Benedictus XVI firade en Mässa i det paulinska kapellet för Manuela Camagni

(02.12.10) På torsdagsmorgonen firade Benedictus XVI en Mässa i det paulinska kapellet för Manuela Camagni, en konsekrerad lekkvinna inom Memor Domini och medlem av den påvliga familjen, som dog tragiskt den 23 november. I sin predikan talade påven med djup tacksamhet om lekmännens vittnesbörd om tro, visdom och kärlek och fokuserade på innebörden av "Guds minne".



"Skaparens minne är inskrivet i djupet av vår varelse" sade påven. Han hänvisade till den Helige Bonaventuras skrifter om ”Guds minne”, som levdes med glädje varje dag av Manuela Camagni. Eftersom "detta minne är inskrivet i vårt väsen”, sade påven, ”kan vi minnas och se hans spår" i skapelsen. Ett minne, anmärkte han, "som inte bara är ett minne från det förflutna, eftersom källan är närvarande, det är ett minne om Herrens närvaro".



"Det är också ett minne om framtiden”, fortsatte påven, ”för det är säkert att vi kommer från Guds godhet och att vi är kallade att sträva efter Guds godhet”. Så glädjen är närvarande i detta minne, glädjen över att vårt ursprung är i Gud och att vår uppmaning är att sträva efter den stora glädjen. Och vi vet att Manuela var en person fylld med glädje, den glädje som kommer från Guds minne." Men, varnade han, vårt minne som vår existens är sårad av synden. "Guds minne är "dold" och "täcks över av andra ytliga minnen".



"Idag ser vi detta desperata sökande efter glädje som rör sig allt längre bort från sin sanna källa, den sanna glädjen. Man glömmer Gud, man glömmer bort vårt sanna minne. Men Manuela var inte en av dem som hade förlorat sitt minne, hon levde i Skaparens levande minne. I glädje över Hans relation till världen och över att se Gud i hela skapelsen, även i våra livs dagliga händelser, förstod hon att glädje kommer från detta minne".



Som en Memor Domini, sade påven, visste Manuela att Gud är starkare än döden, att Gud är källan till evigt liv: "Gud är inte en Gud för döda, han är en Gud för levande och alla som ingår i Guds namn, alla som lever i Guds minne, är levande. Tyvärr kan vi människor endast behålla en skugga av de människor som vi älskade i vårt minne. Men Guds minne bevarar inte bara skuggorna, det är själva livets ursprung: här lever de döda, i Hans liv och genom Hans liv har de blivit en del av Guds minne, som är livet".