(26.07.11) Vatikanradion fick på måndagen möjlighet att tala med den katolska biskopen
i Oslo, Msgr. Bernt Eidsvig om hur tragedin hade påverkat Norge:
”Det är en
tragedi som har drabbat alla”, sa han, ”oavsett politiska, religiösa eller kulturella
skillnader. I vår historia har vi aldrig upplevt något liknande – närmare hundra människor
som dödats kallblodigt - men trots smärtan, skapar denna tragedi enighet, och även
styrka. Många människor ber för offren för denna massaker som utförs av en person
som jag tror är mentalt störd, för ingen ideologi inte är tillräcklig för att förklara
allt detta.
Norge stannade upp för en tyst minut vid lunchtid igår för att
hedra offren för massakrerna i Oslo och Utoya. Den tysta minuten observerades även
i Sverige, Finland och Danmark.
Norge tog emot påvens kondoleanser och appell
under söndagen, när han med orden ”Allt jag vill upprepa återigen är min appell ur
hjärtat att för gott överge hatets väg och fly ifrån det ondas logik”, uttryckte sin
bedrövelse över det inträffade. Vatikanradion talade även med den Heliga Stolens apostoliska
sändebud i Norge, Msgr. Emil Paul Tscherrig som sa:
Den helige Faderns ord
spreds nästan omedelbart av Norges stats TV och tillkännagavs för de troende under
mässan på söndagen. I alla församlingar lästes den Helige Faderns budskap och uppmaningen
att be för offren och deras familjer förnyades. Påvens närvaro betraktades av folket
som en stor handling av solidaritet och en mycket viktig gest i en mycket svår tid
för nationen.”
Angriparen har beskrivits av olika medier som en "kristen fundamentalist",
men den bild vi får är en förvirrad komplex person med en relativt hög bildning. Msgr
Tscherrig underströk att ordet kristen inte beskriver massmördaren.
Det är
klart att använda adjektivet "kristen" inte tillför någonting, eftersom dessa människor
är obalanserade. Det rör sig om individer som har en fix idé och försöker pressa på
sig själva, sina ideologier och sina idéer till andra. Detta har naturligtvis ingenting
att göra med att vara kristen.
Jag tror att den här katastrofen, den här oväntade
tragedin säkert kommer att förändra många saker för det norska folket. Jag tror att
sammanhållning kommer att öka, särskilt i dessa prövande tider. Igår, till exempel,
var firades en mässa i den lutherska domkyrkan, i vilken även regeringsrepresentanter,
kungen och drottningen deltog. Under denna ceremoni, såg vi att det verkligen fanns
en stor sorg, men även en djup önskan att känna sig som ett "folk" och att reagera,
så att denna typ av våld inte upprepas.
Vad kan vi nu den katolska kyrkan
göra för att bidra till att stödja ett lidande samhälle? Msgr Tscherrig avslutar med
att säga att: ”Jag tror att den katolska kyrkans - och även för den lutherska kyrkans
– uppgift alltid är densamma: att förkunna Kristus. Under senare år har detta arbete
blivit allt svårare på grund av sekulariseringen av samhället och den stora rikedom
som finns i dessa länder. Det kristna budskapet är alltid detsamma: att främja Kristi
sak, kärleken, och se till att människor är enade och inte skapar små öar av familjer
eller i samhället. Kyrkan kan skapa denna gemenskap av tro, hopp och kärlek och kan
göra det genom samarbete mellan olika kyrkor. Förekomsten av den ekumeniska rörelsen
i dessa länder är mycket viktigt. Om vi försöker att bygga denna nya gemenskap tillsammans,
särskilt med hjälp av Guds och den Helige Andes ingripande, kan vi förnya oss. Om
den katolska kyrkan som är en gemenskap av många och skiftande kulturer och språk,
kan skapa denna gemenskap, att vara enade i Kristi kyrka, tror jag att vi verkligen
kan lägga grunden för en ny typ av samhälle, som intygar och bevisar att även människor
med olika ursprung, kulturer och språk kan leva tillsammans. Jag tror att kyrkan i
detta land, har en stor uppgift.”