Påvens katekes om Katarina av Bologna - "auktoritet är att tjäna inte styra"

(29.12.10) Efter julhelgens firande återgick påven idag under den allmänna audiensen till sin katekes om kvinnliga mystiker. Ytterligare en klarissa stod i fokus under dagens audiens, det italienska 1500-tals helgonet Katarina av Bologna – en abbedissa med stor visdom och bildning, beskrev påven henne i sin undervisning inför troende från hela världen som samlats i Paulus VI:s audienshall.



”Katarina föddes i en adlig familj i Bologna och sin barndom tillbringade hon vid hovet i Ferrara. Vid fjorton års ålder gick hon med en grupp andra unga kvinnor som kände kallelsen till livet i kommunitet, och så småningom blev hon en av Klaras Fattiga systrar, franciskanordens kvinnliga gren. Under hennes andliga resa, uthärdade Katarina sin själs mörka natt, hon upplevde tvivel och frestelser, men även stor tröst.”



”I sin skrift ”Andens sju vapen”, beskriver hon den stora nåd hon tagit emot och de mest effektiva sätten att motstå djävulens frestelser. Hon berättar även om visioner vilka fick henne att förstå både allvaret i den yttersta domen och, samtidigt Guds oändliga nåd. Hela Katarinas liv var en modell på ödmjukhet och lydnad, ja, hon såg all olydnad som ett tecken på det andliga högmodet som förstör all dygd. Må den Heliga Katarina av Bolognas exempel, böner och historia inspirera oss till att ödmjuka lyda Guds vilja i våra dagliga ansträngningar för att förbli trogna hans plan för våra liv”, sa påven till de engelsktalande pilgrimerna i salen.

Redan under hennes liv kallade hon helig, men hon behöll fötterna på jorden, med en otrolig förmåga att förvandla botgöringen till glädje, lydnaden till val. Hon hade karismatiska dygder och en ovanlig förmåga att övertyga, då hon garanterade att perfektionen är för alla: inom räckhåll för alla som verkligen vill uppnå den.



"Vi måste alltid låta oss styras av Gud för att göra hans vilja varje dag, även om det ofta inte motsvarar våra projekt, och lita på hans Försyn, som aldrig överger oss”, sa påven när han beskrev Katarina som i Bologna rätt och slätt endast kallas "Helgonet – La Santa”. Katarina grundade ett kloster och blev själv abbedissa där, men som påven påminde ”hon var en kvinna som aldrig någonsin vill ha uppmärksamhet, styra och dominera, utan hon ville tjäna, göra Guds vilja. För henne innebar auktoritet att tjäna de andra, vilket gjorde henne trovärdig, och styrkt av egna erfarenheter uppmuntrade hon till att i svårigheter och i tvivlet tro på Guds godhet.



Den Heliga Katarina av Bologna avled den 9 mars 1463, efter att sakta ha sagt Jesus tre gånger. Hon begravdes samma dag men eftersom ryktet om helighet spred sig fort beslutade man, efter 18 dagar, att kroppen skulle grävas fram. Då var den intakt och placerades sittande i ett kapell i kyrkan som bär hennes namn i Bologna, där hon även är skyddspatron. Där finner man hennes kropp än idag. Befolkningen kallar henne La Santa. Hon helgonförklarades först 1712 av påven Klemens XI.