Benedictus XVI: ord till journalister på det påvliga planet

(22.09.11) Påven Benedictus XVI sade till ackrediterade journalister på det påvliga planet att han är glad över att föra budskapet om Kristus till sitt hemland. Som alltid svarade påven på frågor från journalister som reser med honom under början av sin apostoliska resa.

Vatikanens presstalesman fader Federico Lombardi introducerade presskonferensen och sade att det finns omkring 4,000 ackrediterade journalister på plats i Tyskland för att rapportera om resan. På planet - sade han - finns det 68 journalister, ett 20-tal av dem från Tyskland. Benedictus XVI svarade sedan på fyra frågor: en på tyska och tre på italienska. Den första mycket "personliga" frågan handlade om hur "tysk" påven fortfarande känner sig.

Benedictus XVI noterade att hela hans kulturella bildning var i Tyskland. Tyska är hans språk, och det fortsätter att vara det språk som han läser mest böcker på. Av denna anledning - sade han – är hans tyska identitet fortfarande mycket stark. En känsla av tillhörighet till sin egen historia, i all sin storhet och sina svagheter, kan inte och får inte raderas. Men, sade han, för en kristen finns det mer: Dopet är en pånyttfödelse och hör till ett nytt folk som omfattar alla folk och alla kulturer utan att förlora sitt naturliga ursprung. Och efter att ha tagit på sig det högsta ansvaret för dessa nya människor - som påve - är det klart, förklarade Benedictus XVI, att rötterna växer till ett träd som förgrenar sig i många olika riktningar. Så känslan av att tillhöra den katolska Kyrkans stora gemenskap blir allt djupare och mer levande. Sammanfattningsvis, sade han, finns känslan av hans ursprung kvar, men den är inneslutet i en större tillhörighet, i "Civitas Dei" som Augustinus skulle säga, där vi alla är bröder och systrar.

Den andra frågan som påven fick handlade om antalet tyska katoliker som formellt avsäger sitt medlemskap i Kyrkan, också på grund av övergreppen på minderåriga som begåtts av präster. Man undrade om påvens egna känslor rörande det här problemet och vad han skulle önska säga till dem som vill lämna kyrkan.

Några, sade han, har lämnat på grund av avslöjandet av "hemska skandaler" rörande prästerliga sexuella övergrepp, särskilt om skandalerna har påverkat människor i deras närhet. För andra, i detta sekulariserade samhälle, är det ofta det sista steget i en lång process bort från den katolska gemenskapen. Påven sade att Kyrkan är "Herrens nät" och som i alla fiskares nät, kan det finnas dålig fisk. Katolska ledare måste förklara och hjälpa människor att förstå Kyrkans natur som Guds folk och "lära sig att klara av även dessa skandaler och arbeta mot dessa skandaler inifrån."

Den tredje frågan handlade om de planerade protesterna i Tyskland under påvens besök, och med vilka personliga reflektioner han nu reser till sitt hemland.

Benedictus XVI sade att protester och kritik är normalt i ett fritt och sekulariserat samhälle. Han uttryckte sin respekt för alla som uttrycker sin åsikt på ett civiliserat sätt. Men, sade han, det finns också stora förväntningar och en stor kärlek till påven i Tyskland och han tillade att det i många sektorer av den tyska befolkningen finns ett växande behov för en moralisk röst i samhället. "Därför" avslutade påven, "reser jag med glädje till mitt Tyskland och jag är glad över att föra budskapet om Kristus till mitt hemland".

Den fjärde frågan handlade om påvens besök i Erfurt och till Martin Luthers augustinerkloster där man kommer att fira en ekumenisk gudstjänst.

När jag accepterade inbjudan till denna resa - påpekade påven - var det uppenbart att ekumenik med våra lutherska vänner måste vara en central punkt. Vi lever i en sekulariserad tid, och alla kristna har ett uppdrag att vittna om Kristi budskap. Även fast vi inte är institutionellt förenade, är vi enade i vår tro på Kristus, i den Heliga Treenigheten och i människan som skapad i Guds avbild. Och det är viktigt i detta historiska ögonblick att visa världen denna enighet. Därför - sade han - är jag mycket tacksam inför våra protestantiska vänner, systrar och bröder, som har gjort detta möte möjligt. Jag är glad över att kunna visa denna grundläggande enighet, att vi arbetar tillsammans för mänsklighetens bästa, och förkunnar Kristi glädjande budskap.