"Våld människor emellan är ett brott mot Gud" Benedictus XVI vid Fosse Ardeatine
(28.03.11)“En människas våld mot en annan människa är ett mycket allvarligt brott
mot Gud”, Det sa påven då han på söndagsmorgonen besökte ”Fosse Ardeatine” i Rom,
tredagar efter den 67:e årsdagen av händelsen som gjort platsen känd. Den 24 mars
1944 avrättade tyska nazister 335 personer där. Massakern följde attentatet dagen
innan då italienska partisaner dödade 33 SS-officerare vid ett bakhåll i centrala
Rom. De flesta av de 335 personerna var civila, men även ett antal präster och munkar
mördades. Bland de avrättade fanns även 75 italienska judar och några utländska tjänstemän.
Det yngsta offret var en 14 årig pojke. ”Det som hände här var ett mycket allvarligt
brott mot Gud”, sa påven.
En grupp människor tog emot påven då han anlände
till minnesplatsen, och han blev med kardinal Andrea Cordero Lanza di Montezemolos
hjälp presenterad till några av dem vars släktingar blivit offer vid massakern. Kardinal
Andrea Cordero Lanza di Montezemolo är själv son till en av de män som dödades där.
Påven fick bland andra tala med Alberto Funaro, som tillhör en judisk familj. Han
har två släktingar som mördades i Fosse Ardeatine och ytterligare tjugo i Auschwitz.
Inför de 335 gravarna på platsen knäböjde påven. Överrabbinen i Rom, Riccardo Di Segni
läste sedan psaltarpsalmen 129 "De Profundis" på hebreiska, och Benedictus XVI läste
psaltarpsalmen 23 ”Herren är min herde” på italienska. Efter minnesceremonin talade
påven till de samlade på den öppna platsen framför gravmonumentet.
Benedictus
XVI började sitt tal med att nämnde ett par rader som ristats in i väggen under den
tyska nazistiska ockupationen, på en annan plats i Rom, i en tortyrcell på Via Tasso.
Där läser man en okänd fängslads ord: "Jag tror på Gud och Italien / jag tro på martyrernas
och hjältarnas uppståndelse / jag tror på fosterlandets återfödelse / och på folkets
frihet." Påven påpekade att dessa ord tyder på att den mänskliga anden förblir fri,
även i de tuffaste förhållanden. ”Den skrev dessa ord gjorde det av personlig övertygelse,
som sista bevis på den sanning han trodde på, vilket visar på den mänskliga andens
majestät, även i det djupaste nederlag. Varje människa är kallad att förverkliga sin
egen värdighet på detta vis: genom att vittna om den sanning som hennes samvete erkänner.”
En
annan vittnesbörd påven uppmärksammade var en lapp man funnit vid Fosse Ardeatine,
där ett offer hade skrivit: "Gud min stora Fader, vi ber att du ska skydda judar från
den barbariska förföljelsen". ”I det tragiska så omänskliga ögonblicket, riktas denna
persons främsta bön i hjärtat till Gud Fader - "Gud min stora Fader." Allas Fader!
Ja, varhelst det är på jorden, på varje kontinent, i varje nation, är människan son
till den himmelska Fadern och bror till hela mänskligheten. Men detta att vara son
och bror är inte självklart. Det påminner tyvärr även händelsen vid Fosse Ardeatine
oss om. Vi måste vilja vara det, vi måste säga ja till det goda och nej till det onda.
Vi måste tro på kärlekens och livets Gud, och förkasta alla falska bilder av Gud,
som förråder hans heliga namn och därmed förråder människan, skapad till hans avbild.”
På
vägen ut skrev påven på latin ett par rader ur psaltarpsalmen 23 i gästboken: “Non
timebo, quia Tu mecum es”- ”Jag fruktar inget för du är med mig”.