"S:ta Veronica Giuliani lär oss dela Kristi lidande för syndarnas omvändelse" benedictus XVI:s audiens

(17.12.10) Benedictus XVI fortsatte sin trosundervisning under onsdagens allmänna audiens, och i serien kvinnliga mystiker gick hans uppmärksamhet idag till det italienska helgonet, S:ta Verinica Giuliani som tillhörde S:t Franciskus kvinnliga gren, och som inte levde under medeltiden som de hitintills nämnda. Under denna katekes lyfte påven fram något som man inte talar om så ofta om – att reparera. Bortsett från botgöring, och att offra sitt lidande för syndarnas omvändelse, så kan man välj att göra konkreta uppoffringar och be i reparation för det som sårar Kristi Mystiska Kropp, och på detta sätt som den Heliga Veronica Giuliani gjorde, leva i stark gemenskap i de Heligas Gemenskap. Påven beskrev henne på engelska med orden:



”S:ta Veronica Giuliani, tillhörde den Heliga Klaras Fattiga Systrar. Hon var en kappuciner klarissa och mystiker och levde för trehundrafemtio år sedan, denna månad. Den Heliga Veronica var trogen det namn hon tog vid då hon gav sina religiösa löften, Veronica, ”sann avbild” av den korsfäste Kristus. Hennes konfiguration i Herren åtföljdes av djupa mystiska upplevelser som hennes törnekrona och stigmata. Veronicas andlighet, vilket framgår framför allt i hennes dagbok, är ”Kristus i centrum”: hon såg allt i ljuset av Kristi kärlek, som manifesteras i hans lidande, och hon förenade sig med sin egen offergåva till Fadern för att rädda själar. Hennes kärlek till Bibeln var djupt kopplad till hennes kärlek till kyrkan och hennes starka känsla för de Heligas Gemenskap.



Veronicas passionerade mystiska upplevelser kan sammanfattas i orden hon uttalade på sin dödsbädd: "Jag har funnit Kärleken, Kärleken har visat sig". Den Heliga Veronica Giulianis liv och lära inspirerar oss att växa i gemenskap med Herren och i hans kyrka, och att dela Kristi kärleksfulla benägenhet om syndarnas frälsning.” Det sa påven till de engelsktalande pilgrimerna, då han hälsade särskilt till det påvliga North American College som firar fyrtioårsdagen av prästvigningar, och han välsignade dem alla.



Varje epok har haft sina mystiker, och den Heliga Veronica föddes alltså på 1600-talet, 1660, i Umbrien. Vi hade inte vetat något om hennes upplevelser bakom klostermurarna om inte hennes biktfader ordinerat henne att skriva dagbok. Det gjorde hon i 30 år och kyrkan har samlat hennes 22 000 handskrivna sidor i 44 volymer, som bär titeln ”Bortglömd skatt” och det är verkligen en bortglömd skatt i den mystiska litteraturen. Den Heliga Veronica avbildas i klarissans typiska bruna dräkt med repet, med tre knutar, runt midjan, och svart slöja. På huvudet bär hon en törnekrona och rakt i hennes hjärta går en brinnande lans. Hon bar stigmata sedan långfredagen 1697då – vi läser i hennes dagbok – på morgonen närmare dagen, då jag var i bön, gav Herren mig nåden att ge mig tecknen och smärtan som det gudomliga Ordet lidit för min frälsning. I mitt hjärta kände jag då en dödsdom”.



Vid sin död 1727 i klostret i Città di Castello, krävde biskopen att en obduktion skulle göras på kroppen och man fann att hjärtat var "genomborrat från sida till sida". Veronica blev omedelbart ansedd som helig men kyrkan erkände officiellt hennes dygder 1796 efter att ha undersökt hennes skrifter under en lång tid. Det var påven Pius VII som saligförklarade henne i Peterskyrkan 1804, och hon kanoniserades av Gregorius XVI 1839 inför en stor folkmassa.

Kardinal Palazzini, som avled 2000, som var Veronicas starka anhängare och som stödde tanken att hon är en kyrkolärare skrev:.. hennes ogrammatiska dagbok är en katekes, en doktorsavhandling, en ständig mission som kyrkan i Vatikanen inte kan och inte bör ignorera om man vill grunda sina återhämtningsenergier. Bland dessa finns alltid botgöring, gottgörelse och korset. Detta lär oss Veronica, det är hennes oförglömliga budskap som förenar sig med Paulus och alla stora evangeliets predikanter.