"Tron är inte en börda, utan livets ljus" Benedictus XVI:s katekes om Johannes av Korset "Vår kallelse är att låta Gud älska oss"

(16.02.11) Påven Benedictus XVI:s reflektion denna onsdag fokuserade på 1500-talshelgonet Johannes av Korset. Till de engelsktalande pilgrimerna sa påven:

Kära bröder och systrar, i vår katekes idag talar vi om den spanska karmeliten och mystikern Johannes av Korset. Han föddes i en fattig familj, och som ung man trädde han in i karmelitklostret och vigdes till präst. Strax därefter mötte han Teresa av Avila, ett avgörande möte för dem båda, då de tillsammans urskiljde planer på att reformera Karmelitorden. Johannes av Korset blev sedan biktfader i Teresas kloster, och tillsammans utvecklade de en rik beskrivelse på Guds arbete på själen i det andliga livet.

Trots förföljelse och missförstånd från sin egen order, skrev Johannes några av de mest lysande och insiktsfulla skrifter i hela den västerländska andligheten. Hans fyra stora verk är Bestigningen av Berget Karmel, Själens Dunkla Natt, Andlig Sång och Levande Kärlekslåga. Ett av de teman Johannes utvecklade djupt är själens rening: med hjälp av skapade saker, kan vi upptäcka spår av vår levande Gud i denna värld. Tro är dock det unika sätt på vilket vi kan lära känna Gud som han är i sig själv. Den krävande reningsprocessen, ibland aktiv andra gånger passiv, kräver våra beslutsamma ansträngningar, men det är Gud som är den verkliga kärnan - allt människan kan göra är att överge sig själv och ödmjuka sig inför Guds kärleksfulla verk i själen. I denna mening är Johannes för oss, en modell av ödmjuk hängivenhet och trogen uthållighet på vägen till andlig mognad.”

Påven förklarar att den reningsprocess som Johannes av Korset pekar på består av att tömma sig själv på sitt jag för att kunna fyllas av Gud – utrymma sig själv för att skapa utrymme för honom – fullkomlighetens enda mål. ”Denna "rening" består inte enbart frånvaron av fysiska eller praktiska saker, vad som gör själen ren och fri är undanröjandet av alla beroenden av saker som stör. Allt måste placeras i förhållande till Gud som centrum och sista mål”, sa påven, och frågade vad denna lärde mystiker kan säga oss kristna som lever i det moderna livets normala förhållanden.

För att finna svaret måste vi först och främst komma ihåg att Johannes av Korsets liv inte handlade om att "flyga på mystiska moln” - det var ett mycket hårt liv, mycket praktiskt och konkret, både i reformen, där han träffade mycket motstånd och i fängelset, där han var utsatt för övergrepp och misshandel. Det var ett hårt liv, men det var under de senaste månaderna i fängelset som han skrev ett av sina främsta verk.

Då förstår vi att resan med Kristus, att vandra med Kristus, "Vägen", inte är en börda som läggs till vårt redan tunga liv, inte något som gör livets börda ännu tyngre, utan det är något helt annat, det är ett ljus och en kraft som hjälper oss att bära livets börda. Om en människa bär med sig en stor kärlek, ger kärleken henne nästan vingar - alla livets svårigheter blir lättare om man bär inom sig detta stora ljus, som är tron: att vara älskade av Gud och låta sig vara älskad av Gud genom Kristus. Det är detta att låta sig älskas av Gud som hjälper oss att bära bördan varje dag. Helighet är inte vårt verk efter hårt arbete, det är denna "öppenhet", att öppna vår själs fönster, så att Guds ljus kan komma in, som inte glömmer Gud. Det är i öppnandet för detta ljus som man finner styrkan. Låt oss be Herren att hjälpa oss att hitta denna helighet, att låta Gud älska oss är allas vår kallelse, och den sanna frälsningen.

På Karmeliternas hemsida i Sverige finner man diverse artiklar som tidigare publicerats i deras tidskrift Karmel, de flesta skrivna av karmelitnunnor eller munkar, och många av dem om Karmels stora helgon. Om ni vill fördjupa er i Johannes av Korset finner ni diverse artiklar om honom där.