"Det finns ett läkemedel mot döden - dopet". Benedictus XVI leder påskvakan i Peterskyrkan

(04.04.10)Påskvakan började klockan 21 i en till bredden fylld Peterskyrka. Ceremonin som symboliserar ljusets inträde och seger börjar i mörkrets och dödens anda. Under påskvakan spelar ljuset och mörkret en stor roll. Den Uppståndne Kristi ljus vinner over mörkrets skuggor.



De troende väntar under tystnad medan påven i kyrkans förrum välsignar elden. Efter det ristas ett kors på påskljuset och däromkring de grekiska bokstäverna Alfa och Omega och året 2010. Nu följer processionen in i den mörka kyrkan mot altaret och de troende hör en stämma höja sin entoniga röst 3 gånger: "Lumen Christi" – Kristi ljus, medan ljusbäraren lyfter påskljuset högt. Denna symboliska passage från mörker till ljus gör påskvakan till det som den Helige Augustinus kallar ”Alla vakors moder”. Vitt och guld var färgerna som dominerade i Peterskyrkan, påskens färger som symboliserar ljuset och glädjen.



Döden och det nya livet är temat på denna mässa och omkring detta kretsade även påvens reflektion under predikan. Påven började sin predikan med att belysa hur betryckt människan är inför smärtan, sjukdomen och döden som väntar oss:

”Människans motstånd mot döden är uppenbar – människan har flera gånger tänkt att det borde finnas en läkeört mot döden. Förr eller senare bör man kunna hitta ett läkemedel, inte bara mot den ena eller den andra sjukdomen, utan mot det sanna ödet - mot döden. Det borde existera ett medel för odödligheten. Även idag söker människan denna helande läkeört. Ren medicinsk vetenskap försöker för närvarande, om inte att utesluta döden, att eliminera så många som möjligt av dess orsaker, att skjuta upp den, för att ge ett bättre och längre liv”, sa påven.



”Skulle det vara något gott?” fortsatte påven och beskrev vad resultatet av detta agerande skulle bli – en åldrande mänsklighet, lite plats för ungdomen och förnyelsen – snarare en ödesdiger dom, än ett paradis. ”Nej läkemedlet mot döden borde vara annorlunda. Det borde inte leda till en obestämd förlängning av det nuvarande livet. Det borde snarare förändra vårt liv inifrån. Det borde skapa ett nytt liv i oss, ett liv som har förmågan att vara evigt, som kunde omvandla oss så att vårt liv inte slutar med döden, utan att livet, i och med döden, börjar i sin helhet.”



”Vad är nytt och spännande med det kristna evangeliets budskap om Jesus Kristus, var och är fortfarande detta", förklarade påven, "att vi får höra att detta läkemedel mot döden, att odödlighetens medicin, finns. Man har upptäckt det. Det är tillgängligt. I dopet får vi detta läkemedel. Ett nytt liv börjar i oss, ett nytt liv som mognar i tron: ett liv som inte utplånas av det gamla livets död, utan först då når ljuset i sin fullhet.”



Påven fortsatte att tala till dem som på detta budskap svarar ”må så vara, men jag saknar tron”. ”Även dem som vill tro frågar sig: Är det verkligen så här? Hur ska vi tänka? Hur sker denna omvandling från det gamla livet, så att det nya liv som inte känner någon död formas?” och han svarade på hur denna mystiska omvandling sker genom att ta en antik judisk skrift till hjälp där en förfader Enok förs fram till Guds tron men han skräms då inför denna strålande änglalika höghet och är oförmögen i sin mänskliga svaghet att beskåda Guds ansikte. Då uppmanar Gud Mikael att ta av Enok den jordiska klädnaden, smörja honom och klä honom i härlighetens klädnad.

”Det är precis detta som sker i dopet”, förklarade påven, ”man kläs med Guds nya klädnad”…”Det som händer i dopet är början på en process som omfattar hela vårt liv – det möjliggör evigheten.”



Benedictus XVI gjorde därefter en beskrivning på de två delar i dopriten som är ”ett krav för vårt fortsatta liv”. Det första är att ta avstånd. ”I den tidiga kyrkan skulle den som skulle döpas vända sig mot väst som är en symbol för mörkret, solnedgången, döden och syndens herravälde, och uttrycka ett trippelt "nej" till djävulen, till dess pompa och synd. Med det märkliga ordet "pompa", djävulens ståt, menades den forntida gudsdyrkan, en typ av kultur som kedjade människan till att dyrka makt, en värld som präglades av girighet, falskhet, grymhet. Det var en befrielsehandling från en livsform, som presenterade sig som ett nöje, men drev människan mot att förstöra det bästa i människan. Idag är detta avståndstagande mindre dramatiskt men ändock en viktig del av dopet”, sa påven och beskrev det som en handling då vi tar av oss den klädnad med vilken vi inte kan stå inför Guds anlete.



”Vilka de "kläder" som vi ska ta av är, vilket löftet vi talar om är, blir uppenbar när vi läser det femte kapitlet i Galaterbrevet", sa påven och citerade det som aposteln Paulus kallar "köttets begär: ”otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvängningar" (Gal 5,19). ”Dessa är dödens kläder”, sa påven.



"I den tidiga kyrkan vände sig sedan den som skulle döpas mot öst", förklarade påven vidare, ”en symbol för ljuset, historiens nya sol, den nya soluppgången, symbolen för Kristus”, den riktning som den döptes liv nu ska ta. ”De nya ljusets kläder som Gud själv klär den troende i kallar aposteln Paulus "Andens frukter" och de beskrivs med följande ord: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (Gal 5,22-23).



Genom beskrivningen av fornkyrkans doptradition ville påven understryka att dopet inte är en tvättning, än mindre är det ett komplicerat inträde i en ny förening. ”Det är död och uppståndelse, det är återfödelse till det nya livet”. Påven avslutade med att upprepa att: ”Ja, det finns ett läkemedel mot döden. Kristus är det livsträd som gör det tillgängligt igen. Om vi följer honom, är vi åter i livet. Det är därför vi i denna uppståndelsens natt med hela hjärtat sjunger: ”Halleluja!””



Under påskvakan förnyar de döpta sina doplöften, och runt om i världen är detta natten då katekumener döps och träder in i den katolska kyrkan. I år döpte Benedictus XVI 6 personer i Peterskyrkan, 2 män och 4 kvinnor; en ryss, en japan, 2 kvinnor från Albanien en somalisk och en sudanesisk kvinna.



Imorgon, söndag förmiddag firar påven mässan utomhus på Petersplatsen kl 10.15. Ceremonin inleds med riten ”Ressurexit” då ikonen av den Uppståndne Kristus öppnas. Ikonen är en ny ”Acheropita” – en nymålad ikon som bygger på den medeltida prototypen där Frälsaren sitter på en tron, med två sidodörrar. Efter liturgin håller påven sitt påsktal Urbi et Orbi från balkongen på Peterskyrkans fasad. Petersplatsen är fint pyntad med blomsterarrangemang med hyacinter, tulpaner, påskliljor, rosa rosor, liljor Callas och nejlikor, som enligt tradition är en gåva från Holland. De färger som dominerar är gult och vitt som är färgerna i Vatikanens flagga men som även är färger som symboliserar påskens budskap om ljus och glädje.