"Forskaren skapar inte, han observerar och erkänner ett allsmäktigt Förnuft, som upprätthåller
världen". Benedictus XVI till Vetenskapsakademin
(28.10.10) Den Helige Fadern tog idag emot deltagarna vid den Påvliga Vetenskapsakademins
plenarsessionen under vilken deltagarna reflekterar över "Det tjugonde århundradets
vetenskapliga arv".
Påven inledde sitt tal till de samlade med att
beskriva de två extremiteter som kännetecknade vetenskapen under 1900-talet. ”Å ena
sidan ansågs vetenskapen av vissa som ett universalmedel, pga dess anmärkningsvärda
prestationer under det senaste århundradet. Vetenskapens otaliga framsteg var så omfattande
och så snabba, att de verkade bekräfta synpunkten att vetenskap kan svara på alla
frågor om människans existens, och även tillfredställa hennes högsta önskningar. Å
andra sidan fanns det de som fruktade vetenskapen och som tar avstånd från den, på
grund av den destruktiva utvecklingen, av t.ex. kärnvapen.”
”Vetenskap, kan
naturligtvis inte definieras av någon av dessa ytterligheter. Dess uppgift var och
är att tålmodigt och ändå passionerat söka efter sanningen om kosmos, om naturen och
om människan. I sökandet finns många framgångar och misslyckanden, triumfer och bakslag.
Vetenskapens utveckling har varit både upplyftande, som när naturens komplexitet och
fenomen upptäcktes, vilket överstiger våra förväntningar, och ödmjuk, som när några
av de teorier vi trodde kunde ha förklarat dessa fenomen, en gång för alla visat sig
vara ofullständiga.”
”De framsteg som gjorts inom vetenskapen under
1900-talet, i alla dess olika discipliner, har lett till en kraftigt ökad medvetenhet
om den plats som människan, och den här planeten, upptar i universum. Under det senaste
århundradet, gjordes säkert fler framsteg - om än inte alltid i kunskapen om sig själv
och om Gud, så säkert i kunskapen om makro- och mikrokosmos - än i mänsklighetens
hela föregående historia. Vårt möte här i dag, kära vänner, är ett bevis på kyrkans
aktning för pågående forskning och hennes tacksamhet för vetenskapsområdena, som hon
både uppmuntrar och tar del av.”
Efter det nämnde påven att dagens
forskare mer och mer ser behovet av att vara öppna för filosofi för att kunna grunda
sina metoder och sina slutsatser. ”Kyrkan, sa han, ”är övertygad om att vetenskaplig
verksamhet i slutändan gynnas av erkännandet av människans andliga dimension, och
hennes strävan efter det ultimata svaret, som möjliggör erkännandet av en värld som
existerar oberoende av oss, som vi inte förstår, och som vi bara kan förstå i den
mån vi förstår dess inneboende logik.”
”Forskare skapar inte världen,
de lär sig om den och försöka följa den efter de tydliga lagar som naturen manifesterar
för oss. Forskarens erfarenhet är därför att han uppfattar en konstans, en lag, en
logotyp som han inte har skapat, men som han observerar: detta leder oss till att
erkänna existensen av ett allsmäktigt Förnuft, som är annat än människans, och som
upprätthåller världen. Det är detta som är mötesplatsen mellan naturvetenskap och
religion, och vetenskap blir därför en plats för dialog, ett möte mellan människan
och naturen, vilket även möjliggör mötet mellan människan och hennes Skapare.”
Påven
avslutade sitt tal till den Påvliga vetenskapsakademin med att föreslå två tankar
för vidare reflektion och diskussion. ”För det första behovet av det tvärvetenskapliga
förhållningssättet knutet till filosofi, för att öka de vetenskapliga prestationerna.
För det andra bör den vetenskapliga verksamheten i det nya århundradet ha som krav
på sig att främja broderskap och fred, för att hjälpa till att lösa mänsklighetens
stora problem, och endast inrikta sig på det sanna goda för alla folk i världens integrerade
utveckling.”
”Det positiva resultatet av det nya århundradets vetenskap
kommer säkert att i stor utsträckning bero på forskarens förmåga att söka efter sanning
och tillämpa de nya upptäckterna på ett sätt som går hand i hand med sökandet efter
vad som är rätt och gott.”
Och med dessa ord uppmanade påven till att
rikta blicken mot Kristus, ”den oskapade Visdomen, för att i hans ansikte söka och
känna igen, Logos av alla tings Skapare.”