2 miljoner unga i bön med påven trots regnet

(20.08.11) Vakan klockan 20.30 på lördagskvällen som äger rum som en förberedelse för söndagens mässa blev ett äventyr. Efter att ha lidit av värme och törst under dagen, då 2 miljoner ungdomar sakta fyllde flygfältet Cuatro Vientos utanför Madrid, kom regnet, eller snarare stormen, regnet öste ner och flygfältet levde upp till sitt namn de 4:a vindarna. Fader Lombardi sa i ett pressmeddelande efter vakan att ovädret gav de unga ett tillfälle att ytterligare visa sin entusiasm, sitt mod och sin beslutsamhet. Samma beslutsamhet visade påven då han inte ville lämna ungdomarna trots att man rådde honom att lämna scenen. ”Vår kraft är större än regnets”, sa påven.

Påven såg snarare road än oroad ut när hans vita kalott flög av. Man gjorde allt för att skydda påven från regnet, men både han och den halvlästa predikan blev genomblöta. Trots regnet fortsatte ungdomarna på det enorma fältet att sjunga, jubla och ropa påvens namn och "detta är påvens ungdomar". ”Ni ville ju ha vatten”, sa organisatörerna till ungdomarna. Medan påven satt tyst under de tre vita paraplyerna man försökte skydda honom med, tackade han ungdomarna för deras glädje och uthållighet. "Herren sänder många välsingelser med regnet, även för detta är ni ett exempel."

Det mest gripande under kvällen var dock den Eukaristiska tillbedjan. Den intensiva tystnaden som la sig när två miljoner unga knäböjde i bön, trots vind och regn, med påven på knä längst fram, framför det Heliga Sakramentet. Påven avslutade med att konsakrera ungdomen till Jesu Heliga Hjärta.

När påven hälsade ungdomarna på olika språk sa han att ovädret under vakan kommer att leva kvar i vårt minne, som en oförglömlig erfarenhet i vårt liv. ”Bevara lågan som Gud har tänt i era hjärtan i natt, gör så att den aldrig slocknar, även om regnen öser ner, ge den näring varje dag, och dela den med era jämnåriga som lever i mörkret och söker efter ljus på deras vandring.”

Innan påven lämnade podiet vände han sig åter en gång mot ungdomarna och de som stod närmast sprang fram till honom, något som hade varit omöjligt i Vatikanen med alla vakter. Påven kramade om dem och höll deras händer och sa: ”Kära ungdomar, vi har upplevt ett äventyr tillsammans. Innan jag går vill jag önska er god natt. Sov gott. Tack för er uppoffring. Jag är säker på att ni generöst offrar ert lidande till Herren. Vi ses imorgon om Gud vill. Jag tackar er för exemplet ni har gett. Som i natt kan ni bemöta livets prövningar med Kristus. Glöm inte bort det. Tack.” Många var de ungdomar som sa att de skulle vaka i bön hela natten.

Påven var tvungen att hoppa över en stor del av predikan, som till stor del var ett svar på de frågor som 4 unga ställt påven. ”Hur kan en ung person vara troende och ändå fortsätta att sträva efter höga ideal i dagens samhälle? I evangeliet som vi just har hört, ger Jesus oss ett svar på denna angelägna fråga: "Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek".”, sa påven och blev avbruten av regnet.

Predikan har dock delats ut att läsas och vi publicerar därför delar av den.

”Ja, kära vänner, Gud älskar oss. Detta är den stora sanningen om våra liv, det är det som gör allt annat meningsfullt. Vi är inte en produkt av en blind slump eller en absurditet, utan våra liv har sitt ursprung i Guds kärleksfulla plan. Att vara trogen hans kärlek, innebär att leva ett liv rotat i tron, eftersom tron är mer än enbart ett accepterande av vissa abstrakta sanningar: det är en intim relation med Kristus, som gör att vi kan öppna våra hjärtan inför detta kärlekens mysterium och att leva som män och kvinnor medvetna om att de är älskade av Gud.”

”Om ni förblir i Kristi kärlek, rotade i tron, kommer ni att möta - även i motgångar och i lidande - källan till sann lycka och glädje. Tron strider inte med era högsta ideal, tvärtom, så höjer den och fulländar dessa ideal. Kära ungdomar, var inte förnöjda med något mindre än sanningen och kärleken, var inte förnöjda med något mindre än Kristus.”

”Även om den dominerande relativistiska kulturen runt omkring oss har gett upp sökandet efter sanningen, trots att det är den mänskliga andens högsta strävan - måste vi nu tala med mod och ödmjukhet om den samhällsomfattande betydelsen av Kristus som mänsklighetens Frälsare och källa till hoppet i våra liv. Han som tog på sig våra lidanden är väl förtrogen med det mänskliga lidandets mysterium och manifesterar sin kärleksfulla närvaro i dem som lider. De i sin tur, förenade med Kristi lidande, delar hans frälsningsarbete. Dessutom kommer uppmärksamheten som vi visar de sjuka och de bortglömda alltid att vara en ödmjuk och varm vittnesbörd om Guds barmhärtighet.”

”Kära vänner, låt inga motgångar förlama er. Var varken rädda för världen eller för framtiden, inte heller för er svaghet. Herren har tillåtit er att leva i detta historiska ögonblick, så att hans namn genom er tro kan fortsätta att ljuda över hela världen. Under denna bönevaka, uppmanar jag er att be Gud om hjälp att hitta er kallelse i samhället och i kyrkan, och att framhärda i denna kallelse med glädje och trohet. Det är bra att öppna våra hjärtan för Kristi kallelse och att med mod och generositet följa den väg som han stakar ut för oss.”

”Herren kallar många människor till äktenskapet, där en man och en kvinna blir till ett kött och hittar sin uppfyllelse i ett djupt ömsesidigt liv. Det är ett perspektiv som är både ljust och krävande. Det är ett projekt för sann kärlek som dagligen förnyas och fördjupas genom att dela glädje och sorg, märkt av ett fullständigt självutgivande. Att erkänna äktenskapets skönhet och godhet är att inse att endast trohet och oupplöslighet, tillsammans med en öppenhet inför Guds livsgåva, är tillräcklig för den äktenskapliga kärlekens storhet och värdighet.”

”Kristus kallar andra att följa honom närmare inom prästerskapet eller det vigda livet. Det är svårt att sätta ord på den lycka man känner när man vet att Jesus söker dig, litar på dig, och med sin omisskännliga röst också säger till dig: ”Följ mig!”

Kära ungdomar, om ni vill upptäcka och vara trogna det liv som Herren kallar var och en av er till, måste ni förbli i hans kärlek som hans vänner. Och hur bevarar vi vänskap om inte genom täta kontakter, samtal och samvaro i goda tider och dåliga tider? Den Helige Teresa av Jesusbarnet brukade säga att bönen är just en sådan "vänlig kontakt, att ofta tillbringa tid för oss själva med den som vi vet älskar oss".”

”Och nu så ber jag er att "vara trogna" i tillbedjan av Kristus som verkligen är närvarande i Eukaristin. Jag ber er att inleda ett samtal med honom, att ställa era frågor till honom och lyssna till hans röst. Kära vänner, jag ber för er av hela mitt hjärta - och jag ber er att be för mig. Låt oss ikväll be Herren, lockade av skönheten i hans kärlek, att vi alltid lever som hans trogna lärjungar. Amen.”

Efter påvens ord placerades en antik monstrans från katedralen i Toledo med det Heliga Sakramentet för gemensam tillbedjan. Påven bad tillsammans med ungdomarna innan han välsignade dem.

Kören som under den Eukaristiska tillbedjan sjöng Ave Verum Corpus akompanjerade påvens avfärd med sången ”Cantemos al Amor de los Amores” från 1911.