Hatet mellan de olika grupperna i Egypten har ökat, säger en missionär

(14.10.11) ”Under Mubaraks tid ökade klyftan och hatet mellan de olika grupperna i Egypten”, säger combonimissionären fader Luciano som sedan många år lever och verkar i Kairo. ”För att bättre kunna förstå de djupa orsakerna till diskrimineringen av de kristna och spridandet av fundamentalistiska grupper skall man ta en titt på Egyptens historia de sista 30 åren. Det säger inte bara jag utan lokala experter som jag har lyssnat på. Före Sadats tid förekom det inte så djupa konflikter som vi finner idag. Men från och med Sadats presidentskap i början av 70-talet uppstod de sekteristiska konflikterna. Och denna tendens ökade under Mubaraks regim även på grund av inflytandet av wahabiterna från Saudiarabien. Man kan säga att regeringen på den tiden lekte med dessa grupper - stundom genom att förtrycka dem och stundom genom att låta dem vara fria att handla framförallt på social nivå.

Situationen är alltså komplicerad. Islam, som ur många synpunkter redan är en ideologisk religion, ideologiseras mer än vad den borde i en social kontext där en stor del av befolkningen lever i ignorans och såsom enda identitetsriktpunkt har religionen. För närvarande styrs Egypten av ett militärråd som av kopterna beskylls för att inte lyckas beskydda dem utan tvärtom skulle det ha ökat förtrycket gentemot dem. Och här skall framhållas att det inte har givits någon möjlighet till de kristna att få tillträde till de höga militärbefattningarna, förutom i mycket sällsynta fall i polisbefattningar”.

Fader Luciano påminner dessutom om Västerlandets ansvar.”Västerlandet är väl medvetet om principen angående respekten för minoriteterna, men jag är förbluffad över att ingen ingriper när islamiska predikanter gör uttalanden som eggar till våld och är mot samvetsfriheten. Detta gäller naturligtvis också i det motsatta fallet, d.v.s. för den som säger sig vara kristen och underblåser våldet mot muslimerna.

Tyvärr fruktar jag att de västerländska regeringarna är intresserade av att beskydda sina ekonomiska intressen på bekostnad av människornas rättigheter. Således har de inte den etiska styrkan att anmäla diskrimineringarna gentemot minoriteterna i Mellanösternländerna".