Skandalen om pedofilprästerna sedd från Thailand

(13.04.10) ”Anklagelserna mot pedofilprästerna är något som får mig att skämmas, men jag känner även stort medlidande med offren och dem som är skyldiga för övergreppen. Därför är det viktigt att allt inte bara begränsas till en anmälan. Det är mycket bättre att vara diskreta och hjälpa de skyldiga för övergreppen och offren som har utnyttjats. Endast på detta sätt kan man göra så att det positiva uppstår, även genom dessa bittra erfarenheter”.



Så säger den 64-årige missionären fader Pelosin, som verkar i Thailand sedan 29 år tillbaka och sedan drygt 12 år är engagerad i rehabiliteringen av gatubarn, som har övergivits av sina föräldrar och blivit använda såsom njutningsmedel för sexturismen. ”Skandalen med pedofilprästerna har inte haft någon stor effekt på folket. Här finns det en lag som förbjuder att tala om skandaler som gäller munkarna och kungahuset. Och Påven och prästerna förenas till den buddhistiska religiösa världen och därför talas det inte så mycket om pedofilskandalerna”, säger fader Pelosin och fortsätter:



”Bland katolikerna råder det, dock, en viss skamkänsla för hur en del präster har befläckat sin tjänst och svikit det förtroende, som barnen eller flickorna och pojkarna haft för dem. Därför skall de skyldiga ställas inför rätta och det får inte råda något slag av döljande eller tystnad. Nu är det rätta ögonblicket till att reflektera över sig själva - präster och lekmän, troende och icke troende. Om en del präster har begått brott, så vem vet hur mycket alla de andra har gjort det! Jesus skulle säga: den som är utan synd skall kasta den första stenen”.



Fader Pelosin säger att det inte räcker med att anmäla angreppen. ”Jag är vittne till många fall av offer för pedofili och som inte präster är skyldiga till utan offrens anhöriga, fäder, bröder, mor- och farfäder. Det är något som drabbar barnet på djupet. Och ändå föredrar jag att inte tala om det offentligt, inte göra det till ett samtalsämne. Framförallt för att jag annars riskerar att driva offren till förtvivlan. Tillsammans med rättvisan skall man även använda barmhärtigheten”.



Fader Pelosin har många gånger räddat 12-åriga barn från prostitutionen - framförallt den homosexuella som västerländska män ägnar sig åt. Han blir häpen över att anmälningarna mot prästerna kommer från en mycket tolerant och anarkisk värld, där våldet och den sexuella friheten är hävdade såsom en rättighet. En annan sak som förvånar honom är att det görs anklagelser mot prästerna endast vad gäller dessa sexskandaler och inte andra aspekter av deras arbete, såsom manipulering av pengar, tjuveri och lathet. Allt detta får honom att tro att det råder en verklig kampanj mot Påven och prästerna där man glömmer bort att det förutom dessa förödmjukande fall även finns mycket gott som utförs.



Fader Pelosins sista anbefallning är att inte frukta för att ta itu med dessa skandaler - de utgör ett tillfälle till rening. Och efter att ha citerat Benedictus XVI:s brev till de irländska katolikerna angående skandalerna som pedofilprästerna har orsakat, säger fader Pelosin: detta är stunden för en samvetsrannsakan på världsnivå - vi borde göra oss medvetna om rättigheterna för de fattiga barnen, som inte har tillräckligt med mat, som inte kan gå i skolan och dör av de vanligaste sjukdomarna för att de inte får någon vård. Det internationella samfundet bör fråga sig om ansvaret för dessa övergrepp mot miljontals barn, som på grund av likgiltigheten till slut utnyttjas på alla sätt av de vuxna - för slaveri, sex, tiggeri, narkotikalangning, såsom barnsoldater. Är det, kanske, inte den rika och likgiltiga världen som förnekar rättigheterna åt miljontals barn?