Det kan verka som om ondskan är starkare, men så är det inte! Påvens audiens om psaltarpsalm 110

(16.11.2011) Under denna veckas allmänna audiens på Petersplatsen uppmanade påven Benedictus XVI återigen de kristna till att be psaltarpsalmerna, när han idag fördjupade sig i psalm 110, en av de berömda s k "kunga psalmerna", passande inför den kommande söndagen då kyrkan firar kyrkoårets sista högtid – Kristus Konungen.

Psalm 110 är ursprungligen kopplad till kung Davids kröning”, sa påven men förklarade att kyrkan läser denna psalm som en profetia om Kristus, messiansk kung och evigt präst, som uppstått från de döda och sitter på Faderns högra sida. Aposteln Petrus säger i sitt tal på Pingstdagen (Apg 2:32-36) att psalmens ord gäller Herrens seger över döden och hans upphöjelse i härlighet.

Från urminnes tider har den tredje mystiska versen av psalmen tolkats som en hänvisning till kungens gudomliga sonskap, medan den fjärde versen talar om honom som "en präst i evigt, i Melkisedeks efterföljd." I Hebreerbrevet riktar sig särskilt detta bildspråk till Kristus, Guds Son och vår perfekta överstepräst.

Där läser vi att ”han också nu och för all framtid räddar dem som nalkas Gud genom honom” (jfr Heb 7:25). I de sista verserna i psalmen presenteras en triumferande kung som verkställer sin dom över folken. När vi ber denna psalm, förkunnar vi vår uppståndne Herres och Kungs seger, samtidigt som vi strävar efter att leva allt mer fullkomligt den kungliga och prästerliga värdighet, som är vårt som medlemmar i hans kropp genom dopet.”

Även kungens förmåga att omvandla sina fiender är ett annat tydligt messianskt tecken. Det är framför allt ett stort trösterikt tecken på hopp för mänskligheten idag”, sa påven.

"Det finns så mycket ondska i världen, det pågår en ständig kamp mellan gott och ont, och det verkar som det onda är starkare. Men så är det inte! Vår Herren, vår sanna kung och präst, Kristus, är starkast, för han kämpar med Guds kraft och, trots allt det i historiens som får oss att tvivla, vinner Kristus alltid! Det goda vinner, kärleken vinner och inte hatet."

I slutet av audiensen hälsade påven Benedictus XVI till de närvarande på olika språk och åberopade Guds välsignelse om glädje och fred.