Enhet och helighet för att gemensamt förkunna Sanningen vars namn är Jesus Kristus. Påven i ekumeniskt möte med den ortodoxa kyrkan på Cypern.

(04.06.10) Den andra etappen på påvens första dag i Cypern var ett ekumeniskt möte i den ortodoxa kyrkan Agia Kiriaki Chrysopolitissa – Vår guldbeklädda Fru – i Paphos, innan han fortsatte med bil till huvudstaden Nicosia. Denna ortodoxa kyrka är belägen bredvid ruinerna till kristna basilikan från 300-talet, och är sedan 1987 öppen även för katoliker och anglikaner, luteraner. Vid kyrkan finns den pelare bevarad som sägs vara den vid vilken aposteln Paulus bands och piskades inför den romerske guvernören Sergio Paolo, som sedan konverterade. I denna kyrkan är en av de 4 katolska latinska församlingarna på Cypern belägen, och det var kyrkoherden fader Elias som tog emot påven då han anlände.



Den ortodoxe ärkebiskopen Chrysostomos II hälsade påven välkommen med ett tal som han valde att ge en uppenbar politisk prägel, efter en lång genomgång av Cyperns historiska roll för kristendomen. ”Cypern kallas med rätta ”Grinden till kristnandet av Europa”, sa han:



”Sen 1974 upplever Cypern och hennes kyrka den svåraste tiden i sin historia då Turkiet barbariskt invaderade och erövrade 37% av vårt hemland”, sa ärkebiskopen, och anförtrodde påven det grekiskcypriotiska folkets vädjan om hjälp att försvara deras heliga monument och kulturella arv.



Påven höll sitt andra utav nio tal på engelska i dessa dagar, men började med att på grekiska använda aposteln Petrus hälsningsord i hans första brev: "Η χάρις και η ειρήνη ας είναι πλούσια μαζί σας" – Nåd och frid åt er i rikaste mått (1 Petrusbrevet 1:2). Påvens ord riktade sig, förutom till de ortodoxa deltagarna, även till katolikerna, den armeniska församlingen och anglikanerna närvarande.



”Kyrkan i Cypern kan med rätta vara stolt över sitt direkta samband med Paulus Barnabas och Markus”, sa påven och talade även han om Cyperns historiska betydelse, sedan apostlarna Paulus, den infödde Barnabas och evangelisten Markus, predikade evangeliets budskap och la rötterna för kyrkan i den då kända världen, och påven la från talets första rader tonvikten på de kristnas uppdrag att sträva efter enhet.”

”Gemenskapen i den apostoliska tron, sammanbinder alla kyrkor som förvaltar samma tro. Det är en verklig gemenskap, om än ofullkomlig, som redan förenar oss och uppmanar oss att övervinna våra splittringar och att kämpa för att återupprätta den fulla synliga enhet som Gud önskar alla hans anhängare. Eftersom det i enligt Paulus ord, endast ”finns en enda kropp och en enda Ande, liksom ni en gång kallades till samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet" (Ef 4,4-5).”



Påven påminde om att gemenskapen i den apostoliska tron inte bar är en gåva utan även ett uppdrag, och uttryckte därmed sin glädje över att under biskopssynoden i oktober, som fokuserar på Mellanöstern, så kommer även broderliga delegater från andra kyrkor och kristna i regionen att närvara, ”som ett tecken på gemensamt engagemang för att tjäna Guds Ord, och på vår öppenhet för kraften i hans nåd som förenar.”



”Herren bad om hans lärjungars helighet och enhet för att världen skall tro (jfr Joh 17:21). I dag måste vi vara tacksamma till Herren, som genom sin Ande har lett oss - särskilt under de senaste årtiondena – att återupptäcka det rika apostoliska arv som delas av öst och väst, och att vi genom tålmodig och uppriktig dialog har hittat sätt att komma närmare varandra, att övervinna kontroverser i det förflutna och att se till en bättre framtid.”



”Kyrkan på Cypern, som har visat sig vara en bro mellan öst och väst, har gett ett betydelsefullt bidrag till denna försoningsprocess. Vägen som leder till målet i full gemenskap är inte fri från svårigheter, men den katolska kyrkan och den ortodoxa kyrkan på Cypern har åtagit sig att göra framsteg på dialogens väg i broderligt samarbete. Må den Helige Ande upplysa våra sinnen och stärka vår beslutsamhet, så att vi tillsammans kan föra frälsningens budskap till män och kvinnor i vår tid, som törstar efter sanning som ger den sanna friheten och frälsningen (jfr Joh 8:32) - sanningen vars namn är Jesus Kristus!”



Men påven utlämnade inte Herrens andra önskan tillsammans med enhet – nämligen helighet: ”Helighet är ett tecken på fullhet i det kristna livet, en djup inre foglighet till den Helige Ande som kallar oss till ständig omvändelse och förnyelse, i vår strävan att vara allt mer i överensstämelse med Kristus vår Frälsare. Omvändelse och helighet är det viktigaste verktygen med vilka vi öppnar våra sinnen och hjärtan till Herren för enandet av hans kyrka.”



Med dessa ord vände sig påven till Cyperns helgon, Barnabas och Epiphanius, och till apostlarna Petrus och Paulus, i bön om att ”vägleda våra steg på vägen mot enighet, kärlek och fred.”



På Cypern finns även en liten grupp radikala ortodoxa som har motarbetat besöket, och som publicerat en skrift mot påven. Men strax före påvens resa mötte Chrysostomos II denna grupp för att försvara påven och han lyckade övertala dem att delta.

Den katolska församligen är mycket aktiv och har en bred pastoral verksamhet, och efter det ekumeniska mötet välsignade påven ett ålderdomshem i den latinska församlingen i Paphos regi.