Journalisten "Lolo" saligförklaras på lördag

(07.06.10) Man förknippar sällan journalister med helighet. Men på lördag saligförklarar den katolska kyrkan en journalist – den spanske lekmannen Manuel Lozano Garrido, mer känd som Lolo.

Hans saligförklaring äger rum i hans födelseort Linares, i provinsen Jaén i Spanien. Lolo föddes den 9 augisti 1920 och dog i samma stad den 3 november 1971. När han var ung var han medlemi den katolska föreningen ”Azione Cattolica” och under förföljelsen av de kristna under det spanska inbördeskriget delade han ut kommunionen till de fängslade personerna. Han blev själv arresterad då. Han skev sin första artikel 1940 i tidningen Cruzada. Två år senare började han lida av en sjukdom som skulle leda till att han blev helt förlamad. Redan 1943 var han permanent rullstolsbunden. 1956 grundade han tidningen Sinai som riktade sig till sjuka. 1962 blev han blind men det stoppade honom inte. Under 10 år publiserade han 9 böcker, och tog 1969 emot journalistpriset ”Bravo”. Han skrev i tidningarna "Ya", "Telva" och "Vida Nueva" och för nyhetsbyrån "Prensa Asociada",

Efter det att broder Robert i Taize hade mött Lolo skrev han en lapp som han lämnade kvar på skrivbordet ”Lolo är smärtans sakrament”. Men smärtan tog inte Lolos konstanta glädje ifrån honom. Han spred konstant glädje omkring sig till de tusentals unga och vuxna som kom till honom för att be honom om råd, för han hade en hemlighet. Hans hemlighet var hans djupa tro, den intima relationen med Gud, en stor kärlek till Junfru Maria och till Eukaristin ur vilken hans passionerade kärlek till kyrkan föddes. Lolos självbiografi bär just titeln ”Leva glädje i smärtan”, och det var i korset som han

Allt eftersom åren går blir hans kropp mer och mer ett ihop vridet virrvarr ben, men han klagar aldrig. När hans högra hand blir helt paralyserad börjar han skriva med den vänstra och när det inte går längre börjar han spela in – en outtröttlig journalist. Det första han skev då han fick en skrivmaskin och fortfarande kunde röra på fingrarna var: ”Min Herre, tack. Må ditt namn vara denna maskins första ord, och må det alltid vara dess styrka och själ. Må ditt ljus och din klarhet vara i hjärtat och medvetandet på den som skriver på den, så att allt som blir skrivet är ädelt, rättvist och hoppfullt.”

Lolo dog 1971 och hans sista rader var ”Jag väntar på er i GLÄDJEN – kom alltid ihåg att allting är nåd.