Påvens audiens om kommande påskdagar "Vaksamhet, ej sömninghet, inför världens ondska"

(20.04.2011) Trots att påven har intensiva dagar framför sig, höll han sin sedvanliga trosundervisning på Petersplatsen idag under en klarblå himmel som välsignar Rom den senaste tiden. I dagarna väntar honom två Mässor på skärtorsdagen, två ceremonier på långfredagen, med åminnelsen om Herrens lidande i Peterskyrkan och korsvägsandakten på kvällen vid Kollosseum, kvällsmässan på påskafton, Mässa med Urbi et Orbi på söndagen och Regina Caeli bönen på måndagen, innan han lämnar Rom för att i helikopter bege sig till Castelgandolfo för att vila i några dagar.

I dagens audiens talade påven inför 30 000 åhörare om påskens tre heliga dagar – torsdag fredag lördag under vilka kyrkan firar mysteriet med Kristi lidande, död och uppståndelse, och han sa att liturgin under dessa dagar uppmanar till att begrunda Kristi kärleksfulla lydnad, som lik oss i allt utom i synd, motstod frestelsen och fritt överlämnade sig själv till Faderns vilja.

Påven beskrev de olika mässornas betydelse, och påminde om att dela Kristi lidande med botgöring och fasta på fredag, och ta emot Guds kärleks gåva som flödar ur Kristi genomborrade hjärta. Liksom att på söndag fira Kristi uppståndelse och det nya livet vi har tagit emot i dopet. För att fira dessa dagar väl uppmanar påven till bön, och till att efterfölja Jesu lydnad till Faders Frälsningsplan, vilket är källan till äkta frihet och vägen till evigt liv.

Påven varnade för att efterlikna lärjungarna som somnar i Getsemani trädgård, efter det att Jesus uppmanat dem till att vaka. ”Detta är ett permanent budskap till kyrkan i alla tider”, sa påven. ”Vaka! Lärjungarnas sömnighet under historiens gång är en slags okänslighet och ouppmärksamhet om det onda i världen, som om vi inte vill beröras av detta, och bortförklarar det som om det inte är så farligt. Vi glömmer bort det. Vi är inte lyhörda för Gud, det skulle störa oss, och vi lägger inte märke till ondskans kraft när vi sömniga stannar kvar på vår bekväma väg.”

Påven talade även om Kristi rädsla inför döden. Platon beskriver hur Sokrates stod oberörd inför döden. Det kan tyckas vara ett ideal och vi kan beundra filosofen – men Kristi uppdrag var ett annat. Han var inte totalt likgiltig och fritt oberörd, han bar allt vårt lidande på sina axlar. Att vara rädd för döden är naturligt”, sa påven, ”och Jesus upplever ännu starkare än vi det ondas djup, och ber om att få slippa. Men han fortsätter genast med att tillägga ”Ske din vilja Fader”. Idag har det för många blivit normalt att sätta sig emot Guds vilja och känna sig fria och oberoende, men i verkligheten är denna begäran fel, att följa Guds vilja tar inget ifrån vår mänskliga frihet, det innebär endast att man bekräftar friheten.”