Förlorad Mässa från 1500talet stiger på brittiska poplistor

(17.03.11) En storslagen första inspelning av en sedan länge försvunnen Mässa har sålt i tusentals exemplar och stiger fortfarande på de brittiska poplistorna. Mässan skrevs under den italienska senrenässansen på 1500talet för 40 stämmor. Mässan framförs av den brittiska vokalgruppen ”I Fagiolini” och är skriven av den föga kända Alessandro Striggio år 1566 för 40 stämmor – medan de flesta mässor under den tiden var skrivna för fyra stämmor. I mars debuterade inspelningen som nummer 68 i de brittiska poplistorna framför artister som Bon Jovi, George Harrison och Eminem och den debuterade som nummer två på den klassiska listan.

"Vi arbetade väldigt hårt så att det skulle bli en riktig magnifik inspelning," sade I Fagiolinis dirigent och grundare Richard Hollingworth till Reuters i en telefonintervju på söndag. Han ansåg också att Mässan har en "hypnotisk" kvalitet. Mässan utfördes i flera större europeiska städer när den skrevs, men i Bibliothèque Nationale i Paris hade man sedan katalogiserat den i fel fil. Så det var först över 450 år senare som den upptäcktes av musikforskaren Davitt Moroney som ledde till att den fick sin första moderna uppförelse vid BBC Proms i London år 2007.

”I Fagiolini” och deras skivbolag Decca Classics sparade inte på några kostnader under inspelningen. De använde fem körer och en lång rad tidstrogna instrument, från trombon-liknande sackbuts till 11-strängade lirone - en föregångare till cellon - samt lutor, träblåsinstrument och renässanssträngar.

Alessandro Striggio som levde mellan år 1536 och 1592 var hovkompositör till familjen Medici i Florens och kunde skriva en Mässa för 40 stämmor eftersom Medicifamiljen "älskade stora pampiga evenemang och för att pengarna inte var något problem för den furstliga bankirfamiljen" sade Richard Hollingworth. Under musikaliska evenemang vid den tidpunkten ingick också användningen av så kallade "molnmaskiner", dräkter och oljelampor för att skapa visuella effekter.

Verket skrevs under motreformationen när stora "teatraliska" scener byggdes i stora "teatraliska" kyrkor som Chiesa Nuova i Rom för att rama in den nya 1500talstraditionen med 40 timmar av oavbruten tillbedjan framför den Heliga Sakramentet. Flera kommuniteter tillägnade tillbedjan grundades under denna tid och musik skrevs för att följa andakten och Mässan. Det var en häpnadsväckande explosion av det katolska troslivet som formade epokens konstuttryck.

Man bad i fyrtio timmar eftersom Jesu kropp vilade i graven under 40 timmar och därmed var en tid fylld med spänning och brinnande bön för alla hans lärjungar.