Benedictus XVI tackar Italien för att de vårdar skadade kristna irakier

(15.11.10) Påven Benedicuts XVI mötte på måndagen Italiens utrikesminister Franco Frattini under en audiens, och passade då på att tacka den italienska regeringen för att de gripit in och öppnat sjukhus för att vårda irakiska katoliker som skadades under massakern i den syrisk katolska katedralen i Bagdad den 31 oktober, inför Allhelgonadagen. Attacken har orsakat närmare 60 dödsfall. Flera sårade sändes snabbt till italienska sjukvårdsinrättningar.

Svårt skadade vid attentatet i Bagdads syrisk-katolska katedral har kommit till Rom för vård. En präst som har besökt dem på Gemellisjukhuset och berättar: ”Det är människor som är skadade både till kropp och själ - fortfarande kan de inte uttrycka sin egen smärta. Men även om det verkar omöjligt, så gav de mig mod. De gav mod och tröst till oss alla präster och seminarister, som mötte dem igår.”

Fader Ameer Gammo, som igår hälsade på de 26, som överlevde massakern den 31 oktober i den syrisk-katolska kyrkan i Bagdad, och som nu anlänt till Rom och lagts in på Gemelli sjukhuset för vård, berättar vidare på hemsidan Bagdadhope, om sina upplevelser bland de skadade: ”Många upprepade för oss samma sak att medan de ännu var kvar i kyrkan, önskade de bara att få dö, därför att det som hände runt omkring dem, var alltför fruktansvärt för att uthärda, men även att deras hjärtan i detta svåra ögonblick upplevt det goda, trons absoluta kärlek.”

Överförandet av de 26 sårade till italienska sjukhus har skett på kardinal Bertones inbjudan, ytterligare 37 sårade kommer att sändas till Frankrike. Det rör sig om en plikt från italienska statens sida att bistå, därtill kan man tillägga den moraliska plikten då kardinal Bagnasco den 21 november uppmanade alla stift att be för de förföljda irakiernas öden och även för deras förföljare. Attacken mot de kristna den 31 oktober har inte varit den enda under de senaste åren. Redan den första augusti 2004 utsattes flera kyrkor i Bagdad och i Mosul. Dessa människor behöver känna sig trygga, men framför allt behöver de lugn och ro”, avslutar fader Gammo, ”det gäller alla irakier, och man måste nu ge dem tid att tillfriska, inte bara i kroppen utan framför allt i själen.”