"Rymdresan - ett par steg utanför vår egen ytterdörr"

(12.04.2011) Idag firas 50 årsdagen av den första människan i yttre rymden, då den ryske kosmonauten Jurij Gagarin den 12 april1961 tillbringade 111 minuter på sin farkost i rymden. Runt om i världen firas den historiska händelsen idag, och vi på Vatikanradion gör det med den dåvarande påven Johannes XXIII appell den dagen: ”Åh som vi önskar att denna handling vore en hyllning till Gud Skapare och högsta lagstiftare"; och med kardinal Ratzingers påminnelse om lägga våra storslagna mänskliga framgångar i rätt perspektiv. "Resan i förhållande till universums storlek, var som en promenad framför vår egen ytterdörr".

Gagarins framgång markerade början på vad man kan kalla en kappjakt i rymden mellan Sovjetunionen och USA. Faktum är att under loppet av några månader sändes många rymdfarkoster ut i rymden. Efter Gagarins första flygning begav sig den amerikanska kosmonauten Alan Shepard ut i rymden: det var den 5 maj 1961. Sedan kom turen i en annan amerikan: Virgil Grissom (21 juli 1961). Kapplöpningen om, ära, flygningar och framsteg i rymden var igång. Den rymd som påven Johannes XXIII samma dag som den första flygningen påminde tillhör Skaparen, och som vi bör hylla i takt med våra vetenskapliga framsteg i utforskandet av skapelsen.

Här är Johannes XXIII:s Angelusbön den dagen: "Herrens Ängel har för alltid stadsfäst föreningen mellan himmel och jord, mellan det gudomliga och det mänskliga. Idag går våra böner till den unga piloten i rymden som upplever ett avgörande skede i människans intellektuella, moraliska och fysiska framsteg, i utforskandet av skapelsen, som den Heliga Skriften uppmuntrar till i sina första sidor. Ingredimini super terram et replete eam. Folken och särskilt de yngre generationerna följer ivrigt utvecklingen i rymden. Åh som vi önskar att denna handling vore en hyllning till Gud, Skapare och högsta lagstiftare. Må dessa historiska händelser som protokollförs i den vetenskapliga historien om kosmos, så bli ett uttryck för sann och fredlig utveckling, en stabil grund för människors broderskap. Aposteln Petrus uppmanade romarna att studera och att älska i Kristi efterföljd, vars ord lyser som en lampa i mörkret, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i hjärtat.”

Men Gagarin svarade inte med den ödmjukhet som Johannes XXIII uppmanade till. "Jag ser ingen gud här uppe" lär den sovjetiske patrioten ha sagt från sin rymdfarkost. 7 år efter den första flygningen i rymden avled Jurij Gagarin då det flygplan han flög (MiG-15UTI) havererade den 27 mars 1968.

När vår påve Benedictus XVI, år 2001 som kardinal Ratzinger, den 13 mars var inbjuden att tala i Palermo, under "Veckan för tron.", erinrade han i sitt tal som hade titeln den ”Heliga Treenigheten. Kyrkans källa, mål och modell", om den första flygningen i rymden, och hänvisade till dessa ord, när han reflekterade över människans "smärtsamma känsla av Guds frånvaro, som så många upplever idag."

Här är hans korta reflektion vid det tillfället: ”Den äldsta av oss som fortfarande minns när den ryska astronauten Jurij Gagarin, återvänder från sin resa ut i rymden - den första i mänsklighetens historia – och hävdade att han inte hade sett någon Gud däruppe. ”För den mest naive ateisten var det uppenbart att ett sådant yrkande inte kunde utgöra ett övertygande argument mot Guds existens. Att inte Gud kan vidröras med händerna, eller upptäckas med teleskop, att han inte bor på månen, på Saturnus eller bland stjärnorna visste man redan, innan Gagarin sa det.”

Och apropå den mänskliga storslagenheten att resa i rymden påminde kardinal Ratzinger om att: ”det faktum att det rör sig om en resa i rymden, måste vi samtidigt som vi erkänner det storslagna i det, placera det i relation till universums parameter, och då kan vi i bästa fall anse det som ett par steg utanför vår egen ytterdörr. De kunskaper som vi har uppnått med rymdresor är långt underlägsna de som mänskligheten redan hade till förfogande genom beräkningar och observationer.”