Påven var i Hyde Park för att leda en bönevaka inför Kardinal John Henry Newmans saligförklaring

(18.09.10) Klockan 18:15 färdades påven till Hyde Park i London för att leda en bönevaka inför Kardinal John Henry Newmans saligförklaring imorgon i Birmingham. Påven nådde till slut en liten sakristia nära altarpodiet i Hyde Park efter att ha åkt i Vatikanens ”Popemobile” genom området där de tusentals troende var samlade. Det har varit svårt att organisera bönevakan i Hyde Park eftersom det där är förbjudet att hålla religiösa sammankomster.

”Detta är en kväll fylld av glädje, av oerhörd andlig glädje, för oss alla” inledde påven i sitt tal inför de troende. ”Som ni vet har Newman länge varit ett viktigt inflytande i mitt eget liv och tanke och det har han varit för så många människor utöver dessa öar” sade påven. ”Denna kväll, i samband med vår gemensamma bön vill jag reflektera med er om några aspekter av Newmans liv som jag anser vara mycket relevanta för våra liv som troende och till Kyrkans liv idag”.



“Låt mig börja med att påminna om att Newman, i sina egna ord, kunde spåra sitt liv till den starka omvändelse han hade som en ung man” sade påven. ”Det var en omedelbar upplevelse av sanningen i Guds ord, av den objektiva verkligheten av den kristna uppenbarelsen som förkunnas av Kyrkan. Denna erfarenhet, både religiös och intellektuell, skulle inspirera hans kallelse till att vara en evangeliets tjänare, hans förståelse om källan till den auktoritativa undervisningen av Guds kyrka, och hans iver att förnya det kyrkliga livet i trohet till den apostoliska traditionen. Vid slutet av sitt liv, skulle Newman beskriva sitt livsverk som en kamp mot den växande tendensen att se religion som en privat och subjektiv fråga, en fråga om personlig åsikt.”



”Här är den första lärdomen vi kan dra från hans liv” förkunnade Benedictus XVI. ”I våra dagar, då en intellektuell och moralisk relativism hotar själva grunden av vårt samhälle, påminner Newman oss att eftersom män och kvinnor skapades i Guds avbild, skapades vi för att veta sanningen, att finna i denna sanning vår slutgiltiga frihet och uppfyllandet av våra djupaste mänskliga strävanden. Med ett ord, vi är menade att lära känna Kristus, som själv är ’vägen, sanningen och livet’.”



Newmans liv lär oss också att ivern efter sanning, intellektuell ärlighet och genuin omvändelse kostar” fortsatte den Helige Fadern. ”Sanningen som gör oss fria kan inte hållas för oss själva, det kräver vittnesbörd, den ber om att höras, och till sist kommer dess övertygande kraft från sig själv och inte från mänsklig vältalighet eller argumentation. Inte långt härifrån, vid Tyburn, dog ett stort antal av våra bröder och systrar för tron, vittnesbörden om deras trohet intill döden var mycket kraftfullare än de inspirerade ord som så många av dem talade innan de överlämnade allt till Herren. I vår egen tid, är det pris som måste betalas för trohet till evangeliet inte längre hängning, dragning och fyrdelning men istället handlar det ofta om att avfärdas, bli förlöjligad eller parodierad. Och ändå kan Kyrkan inte vända bort från uppgiften att förkunna Kristus och hans evangelium som frälsande sanningen, källan till vår ultimata lycka som individer och som grunden för ett rättvist och humant samhälle.”



”Slutligen lär Newman oss att om vi har accepterat sanningen i Kristus och har tillägnat våra liv till honom, kan det inte finnas någon skillnad mellan vad vi tror och hur vi lever våra liv” sade Benedictus XVI. ”Varje tanke, ord och handling måste vara till Guds ära och spridningen av Hans rike. Newman förstod detta och var den stora förkämpen för de kristna lekmännens profetiska ämbete. Han såg tydligt att vi inte tar emot sanningen i en ren intellektuell handling utan snarare så omfamnar vi den i en andlig dynamik som tränger in till kärnan av vår existens. Sanningen överförs inte enbart genom formell undervisning, hur viktigt detta än är, men också genom levande vittnesbörd av integritet, trohet och helighet, de som lever i och av sanningen känner instinktivt igen vad som är falskt och, just som falskt, fientlig till sanningens inneboende prakt och godhet.”

”En av kardinalens mest älskade meditationer innehåller orden: ’Gud har skapat mig att göra honom en bestämd tjänst. Han har förtrott ett arbete till mig som han inte har förtrott till någon annan’ sade påven. ”Här ser vi Newmans fina kristna realism, den punkt där tro och liv oundvikligen möts. Tron är tänkt att bära frukt i omvändelsen av vår värld genom den Helige Andes kraft i människors liv och de troendes verksamhet. Ingen som ser realistiskt på världen i dag skulle kunna tro att kristna har råd att fortsätta med ”business as usual”, och ignorera den djupa krisen i tron som finns i vårt samhälle. Eller helt enkelt lita på att det arv av värderingar som förkunnats av kristna århundraden kommer att fortsätta att inspirera och forma framtiden för vårt samhälle”.



”Vi vet att i kristider och kaos har Gud kallat stora helgon och profeter till Kyrkans och det kristna samhällets förnyelse, vi litar på hans försyn, och vi ber om hans ständiga vägledning” fortsatte Benedictus XVI. Men var och en av oss, i enlighet med hans eller hennes tillstånd i livet, är kallad att arbeta för att främja Guds rike genom att fylla livet med evangeliets värderingar. Var och en av oss har ett uppdrag, vi är alla kallade att förändra världen, att arbeta för en livets kultur, en kultur formad av kärlek och respekt för varje människas värdighet.”

Påven avslutade sitt tal med att rikta ett särskilt ord till de många ungdomarna som fyllde fältet i Hyde Park. ”Kära unga vänner” sade påven: ”bara Jesus vet vilken bestämd tjänst han har i åtanke för er. Var öppen för hans röst i djupet av ert hjärta: även nu talar hans hjärta till ditt hjärta. Kristus har behov av familjer för att påminna världen om den mänskliga kärlekens värdighet och familjelivets skönhet. Han behöver män och kvinnor som ägnar sina liv åt den ädla uppgiften att utbilda, som talar med de unga och utbildar dom om evangeliet. Han behöver dem som kommer att viga sina liv till att uppnå den perfekta kärleken, så följer honom i kyskhet, fattigdom och lydnad, och tjänar honom i de minsta av våra bröder och systrar. Han behöver den mäktiga kärleken i kontemplativa ordnar, som tjänar Kyrkans vittnesbörd och verksamhet genom deras ständiga bön. Och han behöver präster, goda och heliga präster, män som är villiga att lägga ned sina liv för sina får”. ”Fråga vår Herre vad han har i åtanke för dig!” förkunnade påven. ”Fråga honom om generositeten att säga "ja!" Var inte rädd att ge dig själv fullkomligt till Jesus. Han ger dig den nåd du behöver för att uppfylla din kallelse.”



”Låt mig avsluta dessa ord” sade påven, ”med att varmt bjuda er till att resa med mig nästa år till Madrid för Världsungdomsdagen. Det är alltid ett underbart tillfälle att växa i kärlek till Kristus och uppmuntras i ett jublande trosliv tillsammans med tusentals andra ungdomar. Jag hoppas att jag kommer att se många av er där!”