"Korsets mysterium är den sanna glädjen" Påvens Angelusbön

(29.08.2011) Benedictus XVI inledde söndagen med att fira mässan klockan 8 i Mariapoli, som är Focolarerörelsens centrum i närheten av Castel Gandolfo. Efter mässan återvände han till det påvliga residenset för att klockan 12 be Angelusbönen tillsammans med de troende på borggården. Många av de samlade var ungdomar och ett jubel mötte påven, som bara för en vecka sedan kom hem från Världsungdomsdagen i Madrid.

Under sin reflektion över söndagens evangelietext, talade påven om att endast Gud kan ge människor den sanna glädjen, framgång och välfärd räcker inte, men vägen är korsets mysterium. I evangeliet berättar Jesus för sina lärjungar att han måste "gå till Jerusalem och lida mycket genom översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen " (Matt 16:21). Allt verkar vända sig upp och ner i lärjungarnas hjärtan! Hur är det möjligt att "Kristus, den levande Gudens Son" (v 16) kan lida till döds?

Aposteln Petrus gör uppror, han accepterar inte denna väg, och säger till Jesus: " Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig." (v 22). Det finns en tydlig diskrepans mellan Faderns kärleksplan, som når utgivandet av sin enfödde Son på korset för att rädda mänskligheten, och lärjungarnas förväntningar, önskemål och projekt. ”Denna kontrast upprepas idag när förverkligandet av våra liv är inriktat på enbart social framgång, fysiskt och ekonomiskt välstånd, när man inte längre tänker som Gud, utan som människor (v. 23)”, sa påven. ”Att tänka enligt världen är att lägga Gud åt sidan, och inte acceptera hans kärleksplan, att göra motstånd mot hans vilja.”

Det är därför som Jesus säger hårda ord till Petrus: " "Håll dig på din plats, Satan. Du är ett hinder för mig". Herren lär att "lärjungarnas väg är att följa honom, den korsfäste. Alla tre evangelierna, säger att detta är att följa honom i korset ... korsets väg är "att förlora sig själv", vilket är nödvändigt för människan och utan vilket han inte kan hitta sig själv "(Jesus från Nasaret, Milano 2007, s. 333).

Precis som till lärjungarna, vänder sig Jesus till oss: " Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig" (Matt 16:24). Den kristne följer Herren med kärlek när hon accepterar sitt kors, och uppstår som i ett nederlag i världens ögon - som om hon "förlorar sitt liv" (vers. 25-26), med vetskapen om att hon inte bär korset ensam, men med Jesus, och delar hans egen självutgivande väg. När Jesus villigt accepterar döden, bär Han alla människors kors och blir en källa till frälsning för hela mänskligheten. S:t Cyril av Jerusalem, säger att: "Det segrande korset har upplyst dem som var förblindade av okunnighet, det har befriat dem som var syndens fångar, det har fört frälsning till hela mänskligheten".

Påven avslutade med att anförtro våra böner till Jungfru Maria och den Helige Augustinus som kyrkan firade igår, så att vi alla må följa Herren på korsets väg, och låter sig omvandlas av den gudomliga nåden, som förnyar vårt sätt att tänka och urskiljer Guds vilja, vad som är gott och fullkomligt” (jfr. Rom 12,2).