Påven reformerar inte Kyrkans lära med uttalandet om kondom

(22.11.10) Fader Lombardi, Vatikanens presstalesman, kommenterade på söndagen tolkningen av påvens ord i frågan om kondomer, i intervjuboken "Världens ljus. Påven, kyrkan och tidens tecken ", skriven av Peter Seewald - en bok som kommer att presenteras imorgon tisdag i Vatikanens pressrum.

I slutet av kapitel 10 i boken "Världens ljus", svarar påven på två frågor om kampen mot aids och användningen av kondom, följdfrågor som rör diskussionen om de ord som yttrades av påven i detta ämne under sin resa till Afrika, 2009.

Påven säger klart och tydligt att han då inte ville ta ställning i frågan om kondomer i allmänhet, men att han uttryckligen ville säga att problemet med aids inte kan lösas endast genom att dela ut kondomer, eftersom du måste göra mycket mer för att förhindra spridningen: utbilda, hjälpa, ge råd, stanna nära människor, både så att de inte blir sjuka liksom då de är sjuka.

Påven konstaterar att en liknande medvetenhet har utvecklats även utanför det kyrkliga området, vilket framgår av den så kallade ABC teorin (abstinence – be faithful - condom), där de första två delarna, avhållsamhet och trohet, är mycket viktigare och mer grundläggande för bekämpning av aids, medan kondom är på sista plats som ett sista utväg, när de andra två fattas. Det måste därför sägas klart att kondom inte är lösningen på problemet.

Påven vidgar sedan sin syn och insisterar på att om man bara koncentrerar sig på kondom är det detsamma som att banalisera sexualiteten, som förlorar sin betydelse som ett uttryck för kärlek mellan individer och blir som en "drog". Att kämpa mot banaliseringen av sexualitet är "en viktig ansträngningen så att sexualiteten värderas positivt, och kan medföra sin positiva effekt på människan i helhet.”

Mot bakgrund av denna breda vision och förståelse för människans sexualitet och dess problem i dag, bekräftar påven att "naturligtvis anser kyrkan inte att kondomer är den autentiska och moraliska lösningen på aids-problemet".

Detta innebär att påven inte reformerar eller ändrar kyrkans lära i intervjun, men att han istället bekräftar den mänskliga sexualitetens värde och värdighet som ett uttryck för kärlek och ansvar.

Samtidigt överväger påven exceptionella situationer där utövandet av sexualitet utgör en verklig risk för andras liv. I detta fall berättigar påven inte moraliskt utövande av oordnad sexualitet, men anser att användningen av kondomer för att minska risken för infektion är "ett primärt ansvar", ett "första steg på vägen mot en mer mänsklig sexualitet" snarare än att inte använda den och med det riskera den andras liv.

I och med detta svar kan påvens resonemang inte definieras som ett revolutionerande genombrott.

Många moralteologer och inflytelserika personerna i kyrkan har stött och stöder liknande ställningstaganden – det är dock sant att vi ännu inte hade hört dem så tydligt uttryckta av en påve, även om det rör sig om ett informellt samtal och inte i form av läroämbete.

Benedictus XVI ger oss alltså med mod ett viktigt bidrag till klargörandet och fördjupandet i denna fråga som diskuterats sedan länge.