Religionsfriheten är vägen till fred även i Indien

Kardinalen Oswald Gracias är ärkebiskop i Mumbai, i Indien, och ordförande i den indiska biskopskonferensen. Han gör en reflektion över temat som gäller religionsfriheten i Indien, i Asien och i världen, med anledning av Påvens budskap till Världsdagen för fred.

”I alla mina olika erfarenheter under mina 40 år såsom präst i Indien kan jag säga att religionsfriheten var given. Det är de sista 20 åren som religionsfriheten har utsatts för anklagelser och tryck från de olika grupperna i Indien. Under dessa år har religionen, tyvärr, blivit orsak till stor splittring i vårt samhälle. Detta är tragiskt, för religionen kan vara en mäktig styrka för sammanhållningen, toleransen och en ökad kärlek, fred, respekt och solidaritet. Men sorgligt nog har religionen i Indiens senare historia blivit anledning till splittring, intolerans, fientlighet och våld. Av denna orsak är Påvens budskap till Världsdagen för fred av stor vikt för freden i världen. Religionsfriheten är en fundamental mänsklig rättighet och förnekandet av denna är en stor orättvisa gentemot människorna, samhället och staten och mot det globala samfundet. Förnekandet av religionsfriheten blir sedan orsak till en våldsam reaktion och bristen på fred. I det ögonblick då Indien håller på att framträda på världsnivå är det särskilt väsentligt att religionsfriheten garanteras för vårt folk, även för de mest marginaliserade och utnyttjade invånarna i vårt älskade fosterland. Ingen får berövas religionsfriheten.

Man skall komma ihåg att de andliga ledarna har ansvaret att främja freden, toleransen och endräkten mellan sina troenden. Det är ett ansvar av livsviktig betydelse. De måste göra så att en kultur av fred och tolerans ökar tack vare ett energiskt försvar av religionsfriheten. De religiösa ledarnas roll skall framhävas i främjandet av förståelse och i arbetet för att bygga broar av fred och endräkt mellan anhängarna till olika religioner. Ingen kan säga sig vara en religiös ledare, om den främjar våldsamma beteenden bland sina troenden i religionens namn. De andliga ledarna har ansvaret att lära reglerna i den egna tron och detta kommer att skapa en kultur av tolerans och göra det indiska andliga arvet, som den sista tiden har bestänkts med blod, mer solitt.

Men i Indien finns ett annat problem, och d.v.s. lagarna om religionsfriheten. Dessa lagar har införts av politiker och tyvärr har dessa förordningar utnyttjats för att förtrycka vårt folk. Detta är en politisering av religionen. För somliga är religionsfriheten synonym för omvändelse. Men det är mycket ologiskt att medan en person åtnjuter många rättigheter och friheter i vårt land - bland vilka rättigheten till att byta regeringen, genom röstning - så när man rör problemet att göra ett fri val och informera sig på det religiösa området, då möter man en sträng opposition. Religionsfrihet betyder friheten till sökandet efter sanningen och man skall underlätta detta sökande istället för att sätta hinder. Hur kan en makt, eller en annan person, bestämma vad som är sanningen för mig? Indien, som är en modern och fri nation, borde försvara rättigheten för sitt folk att utöva den religion som man tror på. Rättigheten att byta religion är införd i den universella deklarationen om människans rättigheter.

Och naturligtvis får staten inte ha fördomar mot någon speciell religion. Staten skall vara konfessionslös - inte antireligiös - och får inte utöva religionsrelaterade diskrimineringar.

Efter det andra Vatikankonciliet har den interreligiösa dialogen varit ett stort bidrag från den katolska Kyrkan i hela världen. På många nivåer har Kyrkan i Indien öppnat centra för dialog och inlett olika program, möten och seminarier för att främja freden, förståelsen och den ömsesidiga toleransen mellan religionerna och de troende. Tack vare denna dialog har många fördomar ersatts av accepterandet av varandra, toleransen och den fredliga koexistensen. Våra undervisningsinstitut, kristna sjukhus, vårdcentraler och andra sociala aktiviteter är modeller för den interreligiösa dialogen och arbetet för freden. Människorna tas emot utan tanke på deras religion eller kast och behandlas med värdighet.

I själva verket har den katolska Kyrkan i Indien en avancerad roll i främjandet av religionsfriheten tack vare sin välgörenhetsverksamhet. 85% av de personer som får hjälp är inte kristna. Och vi utför tjänst på landsbygden och andra avlägsna och otillgängliga områden för personer av varje kast och religion. Kyrkan har öppnat centra i isolerade områden för att lära folk att läsa och skriva, undervisa barnen och de vuxna och hjälpa dem på det sociala området. Daliterna och stamfolken åtnjuter ett speciellt intresse från Kyrkans sida. Dessa delar av samhället emanciperar sig nu, medan de tidigare var dömda till att förbli i en situation av omänsklig fattigdom, längst ned på den sociala skalan, på grund av de ekonomiska, sociala och religiösa strukturerna. Kyrkan i Indien har tusentals centra som ägnar sig åt fattiga barn, handikappade personer, även förståndshandikappade, äldre människor - och sedan leprasjuka och Aidssjuka. Det är ett engagemang för alla människor.