(20.09.10) Benedictus XVI är väl tillbaka i Castelgandolfo efter 4 mycket lyckade
dagar i Storbritannien. ”Han kom, han såg, han segrade”, var en tidigare ärkebiskop
av Canteburys beskrivning på påvens besök, och sällan har en påvlig resa varit anledning
till så mycket oro.
Påvens presstalesman Fader Federico Lombardi använder
ordet ”underbar”, för att beskriva succén, som England och Vatikanen bara några dagar
innan resan befarade skulle bli en katastrof – en oro som baserade sig på elaka nyhetshistorier
och högljudda protester från antikatolska individer och grupper i landet. Vad som
gjorde deras röst annorlunda från tidigare tillfällen var att de gav intrycket av
att föra den tysta engelska majoritetens talan. Påven var inte välkommen, ingen brydd
sig, och om så endast för att förolämpa honom, han skulle bli ignorerad.
Efter
4 dagar vet vi nu att så inte var fallet. Naturligtvis är en av anledningarna till
uppmärksamheten den magnifika pompa och ståt som Skottland och England tog emot påven
med, men den viktigaste anledningen till att gensvaret varit positivt, är påven Benedictus
XVI själv. I motsats till fördomarna, var han varm, försiktig och autentisk. Mannen
som de hade beskrivit som den torra auktoritativa läraren” visade sig vara en fader
som bryr sig om och tog sig tid att visa de som kom i hans väg under redan sin uppmärksamhet.
Han var inte någon som sa och gjorde det som politiker och berömda vanligtvis säger.
Han fördömde inte eller läxande upp. Allting som han sa, med sin vanliga klarhet,
var en appell till delade värden och gott sunt förnuft - common sense - vilket är
något som engelskmännen verkligen uppskattar. Inte endast de 6 miljoner katolikerna.
Visst
var det de som demonstrerade i London och massmedian uttryckte sin negativa inställning
till påven när han anlände i Edinburgh, men kommentarerna tunnades ut under dagarnas
gång. Engelmännen klagade även på att påvens besök var dyrt. Därför kan det vara värt
att nämna att påven Benedictus XVI:s besök kostar mindre än vad en halv dag för G20
mötet i London kostade förra året. Den positiva uppmärksamheten rör sig inte endast
om viftande flaggor och klickande kameror. Man kunde höra en nål falla när påven talade
om behovet av att finna Guds kärlek i våra hjärtan och dela den kärleken med våra
medmänniskor i vardagen, rapporterar Vatikanradions utsända reportrar.
Likt
alla påvliga resor, hade även denna har ett rätt tungt schema för påven, med tre utomhusevenemang,
möten med drottningen och de styrande ledarna, ekumeniska möten med kristna samfund,
och interreligiösa möten med andra religioner, liksom en serie pastorala evenemang
med den katolska kyrkan i landet.
Som bevis på hur påvens budskap
har gått direkt till hjärtat har vi premiärminister David Camerons ord på Birminghams
flygplats igår kväll då han och påven höll sina avskedstal. Premiärministern underströk
de värden och visioner den Heliga Stolen och Storbritannien delar, och tillade att
denna historiska resa har hjälpt befolkningen av alla trossamfund och icke att ställa
sig frågan på djupet hur vi beter oss mot oss själva och mot varandra. ”Tron har alltid
varit en integrerad del av det här landet, och det kommer den alltid att vara.”
Även
påven uttryckte uppskattning då han tog avsked av den engelska befolkningen och tackade
för det varma mottagandet och gästfriheten. ”Jag hoppas att denna möjlighet kan bidra
till att stärka de redan goda relationerna mellan den Heliga Stolen och det Förenade
Kungadömet”, sa påven då han tackade särskilt för mötet med Drottningen och det i
Westminster Hall, ”särskilt vad gäller samarbetet i den internationella utvecklingen,
i vården om miljön, och uppbyggandet av civilsamhället med en förnyad känsla för de
värden och det mål vi delar.”
Slutligen vände sig påven till det katolska
Storbritannien och resans pastorala värde blev tydligt, då han uttryckte sin uppskattning
till biskopar, präster, religiösa, äldre, lärare och studenter - lekmän av alla grupper.
Benedictus XVI:s sista ord gick till kardinal John Henry Newman, innan han klev på
planet på söndagskvällen. ”Med sitt breda andliga och akademiska arv är jag säker
på att han fortfarande har mycket att lära oss vad gäller livet och den kristna vittnesbörden
i den samtida världens utmaningar, vilka han förutsåg med exceptionell klarhet … Hjärtligt
Tack och Gud välsigne er alla!”