"För mig är livet Kristus" utgångspunkten för ny evangelisation

(19.09.2011) Under söndagens Angelusbön i Castelgandolfo fokuserade påven Benedictus XVI inte på dagens evangelium utan reflekterade istället över den nya evangelisationen med hjälp av den andra läsningen denna söndag i vilken aposteln Paulus skriver i Filipperbrevet ”för mig är livet Kristus”. Påven sa:

Paulus skriver till församlingen som han själv har grundat i staden Filippi, en viktig romersk koloni i Makedonien, idag i norra Grekland. Paulus kom till Filippi under sin andra missionsresa, via Anatolia kusten och det Egeiska havet. Detta var den första gången som evangeliet kom till Europa. Vi är runt år 50 e.Kr., alltså ungefär tjugo år efter Jesu död och uppståndelse, och brevet till Filipperna, innehåller en hymn till Kristus, som omfattande sammanfattar Hans mysterium med inkarnationen, chenosi dvs förnedringen fram till sin död på korset, och förhärligandet. Mysteriet har blivit ett med aposteln Paulus liv.

Han skriver detta brev i fängelset i väntan på domen om liv eller död. Han säger: "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning” (Fil. 1,21). Detta är livet i en ny mening – en ny mening av den mänskliga existensen, som består av gemenskap med den levande Jesus Kristus, som inte bara är en historisk gestalt, en mästare i visdom, en religiös ledare, utan en man i vilken Gud lever. Hans död och uppståndelse är den goda nyheten, som från Jerusalem, är tänkt att nå alla människor, alla folk och förändra alla kulturer inifrån, och öppna de för den grundläggande sanningen: Gud är kärlek, Han blev människa i Jesus och med sitt offer har Han återlöst mänskligheten från det ondas slaveri och gett henne ett trovärdigt hopp.

Paulus var en man som sammanfattade tre världar: den judiska, den grekiska och den romerska. Det är ingen slump att Gud anförtrodde honom uppdraget att föra evangeliet till Mindre Asien till Grekland och sedan till Rom, och så bygga en bro för kristendomen till jordens alla hörn. Idag lever vi i en tid av ny evangelisationen. Vida horisonter öppnar sig för förkunnelsen av evangeliet, medan den kristna traditionens forntida regioner är kallade att återupptäcka skönheten i tron.

Huvudpersonerna i detta uppdrag är män och kvinnor som, likt Paulus kan säga: ”för mig är livet Kristus”. Människor, familjer och samhällen som är överens om att arbeta i Herrens vingård, enligt bilden evangeliet denna söndag ger oss (jfr Matt 20:1-16). Ödmjuka och generösa arbetare, som inte ber om någon annan belöning annat än att delta i Jesus och hans kyrkas uppdrag. ”Om inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, vet jag inte vad jag skall välja” (Fil 1,22): den fullständiga föreningen med Kristus bortom döden, eller att tjäna hans kropp, hans kyrka i detta mystiska land.

Kära vänner, evangeliet har förändrat världen, och förändrar den fortfarande, likt en flod som bevattnar ett enormt fält. Låt oss vända oss i bön till Jungfru Maria, om att det i hela kyrkan mognar kallelser till prästerskapet, kallelser till det religiösa livet och lekmän för att tjäna den nya evangelisationen. Sedan hälsade påven på olika språk, och på franska hade han en ovärderlig uppmaning till elever och föräldrar:

”Skolåren är mycket viktiga, det är viktigt att "bredda kunskaperna", och lära sig att leva med andra. Jag uppmanar föräldrar att följa och övervaka sina barnen, att lyssna till deras berättelser, att prata med dem om de upplevelser de har, för att "hjälpa dem att göra goda val." "Familjen och skolan är den goda jorden – sa påven- där morgondagens mänsklighet formar sig. Min förhoppning och min appell är att: "Alla barn kan få den utbildning de har rätt till."