"Enheten når man inte genom kompromisser utan i bön" Benedictus XVI till rådet för Kristen Enhet

(18.11.10) Påven Benedictus XVI talade idag under eftermiddagen till de 60 deltagarna vid det Påvliga Rådet för Kristen Enhets plenarmöte, i den Klementinska salen, och uttryckte sin uppskattning över deras arbete. Rådet firar i dagarna sitt 50-års jubileum, vilket påven påminde om i början av talet, då Johannes XXIII, strax före det Andra Vatikankonciliet, den 5 juni 1960, inrättade rådet – ”en milsten för den katolska kyrkan”, sa påven.



Påven uttryckte även sin tacksamhet till dem som varit ordförande för rådet under dessa 50 år under vilka ”en lång väg har vandrats”: Kardinalerna Augustin Bea, Johannes Willebrands, Edward Idris Cassidy, och slutligen kardinal Walter Kasper, som senast under 11 år har lett rådet med ”passion och kompetens”. I juni i år lämnade han över uppgiften till Msgr. Kurt Koch, en schweizisk biskop som på lördag tar emot kardinalstiteln av påven.



Påven gjorde i sitt tal en vid överblick över 50 år av ekumenisk dialog med andra kristna kyrkliga samfund: ”Femtio år under vilka vi har uppnått en bredare kunskap och en större uppskattning för varandra, och övervunnit historiens djupt rotade fördomar”, och han uttryckte framsteg som de olika formerna av samarbete ibland andra, försvaret av livet, beskyddet av skapelsen, bekämpandet av orättvisor, och den viktiga ekumeniska översättningen av den Heliga Skriften.



Påven uppmanade deltagarna att fortsätta ansträngningarna att bevara det uppnådda resultatet. ”Idag tror vissa människor, särskilt i västvärlden, att den ekumeniska dialogen har förlorat sin kraft, därför är det brådskande att återuppliva intresset”, sa påven och underströk att detta är särskilt viktigt då nya utmaningar, presenteras: nya etiska och antropologiska tolkningar, den ekumeniska bildningen av nya generationer, för att effektivt sträva efter Guds vilja: "att de alla må vara ett" (Joh 17,21).



Sedan berörde påven kärnfrågan i den ekumeniska dialogen, den ecklesiastiska, och rollen för biskopen i Rom, påven. En fråga som inte endast gäller den ekumeniska dialogen med de ortodoxa kyrkorna. ”Trots många århundraden av missförstånd och avstånd, kan man konstatera, med glädje, att det värdefulla gemensamma arvet har bevarats”, sa påven apropå relationen mellan den katolska kyrkan och de ortodoxa.



Sist påminde påven om att ”även om nya situationer och nya problem uppstår så förblir målet för den ekumeniska resan oförändrat, liksom det fasta åtagande att fullfölja den.”, och han beskrev resans dimension genom att påminna om att det inte handlar om kategoriska eller politiska åtaganden, där man förhandlar och kompromissar som goda medlare, för att efter en tid komma fram till en, för alla, godtagbar överenskommelse.



Den ekumeniska verksamheten har en dubbel rörelse. Å ena sidan det övertygade, passionerade sökandet, fast beslutna att hitta enheten i sanningen. ”I detta i den teologiska dialogen nödvändig, men särskilt bön och botgöring - den andliga ekumeniken som är hjärtat hela vägen - de kristnas enhet är och förblir bönen, den finns i bönen.



Å andra sidan, en operativ rörlighet, som drivs av vetskapen om att vi inte vet när förverkligandet av Kristi lärjungars enhet äger rum, och vi kan inte veta det, eftersom det inte är "vi som gör" enheten utan det är Gud som "gör" den från ovan: ur Fadern och Sonen i kärlekens dialog som är den Helige Ande: vår enhet är att delta i denna gudomliga enhet.



Med dessa djupa ord uppmanade påven deltagarna att vara angelägna att söka Herrens tecken och tid, och ha förmågan att vara tacksamma över det som reda förenar oss, då vi arbetar för att få det att växa och konsolidera sig. Även i den ekumeniska resan, handlar det i sista hand om att lämna över till Gud vad som tillhör endast honom – att med uppriktighet söka, uthålligt och engagerat, är vår uppgift, med åtanke på att till oss hör att agera och lida, aktivitet och tålamod, hårt arbete och glädje.



Med sin apostoliska välsignelse tackade påven för att de hjälper honom Roms biskop att fullgöra sitt uppdrag i enhetens tjänst.