"Utan hoppet om evigheten faller man i nihilismens fälla" Påven ber för Nigeria och Genova under Angelusbönen

(07.11.2011) Påven Benedictus XVI talade under söndagens Angelusreflektion om en utav vårt samhälles värsta åkommor, nihilismen - hopplösheten, modlösheten, meningslösheten. Men som han belyste är detta inte ett modernt problem, även om det idag är utbrett. Påven förklarade och gav oss medikament, att leva i evighetens dimension.

Han började sin reflektion, med att se till dagens andra läsning som var tagen ur Paulus 1:a brev till Thessaloniki, som förlänger de senaste dagarnas allahelgonaanda i reflektionen över döden och det eviga livet.

”Vad gäller det eviga livet finns det en uppenbar skillnad mellan de troende och de icke troende”, sa påven och tillade att man även skulle kunna säga mellan de som har hopp och de som inte har hopp. Paulus skriver till tessalonikerna: " vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp." (1 Tess 4:13).”

”Tron på Jesu död och uppståndelse utmärker en avgörande skillnad”, sa påven. ”Det påminner Paulus även om när han talar till de kristna i Efesos, som, innan de accepterade de goda nyheterna, var "utan hopp och utan Gud i världen" (Ef 2.12). Faktum är att grekernas religion och den hedniska myten och kulturen inte förklarade mysteriet med döden, vilket en antik inskription vittnar om: "In nihil, ab nihilo quam cito recidimus", som betyder "I intet, av intet, faller vi snart tillbaka”. Om vi ​​tar bort Gud, om vi tar bort Kristus, faller världen tillbaka i ett tomrum och i mörker. Detta återspeglas även i vår samtida nihilism - en nihilism som ofta omedvetet tyvärr plågar många ungdomar.”

”Påven gick vidare i sina tankar och vände sig till dagens evangelium – den berömda liknelsen om de 10 jungfrurna som var inbjudna till ett bröllop, vilket är en symbol för himmelriket, det eviga livet (Mat 25,1-13). Det är en glädjande bild, med vilken dock Jesus lär ut en sanning som ifrågasätter oss själva. Utav de 10 flickorna kommer 5 in på festen, för att de när brudgummen anländer har olja i sina lampor.”

”Vad är denna "olja", som är oersättlig för att få komma in till bröllopet?” frågar påven och fortsätter: ”Augustinus och andra tidiga författare ser i oljan en symbol för kärleken, som man inte kan köpa, men som man tar emot som en gåva, bevarar i sitt innersta och praktiserar i sina handlingar. Sann visdom är att dra nytta av det jordiska livet för att göra goda verk, eftersom det efter döden inte längre är möjligt. När vi står inför den yttersta domen, kommer den att göras på grundval av hur mycket kärleksfulla handlingar vi har utövat i livet (jfr Matt 25,31-46). Denna kärlek är en Kristi gåva, som den Helige Ande sprider i oss. De som tror på Kärlekens Gud bär med sig ett oövervinnerlig hopp - som en lampa som man bär med sig när man korsar dödens natt, och träder in i livets stora fest.

”Till Maria, Visdomens Tron”, riktade påven sedan sin bön om att lära känna den sanna visdomen, den som blev kött i Jesus. ”Han är vägen som leder från detta liv till Gud, till evigheten. Han har visat Faderns ansikte för oss, och gett oss ett hopp fullt av kärlek... Låt oss lära av Maria hur man ska leva och dö i hoppet som aldrig gör en besviken.”

Efter Angelusbönen riktade påven en appell till Nigeria efter de tragiska attackerna mot de kristna där: ”Jag ber för offren, och uppmanar till ett slut på allt våld, som inte löser problemen, utan ökar dem, och sår hat och splittring även bland de troende.”

Påven riktade även sina tankar till den norditalienska hamnstaden Genova som drabbades hårt av en översvämning på fredagen. ”Jag försäkrar mina böner för offren, deras familjer och för dem som har drabbats av allvarliga skador”, sa påven och la den prövade staden i sin beskyddande Moders händer, Madonna della Guardia, och uppmanade till solidaritet.