På lördagen publicerades det herdabrev som påven Benedictus XVI har skrivit till alla
katoliker i Irland, i vilket han uttrycker sin bestörtning över de sexuella övergreppen
på unga människor av medlemmar i kyrkan, och över hur överordnade irländska biskopar
har agerat.
Brevet är långt, 14 punkter, och vi läser sammanfattningen
på Katolska kyrkan i Sveriges hemsida:
"Brevet riktar sig i första hand till
katolikerna i Irland, men måste också ses som en bön om förlåtelse till alla som drabbats
av dessa övergrepp och en maning till biskopar i hela den Katolska kyrkan att använda
de möjligheter som den kanoniska lagen ger att bestraffa dem som begått dessa övergrepp,
och en klar och tydlig maning till dem som gjort sig skyldiga till dessa ohyggliga
brott att överlämna sig till både den kyrkliga och samhälleliga rättvisan.
I
brevet uttrycker påven sin djupa sorg och förfäran över de sexuella övergrepp som
unga människor har utsatts för av företrädare för Kyrkan och hur detta har hanterats
av de lokala biskoparna och andra i ledande ställning i Kyrkan. Han ber att brevet
ska läsas uppmärksamt och i sin helhet.
Den Helige Fadern talar i brevet
om sin närhet genom bönen med hela den katolska gemenskapen i Irland. Påven konstaterar
att de senaste årens snabba sociala förändringar också inneburit en minskning av iakttagandet
av traditionell religiös praxis och deltagande i sakramentsfirandet och att det är
i detta sammanhang som Kyrkans hantering av de sexuella övergreppen på barn måste
förstås.
Påven pekar på flera orsaker till problemet: bristande moralisk
och andlig ledning på seminarier och av noviser, en tendens i samhället att favorisera
prästerskapet och andra personer i ledande kyrklig ställning, och en felriktad oro
för Kyrkans rykte och att vilja undvika skandal, som resulterat i att man inte använt
de möjligheter till bestraffningar som den kanoniska lagen tillhandahåller, när så
har behövts. Det är bara om man beaktar dessa många olika skäl som lett fram till
den här krisen som man på ett korrekt sätt kan diagnostisera den och finna adekvata
botemedel.
Vid de irländska biskoparnas Ad liminia besök i Rom 2006,
manade påven de att "att gå till botten med vad som hänt i det förflutna, och vidta
de nödvändiga steg som behövs för att hindra att det sker igen, och försäkra sig om
att rättviseprincipen respekterar och, mer än allt annat, hjälpa offren och alla dem
som berörts av dessa ohyggliga brott att bli hela igen".
Benedictus
XVI har senare själv vid flera tillfällen träffat offer, lyssnat till deras berättelser,
bett med dem, och han är beredd att göra så igen i framtiden.
I brevet
riktar han sig direkt till alla i den katolska gemenskapen på Irland i ljuset av den
uppkomna situationen. I första hand vänder han sig till offren, och erkänner att de
utsatts för ett ohyggligt svek och talar om hur ledsen han är över det som de har
behövt utstå. Han medger att i många fall har ingen lyssnat när de funnit modet att
tala om vad som hänt. Han förstår hur de som bott på institutioner måste ha känt,
utan någonstans att fly från sitt lidande. Samtidigt som han förstår hur svårt det
måste vara för många av dem att förlåta eller försonas med Kyrkan, så vädjar han till
dem att inte förlora hoppet.
"Jesus Kristus, själv ett offer för orättfärdigt
lidande, förstår djupet i er smärta och hur detta påverkat hela ert liv och era relationer."
Påven
vädjar till offren att i Kyrkan söka möjligheten att finna helande och försoning genom
att återupptäcka den gränslösa kärlek som Kristus har till var och en av dem.
Han
riktar sig även till de präster och ordensmedlemmar som har utnyttjat unga människor,
han manar dem att svara inför Gud och de institutioner som finns, för de syndfulla
och kriminella handlingar de begått.
"De har", skriver påven, "förrått
den heliga tillit som de anförtrotts och bringat skam och vanära över dem som anförtrott
dem denna heliga tillit. De har orsakat stor skada, inte bara för offren, utan också
mot allmänhetens uppfattning om prästerna och medlemmar i de olika ordnarna på Irland. Samtidigt
som han manar dem att överlämna sig till rättvisan, påminner han dem om att de inte
ska misströsta om Guds barmhärtighet, som också fritt omfattar de största av syndare,
om att uppriktigt ångra sig, göra bot för sina handlingar och i största ödmjukhet
be om förlåtelse.
Påven vänder sig också till den unga generationen
och vädjar dem om att bidra till en förnyelse av Kyrkan. Han manar också präster och
ordensmedlemmar att inte förlora modet, utan att förnya sina löften och sin trofasthet,
och arbeta i harmoni med sina överordnade för att förnya och bringa nytt liv till
Kyrkan i Irland, genom att genom sitt arbete vittna och Herrens försonande verk.
Påven
kritiserar biskoparna för att gjort allvarliga missbedömningar och ha misslyckats
som ledare, eftersom de inte gjort bruk av den kanoniska lagen så som hade varit möjligt.
Avslutningsvis
pekar påven på några steg att vidta för att förnya Kyrkan på Irland. Han föreslår
att man ofta går till bikt och deltar i sakramental tillbedjan. Han aviserar även
sin intention att genomföra en apostolisk visitation till vissa stift, religiösa gemenskaper
och seminarier på Irland tillsammans med olika avdelningar i den påvliga kurian. Han
har också formulerat en särskild bön som alla kan be för att Kyrkan på Irland ska
förnyas".
Sveriges katolska biskop Anders Arborelius kommentar på herdabrevet:
"Vi är tacksamma över att påven talar till oss katoliker om dessa
ohyggliga övergrepp som präster och andra i förtroendeställning gjort sig skyldiga
till mot dem som i förtroende lämnats i deras vård.
Brevet är riktat
till våra irländska bröder och systrar, men måste också läsas som en maning till inte
minst alla oss katolska biskopar att göra vad som står i vår makt för att offren ska
få upprättelse och de skyldiga straffas i enlighet med kyrkans egen lag, och, icke
att förglömma, överlämnas till civila myndigheter för att dömas för de kriminella
handlingar de begått.
Det är med chock och förtvivlan som vi katoliker
under så många år fått ta emot den ena rapporten efter den andra om hur personer i
kyrkans tjänst missbrukat sin position och kränkt barn och ungdomar genom att utnyttja
dem sexuellt. Vi är också medvetna om den kränkning de har utsatts för genom att de
som borde ha talat, valt att tiga, de som borde ha ingripit, valt att inte se.
Det
är viktigt att det som skett kommer fram i ljuset och att de som har en verklig skuld
tar sitt ansvar. Vi vet att övergrepp begåtts i andra sammanhang än i kyrkan, också
här i vårt eget land. Men kyrkan måste, så som den Helige Fadern skriver, ta ansvar
för det som hennes företrädare gjort sig skyldiga till. Vi kan aldrig bli fria från
skuld genom att peka finger åt andra. Vi kan aldrig få försoning och en förnyelse
av Kyrkan förrän vi tar ansvar för det skedda.
Min förhoppning och
min förbön är att de fruktansvärda händelser som skakar vår kyrka ska vara ett reningsbad
som kan leda till något positivt, på det sättet att hon ska finna vägar att bli en
plats där alla kan känna sig trygga. Att det löfte om kärlek och omsorg som är Jesu
Kristi budskap till hela mänskligheten ska ta gestalt överallt i Kyrkan, och att barn
och ungdomar frimodigt ska kunna praktisera sin tro i en trygg och kärleksfull gemenskap.
Jag
anbefaller alla som blivit offer för dessa kränkande övergrepp till vår heliga Guds
Moder Marias förbön."
I Jesu Kristi namn ber jag att detta aldrig må
ske igen. + Anders Arborelius OCD