Tre vägar för att främja den moraliska sanningen. Benedictus XVI i möte med Cyperns president politiker och diplomater

(05.06.10) Påven Benedictus XVI:s möte med de civila myndigheterna i Cypern ägde rum på presidentpalatset i Nicosia, och efter ett enskilt möte med presidenten talade påven till samlade politiker och diplomater. Med den i Cypern vördade avlidne ärkebiskopen Makarios III som förebild, talade påven om den ädla kallelsen att tjäna det goda och sin nästa i samhället. Ärkebiskop Makarios III var Cyperns första president efter självständigheten 1960, en man med stor politisk och religiös karisma. Förutom att han var president i landet var han även ärkebiskop mellan 1960 till sin död 1977. För cyprioterna, inte bara för grekerna, är han en förebild i tro och kärlek till fosterlandet.



Påven som på väg in i presidentpalatset hade lagt en blomsterkrans vid statyn av ärkebiskopen, sa att liksom Makarios, är var och en av de samlade politikerna och diplomaterna kallade att tjäna det allmänna bästa lokalt, nationellt och internationellt. Han tog de grekiska filosoferna Platon och Aristoteles läror som exempel, när han förklarade att när denna tjänst utförs med trohet, innebär det att man förverkligar sig själv och växer i kunskap, varje människas mål. ”De stora kristna och islamiska filosoferna följde i deras fotspår, i tanken att agera dygdigt är att agera med förnuft i strävan efter det goda, det sanna och det vackra.



”I religiöst perspektiv är vi alla medlemmar i en enda mänsklig familj skapad av Gud”, och vi är därför kallade att främja enheten för att bygga en rättvis och broderlig jord”, sa påven och citerade sin företrädare Johannes Paulus II:s encyklika Veritas Splendor : moralisk skyldighet bör inte ses som en lag som påtvingas utifrån och som kräver lydnad, utan snarare som ett uttryck för Guds visdom, under vilken människans frihet villigt underkastar sig (se Veritatis Splendor, 41). Den Absoluta verkligheten reflekteras i vårt samvete som angeläget uppmanar oss att tjäna sanningen, rättvisan och kärleken.

Påven talade vidare om hur det är de små stegen som leder till de stora förändringarna och hur viktigt det är att bygga upp personliga relationer: ”Personliga relationer är ofta det första steget för att bygga förtroende och - i god tid – skapa vänskapsband mellan individer, folk och nationer. Detta är en viktig del av er roll, både som politiker och diplomater. I länder med politiskt känsliga situationer, kan en sådan öppen och ärlig personlig relation vara början på ett ökat gott för samhället och hela folk”, sa påven och uppmuntrade till att arbeta på personliga relationer.



Påven hänvisade avslutningsvis till tre vägar, tre sätt att agera på, för att respektera och främja den moraliska sanningen. För det första genom att agera ansvarsfullt på grundvalen att man känner till omständigheterna, kan identifiera orättvisorna och bedöma oron som de inblandade i en viss konflikt upplever – att man skaper sig en fullständig och objektiv uppfattning. Endast när man förstår den fulla sanningen i en specifik fråga kan man fatta rätt beslut och främja den verkliga försoningen.



För det andra måste man montera ner politiska ideologier för att främja den moraliska sanningen - politiska ideologier som annars ersätter sanningen, sa påven och påminde om 1900-talets tragiska erfarenheter av att undertrycka sanningen och den mänskliga värdigheten. ”Även idag ser vi försök att främja pseudovärden under fredens och de mänskliga rättigheternas täckmantel”, sa påven och påminde om att han vid FN 2008 uppmärksammat risken att omtolka den allmänna förklaringens ursprungliga intentioner, för att tillgodose egna intressen.

”För det tredje kräver främjandet av moralisk sanning ett konstant arbete i att grunda den positiva lagen på naturlagens etiska principer. Detta föll sig tidigare självklart, men i den samtida vågen av positivism i den juridiska läran, kräver att detta viktiga axiom ständigt bekräftas. Individer, samhällen och stater utan vägledningen av objektiva moraliska sanningar, utvecklas till egoistiska och hänsynslösa, och världen blir en farlig plats att leva i. Å andra sidan, när personers och folks rättigheter respekteras, skyddar och främjar vi den mänskliga värdigheten. När vi stödjer en politik som drivs i harmoni med vår mänsklighets gemensamma naturlag, är vårt handlande grundat och leder till en atmosfär av förståelse, rättvisa och fred.”