Familjen i centrum i Benedictus XVI tal till de nordiska biskoparna

(25.03.10) Efter flera dagarns privata audienser talade pèven benedictus XVI til den nordiska biskopskonferensens samlade biskopar, idag klockan 12.



Kära biskopsbröder,

Jag välkomnar er till Rom i samband med ert besök "till apostlarnas tröskel" och jag tackar biskop Arborelius för de ord han har riktat till mig å era vägnar.



Ni utövar pastoral ledning över de troende katolikerna i det nordligaste Europa, och ni har nu rest hit för att uttrycka och förnya gemenskapsbanden mellan Guds folk i dessa länder och Petri efterföljare, i hjärtat av den universella kyrkan. Er flock är liten till antalet, och spridda över ett stort område. Många måste resa långa sträckor för att finna en katolsk församling för att fira mässa. Det är mycket viktigt för dem att inse att varje gång de samlas runt altaret i det eukaristiska offret, deltar de i den universella kyrkans handling, i gemenskap med alla sina medkatoliker över hela världen. Det är denna gemenskap som biskoparnas återkommande besök vart femte år vid den Heliga Stolen ger uttryck för och fördjupar.

Det gläder mig att notera en kommande familjekongress som ska hållas i Jönköping i maj i år. Ett av de viktigaste budskapen som folken i de nordiska länderna är i behov av att höra av er, är påminnelsen om familjens centrala roll i ett sunt samhällsliv. Tyvärr har de senaste åren sett en försvagning av åtagandet i äktenskapsinstitutionen och den kristna förståelsen av människans sexualitet som så länge utgjort grunden för personliga och sociala relationer i det europeiska samhället. Barn har rätt att befruktas och bäras i livmodern, födas in i världen och uppfostras inom äktenskapet: det är genom det trygga och erkända förhållandet till sina egna föräldrar som de kan upptäcka sin identitet och uppnå en riktig mänsklig utveckling (jfr donum Vitae den 22 februari 1987).

I samhällen med en ädel tradition att försvara sina medborgares rättigheter, skulle man förvänta sig att detta grundläggande barns rätt prioriteras främst, framför de vuxnas ansedda rätt att tvinga dem till alternativa familjemodeller och framför allt rätt att prioriteras före den ansedda rätten till abort . Eftersom familjen är ”fredens första och oumbärliga lärare” (Budskap till Världsdagen för Fred 2008), är familjen den mest pålitliga främjare för social sammanhållning och den bästa skolan för fördelarna med ett gott medborgarskap. Det ligger i allas intresse, och särskilt i regeringens, att försvara och främja ett stabilt familjeliv.

Medan den katolska befolkningen i era territorier endast utgör en liten andel av den totala, så är den ändå växande, och samtidigt lyssnar ett stort antal ickekatoliker med respekt och uppmärksamhet på vad kyrkan har att säga. I de nordiska länder har religionen en viktig roll i att forma den allmänna opinionen och påverka beslut i frågor som rör det gemensamma bästa. Jag uppmanar er därför att fortsätta att förmedla kyrkans undervisning i sociala och etiska frågor för folket i era respektive länder, som ni gör genom initiativ som ert herdabrev 2005 "The Love of Life" och den kommande familjekongressen. Inrättandet av Newmaninstitutet i Uppsala är en mycket välkommen utveckling i detta avseende att se till att den katolska läran får sin rättmätiga plats i den skandinaviska akademiska världen, och samtidigt en hjälp till nya generationer att skaffa en mogen och bildad förståelse för deras tro.

Inom er egen flock, måste familjers och ungdomars själavård genomföras med kraft, och med särskild omsorg för de många som har upplevt svårigheter i kölvattnet av den senaste tidens finansiella kris. Känslighet bör visas de många gifta par där endast en partner är katolik. Den invandrade delen bland den katolska befolkningen i de nordiska länderna har egna behov, och det är viktigt att er pastorala verksamhet som riktar sig till familjerna omfattar dem, i syftet att hjälpa deras integration i samhället. Era länder har varit särskilt generösa mot flyktingar från Mellanöstern, vilka många är kristna från östra kyrkor.



Må ni, som välkomnar ”invandraren som bor hos er” (Lev 19:34), hjälpa dessa nya medlemmar i er församling att fördjupa sin kunskap och förståelse för tron genom passande trosundervisning. I integrationsprocessen i värdlandet, bör de uppmuntras att inte distansera sig från de mest värdefulla delarna av sin egen kultur, särskilt deras tro.

Under det pågående Prästerskapets år, ber jag er särskilt prioritera att uppmuntra och stödja era präster, som ofta måste arbeta isolerade från varandra och under svåra omständigheter för att bringa sakramenten till Guds folk. Som ni vet har jag föreslagit alla präster i världen förebilden i S:t Jean Marie Vianney, som en inspirationskälla och förbön under detta år som ägnas åt att utforska den djupare innebörden och den oumbärliga rollen som prästerskapet utgör i kyrkans liv. Han förbrukade sig själv outtröttligt för att vara en kanal för Guds helande och helgande nåd, till de människor han tjänade, och alla präster är kallade att göra samma sak: det är ert ansvar, som deras Ordinarie, att se till att de är väl förberedda för denna heliga uppgift. Se också till att de troende uppskattar vad deras präster göra för dem, och att de erbjuder dem uppmuntran och det andliga, moraliska och materiella stöd de behöver.

Jag vill hylla det enorma bidrag som religiösa män och kvinnor har gett till kyrkans liv i era länder under många år. De nordiska länderna är också välsignade med närvaron av ett antal av de nya kyrkliga rörelserna, som väcker en ny dynamik i kyrkans mission. Med tanke på de mycket varierande karismer som finns, är de sätt på vilka ungdomar kan lockas att ägna sitt liv åt kyrkans tjänst många, genom en prästerlig eller religiös kallelse. När ni utför ert ansvar att främja sådana kallelser (se Christus Dominus, 15), se till att ni riktar er till både infödda och invandrare. Från hjärtat av ett välfungerande katolska samfund, kallar Herren alltid män och kvinnor att tjäna honom på detta sätt. Det faktum att fler och fler av er, biskopar av de nordiska länderna, kommer från de länder där ni tjänar, är ett tydligt tecken på att den Helige Anden är i arbete bland de katolska samfunden där. Jag ber att hans inspiration kommer att fortsätta att bära frukt bland er och dem som ni har ägnat era liv.

Förbind er energi att främja en ny evangelisation bland människorna på era territorier, med stort förtroende för evangeliets livgivande kraft. E del av denna uppgift är den fortsatta uppmärksamheten på ekumenisk verksamhet, och det gläder mig att notera de många initiativ som enar kristna från de nordiska länderna att tillsammans vittna inför världen.

Med dessa känslor, rekommenderar jag er alla och era folk till de nordiska helgonens förbön, särskilt den heliga Birgitta, bland andra beskyddare av Europa, och jag ger med glädje min apostoliska välsignelse som ett löfte om styrka och frid i Herren.

Vatikanen, den 25 mars 2010