Syntes av Africae Munus: ”Afrika måste höra Kristi röst”

(19.11.11) Den postsynodala apostoliska uppmaningen Africae Munus (Res dig Afrika) är baserad på 57 förslag som arbetades fram under Afrikasynoden som ägde rum i Rom i oktober 2009. Den har två delar: den första behandlar grundläggande strukturer i Kyrkan i försoningens, rättvisans och fredens tjänst – i synnerhet genom hennes evangeliseringsmission. Den andra delen handlar om Kyrkans bidrag till samhället genom utbildning, hälsovård och social kommunikation.

De konkreta förslagen är följande:

• Ökad användning av Lectio Divina för främjandet av broderlig gemenskap

• En Kontinental Eukaristisk Kongress för att fira broderskapet som fastställts genom Eukaristin, som transcenderar språkliga och etniska skillnader

• Goda förslag från lokala kyrkor om nya helgon

• Uppmuntra biskoparna att stödja SECAM Symposiet för Afrika och Madagaskars biskopskonferenser.

• Främja det årliga firandet av försoningsdagar eller veckor, helst under advent och fastan.

• Slutligen, tillsammans med den Heliga stolen, kan SECAM främja ett kontinentalt försoningsår.

Några av Africae Munus huvudpunkter behandlar den interreligiösa dialogen med både islam och traditionella religioner. Inom ekumeniken främjar man i synnerhet nya former av ekumeniskt samarbete för att bekämpa tendenser till synkretism, tillväxten av sekter och bildandet av oberoende "splittrade" kommuniteter.

”Afrika måste höra Kristi röst, som kallar oss till att älska även våra fiender” står det i Africae Munus. Uppmaningen inbjuder alla folk till försoning med Gud och sin nästa, som är en nödvändig förutsättning för verklig fred. Den Helige Fadern betonar Kyrkans plikt att utbilda samveten enligt den Gudomliga rättvisan. Dokumentet främjar subsidiaritet, solidaritet och kärlek, och säger "särskild uppmärksamhet måste visas till de fattiga, de hungriga, de sjuka, de fängslade, invandraren, flyktingen och de fördrivna." ”Kyrkan bidrar till att skapa ett nytt Afrika – står det i uppmaningen – genom att bekräfta de tysta ropen från de oskyldigt förföljda och från folken vars härskare äventyrar nutiden och framtiden för personliga intressen.”

Dokumentet kräver en allvarlig studie av traditionella metoder, särskilt de som rör försoningen, så att man kan lyfta fram de aspekter som hjälper eller hindrar evangeliets inkulturation. Påven ber om att ett starkt försvar och skydd skall upprättas för familjen, för kvinnor, för barn och för allt mänskligt liv och han noterar att Kyrkan står i frontlinjen i kampen mot malaria, tuberkulos och hiv / aids. Kampen mot hiv / aids, säger påven, måste ha en etisk och en medicinsk dimension: att förhindra spridningen av sjukdomen kan bäst uppnås genom avvisandet av en kultur av promiskuitet - genom avhållsamhet utanför äktenskapet och trohet i äktenskapet. I dokumentet diskuteras också behovet av att bekämpa analfabetismen, som den beskriver som en "social dödsförklaring". Den förutser avskaffandet av dödsstraffet.

Uppmaningen diskuterar också det goda politiska styret och noterar behovet av fria och rättvisa val, oberoende domstolar och insyn i förvaltningen. Den diskuterar behovet av en rättvis och korrekt förvaltning av naturresurser och fördömer dess orättfärdiga exploatering. Uppmaningen tar upp behovet av en fortlöpande och integrerad trosutbildning för alla människor i alla livssituationer inom Kyrkan, och förnyar Kyrkans engagemang i att vara autentiska vittnen om Kristus i och genom hennes många goda gärningar.