Maria och den Missionerande Kyrkan – Påven markerade slutet av maj månad tillsammans med de troende i Vatikanens trädgårdar

(01.06.10) Vid skymningen igår kväll samlades tusentals omkring Lourdesgrottan i Vatikanens trädgårdar för att be rosenkransen och markera slutet av maj månad, som är tillägnad Maria, tillsammans med påven Benedictus XVI.

De troende, många från utlandet, samlades utanför den äldsta kyrkan i Vatikanen, den Helige Stefans kyrka från 700talet, som ligger precis bakom Peterskyrkan. Därifrån vandrade de i en fackelprocession genom trädgårdarna, upp för backen till toppen av Vatikanhöjden till Lourdesgrottan där man har utsikt över hela Vatikanstatenstaten.



Efter rosenkransen möttes de av påven, som uppmanade dem att begrunda Jungfru Marie besökelsedag. Påven sade "I Jungfru Maria som går för att besöka sin släkting Elisabet, ser vi det tydligaste exemplet och den verkliga innebörden av vår vandring, Kyrkans och alla de troendes vandring. Kyrkan, som i sin natur är missionerande, är kallad att förkunna evangeliet överallt och alltid, att sprida tron till varje man och kvinna, och i varje kultur".



Benedictus XVI beskrev Marias vandring som "verkligen missionerande". "Det är en vandring som leder henne långt hemifrån, ut i världen, till platser som är främmande för hennes dagliga vanor” sade påven och fortsatte, ”just här, är hemligheten med våra liv som människor och som kristna. Våra liv, som individer och som Kyrka, driver oss utanför oss själva".

Påven reflekterade sedan över Marias Caritas. Hon visste att hennes äldre kusin Elisabet var gravid och att hon kunde vara till hjälp: "Elisabeth” sade påven, ”blev en symbol för så många äldre och sjuka, av alla människor i behov av hjälp och kärlek. Och hur många finns det inte idag inom vår familj, inom våra samhällen, inom våra städer! Och Maria - som kallades "Herrens tjänarinna" - blir mänsklighetens tjänarinna. Rättare sagt tjänar hon Herren som hon ser i sina medmänniskor".



”Men Marias Caritas, stannar inte vid att ge konkret hjälp”, fortsatte Benedictus XVI, ”utan når sin höjdpunkt när hon ger oss Jesus”. "Jesus är den enda sanna skatt som vi har att ge mänskligheten. Män och kvinnor i vår tid har en djup nostalgi för Honom, även när de verkar ignorera eller avvisa Honom. Det samhälle vi lever i, Europa, och hela världen är i stort behov av Honom".

"Vi är anförtrodda detta extraordinära ansvar” avslutade påven. ”Vi måste leva det med glädje och engagemang, så att vår civilisation är en civilisation som står för sanning, rättvisa, frihet och kärlek, de oumbärliga pelarna i en verklig och fredlig samexistens.”