"Guds kärlek gör er fria, inte tekniken" Benedictus XVI firar palmsöndag

Påven Benedictus XVI firade mässan på Petersplatsen inför över 50 000 pilgrimer och troende på palmsöndagen. Under sin predikan på dagen som inleder den Stilla Veckan påminde påven om att det är Guds kärlek och inte tekniken som gör oss verkligt fria.

Det eukaristiska firandet, följde palmprocession, i vilken ett stort antal ungdomar från Rom och andra stift deltog, med anledning den 26:e Ungdomsdagen på stiftsnivå, som varje år infaller på palmsöndagen. Benedictus XVI vände sig till ungdomarna under Angelusbönen som avslutade firandet på Petersplatsen och uttryckte sin förväntan att se de i Madrid i sommar då Världsungdomsdagen går av stapeln. Påven vädjade även om fred i Colombia då han på spanska gjorde en brådskande fredsappell om försoning i det sydamerikanska landet som härjas av interna våldskonflikter med många offer. I Colombia ägnar den lokala kyrkan på långfredagen en särskild dag för bön om fred och för våldets offer: "No mas violencia en Colombia, que Reine en ella paz!", sa påven.

Den blå, molnfria himlen över Petersplatsen som smyckats med olivträd och kvistar, utgjorde denna morgon en idyllisk miljö för att fira Kristi intåg i Jerusalem. Benedictus XVI följde palmprocessionen, som leddes av kardinalerna, från sin lilla öppna påvemobil, och i sin predikan fokuserade han på betydelsen av detta - att göra en pilgrimsfärd tillsammans med Jesus upp till Jerusalem:

”Jesus vandrade till den gemensamma festen, påsken, till minne av befrielsen från Egypten och som ett tecken på hopp om den slutgiltiga befrielsen. Han vet att för honom väntar en ny påsk, och att han själv kommer att ta offerlammets roll, då han uppoffrar sig själv på korset. Det slutgiltiga målet av hans pilgrimsfärd är Guds höjder till vilka han vill lyfta människan.”

"Vår procession i dag vill vara en bild på något djupare, en bild i vilken vi, tillsammans med Jesus, börjar pilgrimsfärden på den stora vägen mot den levande Gud. Det är denna uppförsbacke det rör sig om. Detta är resan som Jesus kallar oss till", sa påven och medgav samtidigt att ensamma är det bortom vår förmåga. Han konstaterade att människan i alla tider, liksom idag, varit fyllda av en önskan att "bli som Gud". ”I slutändan”, sade han, ” finns det i alla mänskliga uppfinningar ett försök att bli som Gud, att bli "fullkomligt" fri som han:

"Men tyngdkraften som drar oss ner är kraftig. Tillsammans med vår förmåga har det som vuxit inte bara varit gott. Även ondskans möjligheter har ökat och presenteras sig som hotande stormar över historien. Även våra begränsningar består: det räcker med att tänka på de katastrofer som har plågat oss de senaste månaderna och fortsätter att tynga mänskligheten.”

Påven påminde om hur redan kyrkofäderna sa att människan befinner sig i skärningspunkten mellan två gravitationsfält. Ett som drar henne ner, "mot egoism, falskhet och ondska". I kontrast till detta är Guds kärleks gravitationskraft. "Att vara älskad av Gud och vårt svar på det med vår kärlek - sade påven - dra oss uppår”:

"Människan är mitt i denna dubbla gravitationskraft, och allt hänger på att undkomma ondskans gravitationsfält och befriade från det helt låta sig dras av Guds gravitationskraft, vilken gör oss sanna, upplyfter oss och ger oss den sanna friheten.”

”Hjärtat”, tillade påven, ”är människans centrum. Det är alltså hjärtat som måste upphöjas. Men vi ensamma är för svaga för att lyfta våra hjärtan till Guds höjder." Det är just den stolta övertygelsen att klara det själva som drar ner oss och avlägsnar oss från Gud." Påven betonade alltså att "Gud själv drar oss upp, och det är vad Kristus påbörjade på korset. "Därför går Guds ödmjukhet bortom vår stolthet, och "denna ödmjuka kärlek attraherar uppåt":

"Teknikens stora landvinningar gör oss fria, men de är endast mänskliga framsteg om de kombineras med dessa attityder - om våra händer blir rena och våra hjärtan oskyldiga, om vi söker sanningen, i jakt på Gud själv, och låter oss beröras av hans kärlek."

Tekniska framsteg är endast effektiva om vi ödmjuka erkänner att vi är i behov av att upphöjas”, sa påven, om vi överger stoltheten att själva vilja göra oss till gud. Vi behöver honom”, avslutade påven, "Han upplyfter oss", han ger oss rätt vägledning och den inre styrkan som drar oss uppåt. Vi behöver trons ödmjukhet, som söker Guds ansikte och förlitar sig på sanningen om hans kärlek."

Efter Angelusbönen stämde de troende upp i kör och sjön ”Ha den äran idag” eftersom påven Benedictus XVI hade firat sin 84:e födelsedag på lördagen. "Ha den äran Benedictus. Ha den äran idag!"