Hatet mellan de olika grupperna i Egypten har ökat, säger en missionär
(14.10.11) ”Under Mubaraks tid ökade klyftan och hatet mellan de olika grupperna
i Egypten”, säger combonimissionären fader Luciano som sedan många år lever
och verkar i Kairo. ”För att bättre kunna förstå de djupa orsakerna till diskrimineringen
av de kristna och spridandet av fundamentalistiska grupper skall man ta en titt
på Egyptens historia de sista 30 åren. Det säger inte bara jag utan lokala experter
som jag har lyssnat på. Före Sadats tid förekom det inte så djupa konflikter som
vi finner idag. Men från och med Sadats presidentskap i början av 70-talet
uppstod de sekteristiska konflikterna. Och denna tendens ökade under Mubaraks
regim även på grund av inflytandet av wahabiterna från Saudiarabien. Man kan säga
att regeringen på den tiden lekte med dessa grupper - stundom genom att förtrycka
dem och stundom genom att låta dem vara fria att handla framförallt på social
nivå.
Situationen är alltså komplicerad. Islam, som ur många synpunkter redan
är en ideologisk religion, ideologiseras mer än vad den borde i en social kontext
där en stor del av befolkningen lever i ignorans och såsom enda identitetsriktpunkt
har religionen. För närvarande styrs Egypten av ett militärråd som av kopterna
beskylls för att inte lyckas beskydda dem utan tvärtom skulle det ha ökat förtrycket
gentemot dem. Och här skall framhållas att det inte har givits någon möjlighet
till de kristna att få tillträde till de höga militärbefattningarna, förutom i
mycket sällsynta fall i polisbefattningar”.
Fader Luciano påminner dessutom
om Västerlandets ansvar.”Västerlandet är väl medvetet om principen angående respekten
för minoriteterna, men jag är förbluffad över att ingen ingriper när islamiska
predikanter gör uttalanden som eggar till våld och är mot samvetsfriheten. Detta
gäller naturligtvis också i det motsatta fallet, d.v.s. för den som säger sig
vara kristen och underblåser våldet mot muslimerna.
Tyvärr fruktar jag
att de västerländska regeringarna är intresserade av att beskydda sina ekonomiska
intressen på bekostnad av människornas rättigheter. Således har de inte den etiska
styrkan att anmäla diskrimineringarna gentemot minoriteterna i Mellanösternländerna".