Påvens tal till Vatikanens diplomater

(13.06.11) ”Den påvliga diplomatin, som det brukar kallas, har en urgammal tradition och dess verksamhet har varit tongivande för utformningen, under modern tid, av diplomatiska förbindelser mellan stater". Det sade Benedictus XVI på fredagen under en audiens i Vatikanen med den Påvliga akademin ”Ecclesiastica” som utbildar de präster som ska tjänstgöra i den Heliga Stolens diplomatiska kår.

Påven reflekterade över ambassadörens roll och sade att "den traditionella förståelsen av ett sändebud, en ambassadör, är en person som har anförtrotts uppdraget att förmedla på ett auktoritativt sätt, regentens ord. Av denna anledning kan han företräda honom och agera i hans namn. Den högtidliga ceremonin, de hedersutmärkelser som traditionellt gavs till ett sändebud, som ibland hade religiösa inslag, var faktiskt en hyllning till den person han företrädde och till det budskap som han förmedlade".

Påven konstaterade därefter att ett respektfullt mottagande av ett sändebud betyder att en självständig regering erkänner att även andra regeringar har samma rätt till att existera. Därmed utgör bildningen och utvecklingen av diplomatiska förbindelser en utav de viktigaste uppdragen för en regering.

Påven fortsatte med att analysera diplomatins tjänstgöring. "Det är en känslig uppgift som kräver att sändebudet kan förmedla regentens ord troget och på ett sätt som är både effektivt och respektfullt inför andra ståndpunkter och åsikter. Den sanna diplomatiska förmågan ligger just här och inte, som man ofta felaktigt tror, i diplomatens list eller i vissa attityder som är en degenerering av den diplomatiska förmågan.”

”Lojalitet, samstämmighet och en djup mänsklighet är varje sändebuds grundläggande dygder, vars kallelse är inte bara att tillägna hans arbete och kompetens utan på ett visst sätt hela hans person i tjänstgöring för ord som inte är hans egna". "Vår tids snabba förändringar – fortsatte påven - har djupt förändrat diplomatens roll och funktion. Deras uppdrag är dock densamma: att agera som mellanhänder för en korrekt kommunikation mellan de som utövar regeringsmakten. Därmed fungerar de som ett instrument för att bygga gemenskap mellan folken och främja bland dem fredliga och broderliga relationer".