(23.11.10) Intresset för boken ”Världens ljus”, är nu stort och Vatikanens pressrum
idag var det trångt då boken presenterades av Msgr. Rino Fisichella, som är ordförande
vid det påvliga rådet för Ny Evangelisation, och journalisten Luigi Accattoli. Närvarade
gjorde även bokens författare tysken Peter Seewald och bokförlagets Libreria Editrice
Vaticanas direktör Don Giuseppe Costa OSB.
Världens ljus står det
med påvens egen omisskännliga handstil då man öppnar boken, och det är mycket troligt
att han själv har valt titeln. Den som de senaste dagarna tänkt att nu äntligen har
påven sagt emot sig själv, blir besviken, påven är alldeles för intelligent och koherent
i sin egen tanke för att göra det, något som världen är ovan vid.
”I
en intervju, antas det att den som intervjuas har den centrala rollen, i detta fall
är dock inte så”, sa Msgr. Fisichella då han inledde sin presentation av boken. ”Titeln
som valts tillåter oss inte att stanna på påvens person, utan pekar vidare på Honom
som under två tusen år har upplyst historien, och fortfarande är "världens ljus".”
Huvudpersonen
i dessa sidor, är genast uppenbart kyrkan, förklarar Msgr. Fisichella vidare, ”boken
lyfter fram kyrkan, hennes närvaro i historien, hennes tjänst och påvens uppdrag.
Ämnena i intervjufrågorna omfattar en bred radie, ”det verkar som om ingenting undgår
Peter Seewalds nyfikenhet, som om han vill inpå påvens personliga liv”, i frågor som
rör sig från teologi, politik och slutligen de frågor som upptar den större delen
av den allmänna debatten.
I boken möter vi en påve som inte undviker
frågorna utan som klart vill svara på dem med ett enkelt språk, men inte mindre djupgående
för det, och han acceptera nådigt provokationerna i många av frågorna. Sida efter
sida ser vi hans tålamod, han vill ge ett tydligt svar på varje fråga. ”Men om man
reducerar hela intervjun till en mening utbruten ur sitt sammanhang gör man hela Benedictus
XVI:s tanke en orätt, en förolämpning av hans intelligens, en fri manipulation av
hans ord”, sa Msgr. Fisichella.
Den övergripande bilden som framträder
är visionen om en kyrka som är kallad att vara världens ljus, ett tecken på enhet
för hela mänskligheten, och ett verktyg för att kunna urskilja det viktigaste i livet.
En kyrka som också består av syndare, och ändå, utan att minimera det onda, som med
rätta kan säga att "om kyrkan inte fanns mer, skulle hela områden i livet kollapsa"
(s. 54), eftersom det goda som kyrkan gör finns inför allas ögon, även om det finns
dem som väljer att titta åt andra hållet.