Var och hur hotas religionsfriheten i världen? Påven till ambassadörerna

(10.01.11) Idag tog påven Benedictus XVI emot de vid den Heliga Stolen ackrediterade ambassadörerna, och han höll ett utav de mest uppmärksammade årliga talen. I år stod religionsfriheten i fokus under talet – och påven utvecklade temat som även stod i centrum för budskapet på Världsböndagen för Fred den 1 januari i år. De 178 ambassadörerna samlades i den vackra salen Sala Regia i Vatikanpalatset, och fick efter påvens tal gå fram en efter en för att kort utbyta nyårshälsningar med påven.



Påven inledde med att påminna om att människan är religiös till sin natur. ”Sanningen, godheten, lyckan, livets fullhet, som alla människor söker, medvetet eller omedvetet, ger Gud henne”… ”Mänskligheten i alla dess historia, genom sin tro och sina ritualer, manifesterar ett oupphörligt sökande efter Gud och "dessa uttrycksformer är så allmänna att människan kan definieras en religiös varelse", sa påven och citerade den Katolska Kyrkans katekes (28). ”Den religiösa dimensionen är en obestridlig och obetvinglig karaktär i människan och hennes handling, och om vi förnekar denna grundläggande aspekt, skapar vi obalanser och konflikter på alla nivåer, både på det personliga liksom på det interpersonella planet.”

Med dessa ord såg påven ambassadörernas närvaro som en inbjudan att göra en rundtur på horisonten av länder de representerar med mycket varierande kulturer och identiteter, och ta tillfället i akt att fråga sig: Var är religionsfriheten, den främsta mänskliga rättigheten, förtryckt och förnekad? Var är människans förhållande till Skaparen ifrågasätt eller kränkt? Och påven gjorde själv en överblick på var och på vilket sätt ”homo religiosus” - den religiösa människans värdighet och frihet kränks.



Han tittade först mot öst och nämnde smärtan som attackerna mot de kristna i Irak vållar, och uppmanade de muslimska myndigheterna ”att arbeta för deras kristna medborgare kan leva i trygghet och fortsätta att ge sitt bidrag till det samhälle som de är fullvärdiga medlemmar av”. Påven nämnde även Egypten och terrorismen som slog till mot bedjande troende i Alexandria, och även där pekade påven på behovet av att regeringen antar, trots svårigheter och hot, effektiva åtgärder för att skydda de religiösa minoriteterna, och han påminde återigen om att de kristna är medborgare i mellanöstern sedan dess ursprung, lojala mot sina länder, och att det därför är naturligt att de kan åtnjuta sina fulla medborgerliga rättigheter, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Benedictus XVI nämnde även lagen mot hädelse i Pakistan som begränsar medborgarnas rätt till religionsfrihet, och han uppmuntrade myndigheterna i landet att se behovet att upphäva den, vilket är desto mer uppenbart då den fungerar som en förevändning för att orsaka orättvisa och våld mot religiösa minoriteter.



”Det tragiska mordet på guvernören i Punjab visar hur brådskande det är att upphäva lagen: vördnaden av Gud främjar broderskap och kärlek, inte hat och splittring”, sa påven och nämnde även andra situationer i Asien och i Afrika, närmare bestämt Nigeria, där kyrkor även där attackerades då Kristi födelse firades.



Sedan påpekade påven att det finns länder ”där konstitutionen erkänner en viss religionsfrihet, men i själva verket försvåras livet för religiösa samfund då det juridiska eller sociala systemet är baserat på en filosofi och en politik, som kräver en sträng kontroll, om inte ett statligt monopol i samhället.



”Detta”, sa påven, leder till att de troende slits mellan lojaliteten mot Gud och lojaliteten till sitt hemland”, och han bad om de katolska samfundens självständighet att organisera sin verksamhet och utöva sitt uppdrag, i enlighet med de internationella normerna inom detta område. Påvens tankar riktade sig särskilt till Kina, där den katolska kyrkan upplever stora prövningar och svårigheter.

Påven talade under den andra delen av sitt tal om religionsfriheten i västvärlden, där ”den står inför andra typer av hot”. ”I länder som fäster stor vikt vid pluralism och tolerans, men där religionen står inför en växande marginalisering, finns det en tendens att behandla religionen, varje religion, som en oviktig faktor, oberoende av det moderna samhället eller till och med destabiliserande, och man försöker på alla sätt att förebygga dess inflytande i samhällslivet.”



”Detta leder till att de kristna måste agera i sin yrkesroll utan hänvisning till sina religiösa och moraliska övertygelser, och även i strid med dessa, som till exempel där det finns lagar som begränsar rätten till samvetsfrihet hos vårdpersonal eller vissa jurister”, sa påven och välkomnade Europarådets resolution i oktober förra året, som skyddar vårdpersonalens rätt till att samvetsvägra i vissa handlingar som allvarligt påverkar rätten till liv, som abort.



Påven nämnde även debatten om krucifix som uppstod i Europa förra året, då han talade om upphävandet av främst kristna högtider och symboler för att respektera dem som inte tror. ”Att agera på detta sätt innebär inte endast att begränsa de troendes rätt att offentligt uttryck sin tro, utan även att klippa av sina kulturella rötter som stärker identiteten och den sociala sammanhållningen i många nationer”, sa påven och tackade alla dem troende och icke troende som försvarat krucifixet – ”som är en symbol för universella värden”.



Ett annat område påven berörde var utbildning där den katolska kyrkan i stora delar av världen driver skolor och universitet. Påven påminde om att religionsfrihet är att garantera att de religiösa samfunden får verka fritt i samhället, med initiativ i det sociala, inom välgörenhet eller utbildning. Påven uttryckte en viss oro över att denna tjänst som kyrkan erbjuder samhället, i synnerhet unga generationers utbildning, äventyras eller förhindras, av att det skapas ett slags statligt monopol på skolor, och han hänvisade till vissa latinamerikanska länder, och uppmanade staterna att främja utbildningssystem som respekterar familjernas främst rätt att besluta om deras barns utbildning, och inspireras av subsidiaritetsprincipen, som är viktig för att organisera ett rättvist samhälle.



Ett annat hot mot religionsfriheten pekade påven på, i vissa europeiska länder, där elevernas deltagande i sexualundervisning, är ett krav. ”Sexualundervisningen sägs förmedla neutrala begrepp om personen och livet, men i verkligheten återspeglar den en antropologi som strider mot tro och förnuft.



Påven avslutade med att understryka vissa av den Heliga Stolens principer i frågan att främja att allas fulla religionsfrihet respekteras, och han underströk att man inte kan göra en skala av allvarlighetsgrad på religionsintoleransen. Tyvärr är detta en vanlig attityd, där just diskriminerande handlingar mot kristna anses vara mindre allvarliga och mindre värt uppmärksamhet av regeringar och den allmänna opinionen… Religion innebär inte ett problem för ett samhälle, det är inte en faktor för störningar och konflikter… Kyrkan söker inte privilegier, och vill inte heller ingripa i områden som inte angår dess uppdrag, utan helt enkelt utföra sitt uppdrag med frihet. De kristna samfunden, har med sitt arv av värderingar och principer, i hög grad bidragit till ökad medvetenhet hos individer och folk om deras identitet och värdighet, och om inte annat till demokratin och bekräftelsen av mänskliga rättigheter och dess motsvarande plikter.



Efter dessa ord åberopade påven Guds välsignelse över de samlade ambassadörerna och önskade dem ett Gott Nytt År!