Utomhusmässa på Berlins Olympiastadion: "Förenade med Kristus" endast "i Kyrkan"

(22.09.2011) Torsdagens sista etapp, denna långa första dag var en utomhus mässa på Berlins Olympiastadion, som invigdes sommaren 1936 för de XI olympiska spelen. Efter renoveringen som avslutades 2004 har UEFA gett stadion 5 stjärnor. Stadion, som rymmer 74 000 personer på läktaren har gästats av katolska evenemang tidigare. De tyska ”Katholikentage” brukar äga rum där, och 1996 firade Johannes Paulus II mässan där då han saligförklarade Karl Leisner och Bernhard Lichtenberg. Tanken var från början att påven skulle fira mässan på en annan plats, men eftersom efterfrågan att komma till mässan var stor valde man slutligen Olympiastadion. I Berlin är katolikerna en minoritet, 7 %, och pga. immigration har den katolska kyrkan i staden en multikulturell prägel.

Påven Benedictus XVI anlände till stadion i sin påvemobil.

”Om vi ​​tänker på den stora skaran av personer som har blivit kanoniserade och saligförklarade - sade påven i sin predikan - kan vi förstå vad det innebär att leva som Kristi grenar, den sanna vinstocken, och frambringa rik frukt. Dagens evangelium ger oss ännu en gång bilden av denna klättrande växt, som sprider sig så frodigt i öst, en symbol för livskraft och en metafor för skönheten och dynamiken i Jesu gemenskap med sina lärjungar och vänner.”

”I liknelsen om vinstocken, säger Jesus inte: "Du är vinstocken", men: "Jag är vinstocken, ni är grenarna". Med andra ord: "Som grenarna sitter kvar på vinstocken, så tillhör ni mig! Men eftersom ni tillhör mig, tillhör ni också varandra". Detta att tillhöra varandra och tillhöra honom är inte någon idealisk, imaginär, symbolisk relation. Att tillhöra Jesus Kristus - skulle jag nästan vilja säga - är ett biologiskt, livgivande tillstånd. Sådan är Kyrkan, denna livsgemenskap med Honom och för varandra, det är en gemenskap som är rotad i dopet och fördjupas och får mer och mer vitalitet genom Eukaristin. "Jag är den sanna vinstocken" betyder egentligen: "Jag är du och du är jag" - en aldrig tidigare skådad identifiering av Herren med oss, sin Kyrka.”

”Många människor ser bara den yttre formen av Kyrkan - fortsatte Benedictus XVI - detta gör att Kyrkan framstår som enbart en av många organisationer inom ett demokratiskt samhälle, vars kriterier och lagar sedan tillämpas för att utvärdera och hantera en sådan komplex enhet som "Kyrkan". Om man tillägger den sorgliga erfarenheten att Kyrkan innehåller både bra och dålig fisk, vete och ogräs, och om bara dessa negativa aspekter beaktas, då ser man inte längre Kyrkans stora och djupa mysterium. Att tillhöra denna vinstock, "Kyrkan", blir inte längre en källa till glädje. Missnöje börjar sprida sig när människors ytliga och felaktiga föreställningar om "Kyrka", och deras "Drömkyrka", inte kommer till stånd! Då kan vi inte längre höra den glada låten som lyder "Gud ska tackas som i sin nåd har kallat mig till sin Kyrka", som generationer av katoliker har sjungit med övertygelse.”

”Herrens ord fortsätter: "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig”. Var och en av oss står inför detta val – sade påven - Herren påminner oss om hur mycket som står på spel när han fortsätter sin liknelse: "Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp". I detta avseende, säger Augustinus: "är grenen endast lämplig för en av två saker, antingen vin eller elden: om den inte är i vinstocken, kommer dess plats att vara i elden, för att den ska komma undan detta, bör den ha sin plats i vinstocken”.”

”Beslutet som krävs av oss här gör oss mycket medvetna om den existentiella betydelsen av våra livsval - sade påven - samtidigt är bilden av vinrankor ett tecken på hopp och förtroende. Kristus själv kom till denna värld genom sin inkarnation, för att vara vår rot. Oavsett vilka umbäranden eller torka som drabbar oss, är han källan som ger oss livets vatten, som föder och stärker oss. Han tar på sig alla våra synder, oro och lidanden och han renar och förvandlar oss, på ett sätt som är ytterst mysteriöst, till gott vin. I dessa svåra tider kan vi ibland känna som om vi själva var i vinpressen, som druvor som fullständigt krossas. Men vi vet att om vi är förenade med Kristus blir vi moget vin. Gud kan förvandla till kärlek våra livs betungande och förtryckande aspekter.”

”Med och i Kyrkan kan vi förkunna för alla människor att Kristus är livets källa, att han finns, att han är den som vi längtar efter så mycket – underströk påven - Han ger sig själv. Den som tror på Kristus har en framtid. Gud har ingen önskan om det som är förtorkat, dött och slutligen kasserat: han vill ha det som är givande och levande, han vill ha livet i dess fullhet. Kära bröder och systrar! Min önskan för er alla är att ni kan upptäcka allt djupare glädjen över att vara anslutna till Kristus i Kyrkan, att ni kan finna tröst och frälsning och att ni alltmer blir Kristi glädje och kärleks ädla vin i denna värld.”

Särskilt med denna Mässa kan nämnas att den Eukaristiska bönen som användes var på latin och hade sitt ursprung i Traditio Apostolica från är 215 e Kr. Efter denna mycket långa dag, då påvens aktivitet pågick utan uppehåll i 13 timmar, drog han sig tillbaka till nuntiaturen för en välförtjänt vila.