"Somalias främsta problem är inte torka utan 20 år av anarki"

(26.08.2011) Det råder humanitär katastrof i Somalia, som plågas av ett 20-årigt inbördeskrig och svält. Tack vare den internationella mobiliseringen har ekonomiskt bistånd, mat och förnödenheter nått landet, men oron är fortfarande stor för detta land. Msgr. Giorgio Bertin, apostolisk administratör av Mogadishu och chef för Caritas Somalia, säger till Vatikanradion att:

”Nödhjälpen har nått flyktingarna i lägren i Dadaab i Kenya, och Dolo Ado i sydvästra Etiopien och även i Mogadishu, där det finns cirka 100 000 på flykt från torkan som har varat i tre månader. I södra och centrala Somalia, når stödet fram lite smuttat. Det är därför som dessa områden fortsätter att producera nya flyktingar.

På frågan om den utländska närvaron hjälper till eller komplicerar situationen politiskt, svarar Msgr. Bertin att de afrikanska Amisom trupperna, som är där på FN-mandat, visar verkligen sin goda vilja. Förmodligen bör de olika internationella aktörerna sträva efter att få bättre samordning än hittills, och uppnå en strategi som har som enda syfte att återuppliva staten och återställa lite säkerhet i detta land.

”Det som förhindrar utvecklingen av ett demokratiskt system är de 20 åren. Under denna period har befolkningen vant sig vida att vara fattiga, att behöva tigga om hjälp, och de smartaste har lärt sig att dra fördel av denna situation, av avsaknaden av en stat, för att främja sina egna syften. Det är dessa 20 år som är det verkliga hindret: de har genererat en viss typ av ekonomi, förtryck och dominans över varandra som är svåra att göra sig av med. Vi måste ha en annan strategi, men den är svårt att uppfinna."

Somalia behöver därför oundvikligen hjälp utifrån, och då tänker jag främst på den somaliska diasporan: det finns många somalier runt om i världen. Jag skulle vilja säga att den bästa delen av befolkningen är den som har flytt från Somalia. Vad jag beklagar är att hittills har jag bar upplevt den somaliska diasporan som okoordinerad och även "fånge av splittringarna inom land”.

Msgr. Bertin säger att påvens ingripanden har uppmärksammat den dramatiska situationen i Somalia och även om han inte nämner några namn så har katolska organisationer gett sig in i en politisk dialog gällande återuppbyggnaden av staten. ”Kyrkan har varit närvarande på den humanitära fronten under dessa 20 år för att stödja befolkningen och under de senaste två månaderna, finns de katolska organisationerna, däribland Caritas, i flyktinglägren.
Avslutningsvis uppmanar Msgr. Bertin till att inte endast bli rörd över att se de arma barnen svälta, utan att reflektera över hur man har nått denna punkt. ”Denna brist på sammanhållning, denna försvagade vilja att ta itu med den politiska debatten är inte bara en naturlig följd av torkan, utan det är en konsekvens av mänsklig verksamhet. Man får inte lämna landet att klara sig självt i anarki och godtycklighet.”