"Håll er till sanningen, journalister" Benedictus XVI:s möter den katolska massmedian

(07.10.10) Påven Benedictus XVI tog idag emot deltagarna vid konferensen i det Påvliga Rådet för Sociala Kommunikationers regi, för att reflektera över den katolska pressens framtid. De 230 deltagare som representerade den katolska massmedians alla sidor; redaktörer för katolska dagstidningar, tidskrifter och digitala publikationer, journalister, biskopar, präster, experter och professorer från 85 olika nationer, ansvariga inom kommunikations mångfaldiga värld, har under tre dagar diskuterat verkligheten i vilken den katolska pressen rör sig, och hur man ska besvara de utmaningar som den katolska massmedian står inför.

Presidenten vid det Påvliga Rådet för Sociala Kommunikationer, Msgr. Claudio Maria Celli, beskrev under invigningen av konferensen den värld i vilken den katolska pressen rör sig som ”relativismens diktatur, som försöker reducera kyrkan och tron till den privata sfären, utan värde för det offentliga livet, oberättigad som om den vore en fiende till människans strävande efter frihet och värdighet”.

När påven Benedictus XVI idag tog emot deltagarna talade han om värdet av det skrivna ordet, som det främsta redskapet och det som kommunikation bygger på, ett värde som det skrivna ordet behåller trots den såkallade "bildens civilisation” vi lever i.



Vilken är då den kommunikativa utmaningen den katolska massmedian står inför? Påven beskriver den enkelt: att hålla sig till Sanningen.

”Världens massmedia har genomgått en genomgripande förändring, även i sitt inre. Med utvecklingen av ny teknik och i synnerhet spridningen av multimedia, verkar den roll som mer traditionella medierna ifrågasättas”, sa påven och beskrev att: å ena sidan har vi den globaliserade massmedian med ökade antal antenner, paraboler oh satelliter, ”emblem för den nya kommunikationen i globaliseringens tidevarv”: å andra sidan klingar ”katolsk” – ”vilket innebär ansvaret att troget dagligen anstränga sig att följa sanningens väg.”



Påven förklarade att sökandet efter sanningen måste prägla den katolska journalistens sinne och hjärta med lidelse, men även med professionalism och med adekvat och effektiv utrustning. ”Detta är ännu viktigare i det nuvarande historiska ögonblicket, som kräver att journalisten är en förmedlare av informationsflödet”, sa påven och varnade för den nya teknikens virtuella framsteg, där bilder är verklighetsbefriade vars konsekvens är likgiltighet inför sanningen… och man kan byta ut sant mot falskt, vilket förvirrar urskiljningen mellan det verkliga och det virtuella.”



Andra problem påven belyste är då ”en händelse, glad eller tragisk, erbjuds och konsumeras som underhållning, och inte som ett tillfälle till eftertanke. Sökandet efter sätt att främja människan på faller i skuggan, eftersom händelse i första hand presenteras för att väcka känslor.”, och han sa att här ringer varningsklockor för faran för den virtuella verklighetsflykten som inte stimulerar strävan efter det äkta, sanningen.”



Men den katolske journalistens styrka ligger i en underlättande faktor, eftersom den kristna tron har något gemensamt med kommunikationens grundläggande struktur: nämligen det faktum att medlet och budskapet sammanfaller:



”Guds Son, det inkarnerade Ordet, är på samma gång, budskap om frälsning och medlet med vilket frälsningen realiseras. Detta är inte ett enkelt begrepp utan en verklighet som alla kan förstå… Massmedian frammanar mer direkt än någon annan kommunikationsform, värdet av det skrivna ordet. Guds Ord nådde människan och har gått i arv till oss genom en bok, Bibeln. Ordet är fortfarande den konstruktiva kommunikationens främsta redskap”.



Med dessa korta kommentarer ville påven understryka den hårda utmaning som kyrkans alla medlemmar har gemensamt. ”De kristna kan inte bortse från troskrisen som råder i samhället, eller helt enkelt förlita sig på värderingarnas arv går vidare genom århundraden, och fortsätter att inspirera och forma den framtida mänskliga familjen. Tanken på att leva "som om Gud inte fanns” har visat sig vara skadlig: världen behöver i stället leva "som om Gud fanns" även om det inte styrkan att tro finns, annars produceras endast en" omänsklig humanism".



Påven tog aposteln Paulus ord till hjälp för att beskriva risken för de som arbetar med massmedia: ”om ni inte bara vill vara "en ekande brons eller en skrällande cymbal" (1 Kor 13:1)” måste ni vara starka i att ta itu med världsliga ting genom att alltid sätta Gud på främsta plats i värdeskalan… Er uppgift, kära operatörer av den katolska pressen, är att hjälpa moderna människan att orientera sig mot Kristus, Frälsaren, att hålla hoppets fackla tänd i världen, att leva med värdighet och bygga en bättre framtid. Det är därför jag uppmanar er att ständigt förnya ert personliga val av Kristus, den värdefulla, oumbärliga källan till andliga resurser.”