Indisk nunna om sitt arbete som "barmhärtighetens missionär". Vi uppmuntrar mödrar
att inte abortera trots dödskulturen som råder
(25.08.10) Om någon dag firas hundraårsminnet av Moder Teresa födelse. En 48-årig
indisk nunna, syster Kusamam, som sedan 25 år tillhör den orden, Barmhärtighetens
missionärer, som Moder Teresa grundade, har framförallt ägnat sig åt de övergivna
eller oönskade barnen genom adoption. I över två år arbetade hon tillsammans
med Moder Teresa och av henne har hon lärt sig att tjäna Jesus genom de fattiga.
I september 2004 blev syster Kusamam slagen blodig av ett 40-tal män, medan
hon delade ut mat åt de fattiga invånarna i ett barackkvarter i utkanten av
Calicut, i Kerala. Moder Teresa hade dött sju år tidigare.
”De hade
bränt oss levande om det inte hade varit för Moder Teresas närvaro”, säger
syster Kusamam. ”Vi blev angripna för att vi var ”barmhärtighetens missionärer”,
men vår Moder fanns hos oss och beskyddade oss. Det har vi inga tvivel
om. De fattiga människorna i barackerna levde utan några bekvämligheter,
såsom vägar, vatten och elektricitet. En gång i månaden begav vi oss till
dem med fem kilo ris och lite begagnade kläder. Idag har detta kvarter en
riktig väg och fordonen kan ta sig dit. och invånarna har elektricitet
och en brunn.
Jag har också sagt till ministerchefen i Kerala att om
det lidande och de angrepp som vi upplevt har varit till hjälp för de
fattigaste av de fattiga, då har vi gjort det som vi är kallade till att göra
- nämligen att tjäna de fattiga med våra liv och vårt vittnesbörd. Moder Teresa
var tydlig - vi är kallade till att vara kanaler för Jesu kärlek genom vårt
arbete för de fattigaste bland de fattiga.
Fortfarande idag lider jag
av följderna efter slagen jag fick. Jag har ofta huvudvärk, för de slog mig flera
gånger i huvudet och jag har problem med det vänstra ögat. Men ingenting
kan ta ifrån mig glädjen, när jag ser hur dessa fattiga människor som vi
hjälpte med livsförnödenheter nu lever ett värdigt liv.
Vi tar hand
om de övergivna barnen och har nu 34 barn, från nyfödda till tio år.
Ibland är det ogifta mödrar som ger oss sina nyfödda. Andra gånger är det sjukhusen
som ger oss barnen som de ogifta mödrarna lämnar till dem för adoption. Och
så finns det många övergivna barn.
Varje gång det kommer ett barn tackar
jag Gud. Det är en så stor glädje att se att dessa barn inte aborteras.
Vi är så tacksamma att dessa mödrar idag väljer att inte döda sina barn.
Trots den segrande dödskulturen som råder i samhället, har de modet att fullborda
sin graviditet och lämna sin barn till adoption. Vi tröstar och uppmuntrar mödrarna
när de lämnar vårt hus. Och vi säger till dem att de inte är några möderskor
utan att de ger värde åt livet. Även om världen marginaliserar dem för deras
oönskade graviditeter, är de bärare av livet”.