Benedictus XVI anförtrodde synoden till Maria och uppmanade till att be rosenkransen

(11.10.10) I söndags förmiddag ägde den högtidliga mässan som invigde Mellanösterns biskopssynod i Peterskyrkan. Patriarker, ärkebiskopar, biskopar och ordensfolk från hela Mellanöstern utgjorde en brokig skara. Under de kommande två veckorna, kommer över 300 kyrkoledare och representanter att diskutera regionens olika problem. Synoden kommer främst att behandla pastorala problem - dess tema är ”Gemenskap och Vittnesbörd” - men Påven tog i sin predikan upp den prekära situationen i området.

”Att leva ett värdigt liv i sitt eget fäderneland är en grundläggande mänsklig rättighet, och det är därför nödvändigt att främja villkor för fred och rättvisa i hela Mellanöstern”, sa han och uppmanade vidare i sin predikan till att fortsätta bygga upp en konstruktiv dialog med judar och muslimer för att kunna leva i gemenskap. Evangeliet lästes både på latin och grekiska.

Vid tolvslaget var Petersplatsen fylld av pilgrimer, som väntade på att påven skulle visa sig i sitt fönster. Under Angelusbönen återvände Påven till synoden, och sa: ”Må kyrkan i Mellanöstern inte tappa modet - må den fortsätta att förkunna Kristus eviga budskap.” Påven underströk vidare vikten av synoden, som hade invigts tidigare på morgonen. ”Speciellt”, fortsatte Påven, ”i ett ögonblick då de kristna ofta befinner sig i svåra situationer och är tvungna att utstå både personliga, familjära och gemensamma lidanden, är det ännu mer brådskande och nödvändigt att evangeliets budskap förkunnas.” Påven gjorde därefter en vädjan om försoning i Mellanöstern:

”I dessa länder, som är märkta av skiljaktigheter och söndertrasade av konflikter, vilka pågått i åratal, är kyrkan kallad till att vara ett tecken och ett redskap för enhet och försoning, enligt samma modell som den första gemenskapen i Jerusalem, i vilken de flesta av dem som blivit troende, hade ett enda hjärta och en själ.”

Påven uppmanade därefter alla troende att be Herren, så att Synoden ledsagades av den rika utgjutelsen av den Helige Andens gåvor.

Sedan talade Påven om rosenkransen, som oktober månad är tillägnad. ”En bön”, sa han, ”som är antik men alltid ny. En biblisk bön, som är helt invävd i den Heliga Skriften.”

”Det är hjärtats bön, i vilken upprepningen av Ave Maria, leder tanken och kärleken mot Kristu. Man vänder sig i bön förtröstansfullt till hans mor som är vår mor. Det är en bön, som hjälper till att meditera över Herrens ord och smälta in i Eukaristins gemenskap, liksom Maria, som bevarade i sitt hjärta allt det som Jesus gjorde och sade, hela hans närvaro.”

Till Jungfru Maria, som är så älskad och vördad i Mellanöstern, anförtrodde påven synodens arbete, så att de kristna i det området stärker sig i gemenskapen, och skänker till alla sin vittnesbörd om evangeliets kärlek och fred.