Påven åkallar uppmärksamhet på de kristnas ovärderliga roll i Mellanöstern

(07.06.10) Påven Benedictus XVI:s stora mässa i sporthallen Eleftheria i Nicosia på söndagen präglades av en stark appell till det världssamfundet att lösa spänningarna i Mellanöstern. 10 000 personer närvarade under mässan liksom alla mellanösterns patriarker och ett 30-tal biskopar deltog även de, då påven under denna mässa presenterade förberedelsedokumentet ”Instrumentum Laboris” inför synoden med Mellanöstern i fokus som äger rum i Vatikanen i oktober. Den enda biskopen som saknades var Msgr. Padovese, som i torsdags mördades i Turkiet. Påven mindes honom under predikan, liksom han samtidigt påminde om den polske prästens Popieluszkos saligförklaring i Polen på söndagen, martyr under den polska kommunist regimen.



Med en blick var det uppenbart att många nationaliteter, etniska grupper och kyrkor fanns representerade i sporthallen i Nicosia; från Libanon, Jordanien och andra delar av Mellanöstern, men även från Fillippinena Sri Lanka och Afrika, invandrare i Cypern. Även den ortodoxe ärkebiskopen som har följt påvens steg under hela resan deltog under hans sista mässa på Cypern, och vid fredhälsningen gick han fram till altaret och omfamnade påven. Liturgin denna söndag var Kristi Kropps och Blods högtid, och i sin predikan förklarade påven att verkligheten med Corpus Domini hjälper oss att förstå gemenskapen som sammanknyter alla kyrkans medlemmar. Alla dem som får sin näring i Kristi kropp och blod förenas av den Helige Ande i en kropp som formar Guds enda heliga folk.



Påven tog hjälp av kyrkofadern Augustinus vars exempel på detta är att brödet är bakat på en mångfald sädeskorn, men att innan dessa sädeskorn blir till bröd måste de malas. Detta är nödvändigt även för de kristna:



"Var och en av oss som tillhör kyrkan måste lämna sin egen individualitets slutna värld, och acceptera sällskapet med de som de delar bröd med. ... Att bryta ner barriärerna mellan oss och våra grannar är den första förutsättningen för att ingå det gudomliga livet som vi kallade till.”



”Vi måste befrias från allt som blockerar oss och isolerar oss: rädsla och misstro mot varandra, girighet och egoism, ovilja att acceptera risken för sårbarhet som vi utsätter oss för när vi öppnar oss för att älska. Vi som när oss på Eukaristin, vi är Kristi kropp nu på jorden” fortsatte påven och citerade den heliga Teresa av Avila, som sa att ”vi är ögonen som han ser på de behövande med, vi är händerna han sträcker ut för att välsigna och att läka med, vi är fötterna han använder för att gå och göra gott med, och vi är läpparna med vilka hans evangelium förkunnas. Vi förlänger därför inte minnet av en död hjälte och vad han gjorde: Kristus lever i oss!”

Benedictus XVI beskrev vidare egenskaperna hos den första kristna församlingen: "Den stora mängden av dem som blivit troende var ett hjärta och en själ." Men deras kärlek inte var begränsat till vänner i tron, de visste att de var de goda nyheternas budbärare till jordens ändar. Idag är vi, liksom de, kallade att vara enade och vara hans vittnen inför världen.”

"Vi måste övervinna våra olikheter, skapa fred och försoning där det finns konflikter, ge världen ett budskap om hopp. Vi är kallade att utöka vår uppmärksamhet till dem behövande, och generöst dela våra ägodelar med de mindre lyckligt lottade. Vi är ständigt kallade att förkunna Herrens död och Uppståndelse, tills han återkommer".

Efter mässan då påven lämnade över synodsdokumentet ”Instrumentum Laboris” påpekade han det bidrag som den mördade biskop Luigi Padovese hade gett i förberedelsen av dokumentet, som ordförande i den turkiska biskopskonferensen.

"Nyheten om hans plötsliga och tragiska död, som inträffade i torsdags förvånade och chockade oss alla. Jag anförtror hans själ till Allsmäktige Guds barmhärtighet, och minns hur mycket han gjorde, särskilt som biskop, då han arbetade för ökad ömsesidig förståelse - interkulturellt och interreligiöst. Hans död är en tydlig påminnelse om de kristnas kallelse att i varje situation, modigt vittna om allt som är gott, ädelt och rättvist."



Påven talade vidare om vikten av de kristnas närvaro i Mellanöstern. ”Mellanöstern har en speciell plats i hjärtat hos alla kristna, eftersom frälsningshistorien började där, och ännu, nu när evangeliets budskap har spridits över hela världen, fortsätter de kristna att se på Mellanöstern med särskild vördnad. Biskossynoden i oktober önskar öka enheten mellan kyrkorna och uppmuntra de kristna i dessa regioner att vittna om sin tro, vilket ofta är under svåra förhållanden:

"Biskopssynoden är en möjlighet för de kristna runt om i världen att erbjuda sitt andliga stöd och sin solidaritet med sina bröder och systrar i Mellanöstern. Det är ett tillfälle att betona de viktiga värde som den kristna närvaron har, och vittnesbörden i Bibelns länder, inte bara för de kristna i hela världen, utan också för era lokala grannar och landsmän."



Påven påminde vidare om de kristnas bidrag och deras engagemang i Mellanöstern, genom bland annat utbildning, stöd till fattiga och sjuka:

"Ni vill leva i fred och harmoni med era judiska och muslimska grannar”, sa han till dem. ”Ofta agerar ni som fredens hantverkare i den svåra försoningsprocessen. Ni förtjänar tacksamhet för denna ovärderliga roll. Jag hoppas innerligt att era rättigheter i allt högre grad ska respekteras, inklusive rätten att utöva sin kult och religionsfrihet, och att ni inte lider av någon slags diskriminering."

Vidare sa påven Benedictus XVI att han hoppas att synoden ska uppmärksamma det internationella samfundet på förhållandet för de kristna i Mellanöstern, som lider på grund av sin tro: ”Jag upprepar min personliga vädjan om att världssamfundets brådskande ska samordna sina ansträngningar för att lösa de spänningar som i hela mellanöstern och särskilt i det Heliga Landet, fortsätter att innebära blodutgjutelse.”