2010-09-16 13:34:17

Drottning Elizabeth II tog emot Benedictus XVI i Edinburgh - det första påvliga statsbesöket "Bekämpa den aggresiva ateismen"


(16.09.10) 28 år efter Johannes Paulus II:s besök till England, begav sig idag påven Benedictus XVI iväg på ett fyra dagar långt besök till de Förenade Kungariket, närmare bestämt, Skottland och England. Resan har karaktär av statsbesök liksom pastoralt besök, som vid de flesta påvliga resor. Det är den Helige Faderns 17:e apostoliska resa utanför Italien, en resa som har planerats sedan ett år, då påven på väg hem från Värdsungdomsdagen i Sydney förra året uttryckte sin vilja att själv saligförklara kardinal John Henry Newman i Birmingham. I vanliga fall är det den lokala biskopen som saligförklarar medan påven helgonförklarar i Rom. Saligförklaringen av John Henry Newman i Birmingham på söndag är resans höjdpunkt, och därför har resan som motto kardinal Newmans motto ”Cor ad Cor Loquitur” – Hjärta talar till Hjärta.

Men resan började idag i Skottland. En intensiv dag eftersom påven redan på kvällen flög vidare till England där han ska tillbringa resten av resan. Anledningen att resan började i Skottland är att det är där Drottning Elizabeth II tillbringar sina sommarmånader på Holyrood House. När påven landade på flygplatsen i Edinburgh ägde inge välkomstceremoni rum på flygplatsen utan drottningens make, Prins Philip, Hertig av Edinburgh, tog emot påven i det kungliga palatset Holyrood House, där drottningen välkomnade honom. Detta är ett utav de tre punkterna i protokollet av statsbesökskaraktär.

”Ers Majestät”, började Benedictus XVI sitt tacktal till drottning Elizabeth II, ”tack för din vänliga inbjudan att göra ett officiellt besök i det Förenade Kungariket. Ett tal som belyste landets kristna rötter, den roll som England spelat under och efter det andra världskriget, och det moderna samhällets utmaningar.

Benedictus XVI kommenterade på att drottningens residens bär namnet Holyroodhouse, ”"heliga korset", vilket påminner om de djupa kristna rötter som fortfarande finns i alla skikt av det brittiska livet.”, och han nämnde Edvard Bekännaren och Margareta av Skottland, två tidiga monarker i England och Skottland. ”Som en följd av detta har det kristna budskapet varit en integrerad del av språket, tanken och kulturen för folken i dessa öar i mer än ett tusen år. Era förfäders respekt för sanningen och rättvisan, nåden och kärleken når er från en tro som är en mäktig kraft för det goda i ert rike, till stor nytta för kristna och icke-kristna”, sa påven.

Påven nämnde även andra förebilder för ”denna positiva kraft under Storbritanniens långa historia”. Med William Wilberforce och David Livingstone, ingrep Storbritannien direkt för att stoppa den internationella slavhandeln. Inspirerade av sin tro, tjänade kvinnor som Florence Nightingale de fattiga och de sjuka, och gav hälsovården en ny profil som därefter kopierats överallt. Slutligen nämnde påven John Henry Newmans godhet, vältalighet och agerande som betydelsefull för sina landsmän.

Påven riktade sedan sina tankar till Storbrittanninens agerande under det andra världskriget: ”Även i vår egen livstid, kan vi erinra om hur Storbritannien stod mot det nazistiska förtrycket som ville utrota Gud från samhället och förneka många vår gemensamma mänsklighet, särskilt judarna, som ansågs ovärdiga att leva. Jag minns också regimens attityd till kristna präster och religiösa som talade sanning i kärlek, emot nazisterna och betalade för oppositionen med sina liv. Då vi reflekterar över de allvarliga lärdomar vi får från 1900-talets ateistiska extremism, så låt oss aldrig glömma hur uteslutning av Gud, religion och dygd från det offentliga livet slutligen leder till en stympad vision av människan och av samhället, och därmed en "reducerad vision av personen och hennes öde "(Caritas i Veritate, 29).

Påven nämnde sedan den viktiga roll Storbritannien spelade för 65 år sedan: ”för att skapa efterkrigstidens internationella samförstånd som gynnade inrättandet av FN, och inledde en hittills rådande period av fred och välstånd i Europa”. Han nämnde även konflikten på Nordirland och uppmanade alla inblandade att fortsätta att tillsammans gå modigt, vägen mot en rättvis och varaktig fred.

”Idag strävar England efter att vara ett modernt och mångkulturellt samhälle. Må landet, i denna utmanande uppgift, alltid behålla sin respekt för de traditionella värderingarna och kulturella uttrycken, som de mer aggressiva formerna av sekularisering inte längre värdesätter eller ens tolererar. Dölj inte att det är kristendomen som ligger till grund för samhällets friheter”, sa påven och uppmanade: ”må det arvet, prägla regeringen och folkets exempel inför de 2 miljarder medlemmarna av Commonwelth och den stora familjen av engelskspråkiga nationer i hela världen. Må Gud välsigna Ers Majestät och alla människor i ditt rike. Tack.”

Innan det offentliga välkomsttalet höll påven och drottningen ett privat samtal i Morning Room. Hennes Majestät är född 1926 och således ett år äldre än påven. Redan 25 år gammal kröntes hon till Drottning, efter hennes fars, George VI:s plötsliga bortgång. Men det är inte första gången som hon möter en påve, under sin tid som regent är det här den fjärde påven hon möter. Pius XII (1953) och Johannes XXIII(1961) tog emot henne i Vatikanen. Johannes Paulus II, mötte hon 3 gånger både i Vatikanen och i England (1979, 1981, 2000), och nu Benedictus XVI.

Skottlands huvudstad Edinburgh har 500 000 invånare, och är en stad rik på traditioner, som gör att man kan se betydande historiska byggnader blandade med modern arkitektur. Den medeltida gamla stadskärnan och det gregorianska nya tornet står på listan över UNESCOS världsarv. Slottet, som ligger på toppen av en icke aktiv vulkan, dominerar hela staden. Längs gatan Royal Mile ligger det skotska parlamentet och Holyrood House, Heliga Korsets Palats. Det byggdes år 1128,som ett Agustinuskloster, och tillägnades det Heliga Korset av kung David I av Skottland, som enligt legenden haft en uppenbarelse om ett kors mellan hornen på en hjort, som gick till attack mot honom. De kungliga bostäderna runt klostret byggdes ut under 1600-talet och omvandlades till ett kungligt palats. Fasadens vänstra torn utgör palatsets mest antika del. Kungen räddades av de två bröderna Johannes och Gregan Crawford. Som bevis på sin tacksamhet, lovade kungen att bygga en kyrka på denna plats, vilket han gjorde året därpå. Enligt en annan legend räddades kungen när han var på jakt, av en mystisk hjort med stora horn, och mellan hornen lyste ett ljus, som hade formen av ett horn. Familjen Crawford antog senare som sitt vapen ett hjorthuvud med ett kors mellan hornen.

400 personer var inbjudna till mottagningen i Holyrood House och efter talen hälsade påven på gästerna i den främsta raden innan han begav sig till ärkebiskopens residens vid den bysantinska kyrkan S:t Bennets, där han åt lunch med kardinal Keith Michael O’Brian, Edinburghs ärkebiskop och den skotska biskopskonferensens president, samt med Glasgows ärkebiskop Msgr. Mario Conti.. Vägen dit åkte påven papamobli och enligt den skotska polisens uppgifter kantade 100 000 personer de 5 km. Kardinal Keith Patrick O'Brien har arbetat hårt för att planera ett varmt och spektakulärt skotskt välkomnande till landet. Tusentals säckpipeblåsare och hundratals skolbarn deltog i parade på Princess Street, klädda i sina färgglada tartans, för att ge en bild av Skottlands historia och traditioner.








All the contents on this site are copyrighted ©.