Påvlig Mässa på Erfurts Domplatz

(24.09.11) På en ljus lördagsmorgon körde Benedictus XVI igenom Erfurts prydligt bevarade medeltida kvartal. Förbi de färgglada borgarhusen som kantar gatorna och vidare till "Domplatz", det vackra torget som tar sitt namn från ordet "Dom" som betyder katedral, och steg av framför "Mariendom" tillägnad Jungfru Maria, där han skulle fira en Utomhusmässa.

Han hade redan besökt platsen igår när han anlände till Erfurt. Härifrån började han i fredags en vandring i Luthers fotspår som började i denna stora kyrka, på den plats där reformationens fader hade börjat sitt prästerliga liv. Men på lördagsmorgonen var det dags för en katolsk fest och påven välkomnades av de troende med ett högt jubel.

Detta handelscentrum grundades av den Helige Bonifatius som ett biskopsresidens. "Tyskarnas apostel” som han kallas, var i verkligheten en Anglosaxisk munk, som i sitt brev till Rom år 742 hade begärt från den tyska påvens föregångare på Petri stol, påven Zacharias, tillstånd att vistas på denna plats som han ansåg vara perfekt. Inte bara på grund av dess ängar och det porlande vattnet, men också på grund av dess geografiska läge vid ett vägskäl för handeln mellan öst och väst. En betydande faktor som innebar att staden århundraden senare skulle vända sig österut, och sugas upp av den tyska demokratiska republiken.

På detta torg i det forna Östtyskland var stämningen andaktsfull och den fylldes med bedjande sång när den Heliga Mässan började. Mässan hade en imponerande inramning med katedralen och den närliggande Severikirche understödd av branta stentrappor till synes riktade mot himlen.

Och när det var dags för predikan började den Helige Fadern med att placera Erfurt i ett historiskt sammanhang och pekade på effekterna av först den nazistiska och sedan den kommunistiska diktaturen som verkade som ”surt regn” på den kristna tron sade påven.

Han belyste hur vid den tidpunkten, mitt i allt lidande och regimens förtryck, hade många engagerade katoliker bevarat tron. På ett speciellt sätt prisade han tålamodet och tilliten till Guds försyn hos katolikerna i den närliggande Eichsfeldregionen, som motstod den kommunistiska ideologin och sådde fröet till en givande framtid.

Medan han lovordade de som hade bevarat tron ​​under svåra tider nämnde han också det faktum att den nyfunna sociala friheten inte har lett till en förstärkning av tron. Och när Mässan tillägnad Elisabeth av Thüringen, ett helgon som också uppskattades av Luthers anhängare, avslutades, uppmanade påven med en poetisk bild, de 30,000 troende som samlades runt omkring honom att upptäcka fullheten av de Goda Nyheterna. ”Först då - sade han - kan vi likna den berömda kyrkklockan i katedralen i Erfurt, som tros vara den största medeltida fritt svängande kyrkklockan i världen, "Gloriosa" klockan, som är en levande symbol för våra kristna rötter, men som också är en uppmaning att ge oss ut på vår missionsresa.” Och när Mässan avslutades ringde man i den vackra kyrkklockan medan de troende lämnade torget.