Påvens brev till seminarister: Ni har gjort ett gott val
(19.10.10) Med anledning av prästerskapets år, ville påven även vända sig specifikt
till seminarister runt om i världen, för att uttrycka stöd och uppmuntran. På måndagen
den 18 oktober utkom därför ett brev från Benedictus XVI riktat just till de tiotusentals
män som förbereder sig för prästämbetet. I brevets sju punkter, behandlar han frågor
som den prästerliga utbildningen, betydelsen av celibatet och skandalerna om sexuella
övergrepp.
Den Helige Fadern började sitt brev till världens seminarister på
ett mycket personligt sätt, och tog dem tillbaka till 1944, då en ung Joseph Ratzinger
inkallades till militärtjänst. Han skriver: "kompanichefen frågade var och en av oss
vad vi planerade att göra i framtiden. Jag svarade att jag ville bli en katolsk präst.
Löjtnanten svarade: "Då borde du leta efter något annat. I det nya Tyskland behövs
det inte präster längre".
Benedictus XVI skriver att redan då visste han att
detta "nya Tyskland" var på väg mot sitt slut, och att efter den enorma förödelsen
som detta vansinne hade dragit över landet, skulle präster behövas mer än någonsin.
”Idag”, fortsätter han, ”är situationen helt förändrad men det stora flertalet anser
också att det katolska prästerskapet inte är ett jobb för framtiden, men en som hör
mer hemma i det förflutna". Men påven skriver att det är klokt att bli präst, eftersom
Gud är levande, och Han behöver människor som tjänar Honom och ger Honom till andra.
I
brevet fortsätter Benedictus XVI med att lista upp viktiga faktorer som hjälper män
på deras vandring mot prästerskapet: "Den som vill bli präst måste först och främst
vara en Guds man, med Kristus i centrum, en som ber ständigt, och växer i intimitet
med Herren.”
För det andra, finns sakramentens centrala plats i livet av en
präst, och framför alla andra, det rätta firandet av Eukaristin. "För oss är Gud inte
bara Ordet", skriver påven. Direkt ansluten är vikten av botens sakrament, som "leder
till ödmjukhet", "i tacksam medvetenhet om att Gud förlåter oss ständigt på nytt".
Påven
varnar sedan seminaristerna mot att avslå folklig fromhet, även om det lutar mot det
irrationella eller ytliga. Han beskriver det som "en av Kyrkans stora skatter" eftersom
det ofta har varit den kanal genom vilken tron har strömmat in i människors hjärtan
och samhällsliv.
"Den kristna tron har en i grunden rationell och intellektuell
dimension", fortsätter påven i punkt nummer fem, och uppmanar seminaristerna framför
allt att se sin tid som en studietid. Det är viktigt skriver han, att blivande präster
har en god förståelse av skriften, Kyrkans historia, katolsk sociallära och kanonisk
rätt så att de kan "gå längre än ögonblickets föränderliga frågor, för att förstå
de verkliga frågorna, och på så sätt förstå hur svaren är de riktiga svaren".
I
punkt nummer sex tar Benedictus XVI upp frågan om mänsklig mognad och sexualitet.
Han skriver att det är viktigt att den präst som är kallad att ledsaga andra på livets
resa, har "rätt balans". "Sexualitet är en gåva av Skaparen", fortsätter han, men
när den inte är integrerad i personen, blir den banal och destruktiv.
Benedictus
XVI fortsätter på detta tema och skriver, "Vi har nyligen sett med stor bestörtning
att en del präster vanställt deras tjänst genom sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar”.
”Deras missbruk har orsakat stora skador inför vilka vi känner djup skam och ånger".
Han skriver att som ett resultat av detta har många människor ifrågasatt huruvida
valet av celibatet "har någon betydelse". Men han understryker att "även de mest förkastliga
övergrepp kan inte bringa i vanrykte den prästerliga missionen, som fortfarande är
stor och ren".
Slutligen skriver Benedictus XVI att dagens kallelser "ofta
lever på mycket olika andliga kontinenter", som födds i familjer, församlingar, rörelser
och nya gemenskaper. "Just därför är seminariet viktigt som en gemenskap som sträcker
sig utöver skillnader", till att vara en "skola som främjar tolerans, ömsesidig förståelse
och acceptans" förenade i Kristi kropp.