Benedictus XVI:s presskonferens i planet på väg till Spanien

(08.11.10) Den traditionella presskonferensen som hölls av påven på planet på väg till Spanien i lördags, började med en introduktion av den påvliga presstalesmannen, fader Federico Lombardi, som påpekade att det finns över 3,000 ackrediterade spanska journalister under vad han kallade en "en kort men intressant" apostolisk resa.

På väg till helgedomen i Santiago de Compostela, berörde den första frågan som ställdes till påven själva begreppet "pilgrim" i hans liv och i hans andlighet. Benedictus XVI svarade att hanlänge har talat om sin känsla av att vara en pilgrim på en trosvandring i hans biografi. Men - sade han - känslan av instabilitet i våra liv pekar på det faktum att Gud är överallt, och det är egentligen inte nödvändigt att söka honom vid olika geografiska platser.

Det är också sant, förklarade han, att i sin essens är tron "att vara en pilgrim". Brevet till hebréerna illustrerar betydelsen av tron i Abraham som lämnar sitt land och är en pilgrim på sin resa mot framtiden under resten av sitt liv. ”Abrahams vandring”, förklarade påven, ”är ett exempel på hur du kan visa tro på ett inre sätt, men - sade han - det är nödvändigt att uttrycka tron på en yttre sätt också, och ibland att överskrida det dagliga livets utilitarism, i en vandring mot transcendens.”

Men - tillade påven - att vara en pilgrim är inte bara att transcendera sig själv, utan att det är också att vandra tillsammans i gemenskap och ömsesidig respekt. Och han hänvisade till pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela som en viktig del i utbildandet av den europeiska kontinentens andliga enighet. ”Idag”, sade påven, ”finns det ett behov av en förnyelse av denna andliga förening.”

På frågan om vilken betydelse invigningen av Sagrada Familia har för 2000talet, och om det finns någon speciell del av Gaudis vision som han finner särskilt anmärkningsvärt, sade påven att katedralen är ett tecken för vår tid. ”I Gaudis vision”, sade han, ”finns det tre faktorer som jag tycker är särskilt viktiga: den första är syntesen mellan kontinuitet och det nya, mellan tradition och kreativitet.”

”Gaudi”, fortsatte han, ”hade modet att anta utmaningen att bygga en katedral med helt nya arkitektoniska begrepp som dock innehöll idén att skapa en mötesplats mellan människa och Gud”. ”Med stor högtidlighet och med stort mod, behöll Gaudis nya kreativitet den gamla traditionen och visade därmed historiens enhetlighet och dess utveckling.”

”För det andra”, sade påven, ”önskade Gaudi denna treenighet: naturens bok, skriftens bok och liturgins bok”. ”Denna syntes”, sade han, ”är i dag av stor betydelse”. ”Denna syntes mellan skapelsen, skriften och tillbedjan är ett mycket viktigt budskap för vårt samhälle.”

”För det tredje, föddes denna katedral född ur en hängivelse som var typisk för 1800talet: hängivenheten till den heliga familjen i Nasaret”. Men just denna hängivenhet är återigen av stor aktualitet eftersom förnyelsen av familjens roll i samhället visar oss vägen mot uppbyggandet av ett samhälle där det finns enighet mellan tro, religion och familj. ”Familjen”, betonade Benedictus XVI, ”är ett grundläggande tema för dagens samhälle.”

Slutligen, som svar på en fråga om trons plats i konst och kulturvärlden, sade påven att han ofta belyser förhållandet mellan tro och förnuft. ”Lika viktigt”, sade han, ”är förhållandet mellan tro och konst”. ”Vi behöver skönhet”, påpekade han, ”eftersom sanning och skönhet är odelbara”. ”Idag finns det strömningar av oliktänkande som skadar konst och som skadar tron”. Och konst som inte sträcker sig mot Gud är ”lamslagen”, precis som en tro som endast vänder sig till en konst som har varit inte talar inte till samtiden. ”Precis som Gaudi uttryckte tron genom konst”, avslutade Benedictus XVI, ”får konst idag inte förlora sin kontakt med tron.”