Hemlösa i Port-au-Prince finner tillflykt hos missionärer
(21.21.10) Ett tusental invånare i Port-au-Prince har uppfört ett riktigt läger
i trädgården hos missionärerna i Kongregationen San Viator. Deras hus, som
kallas ”Villa Manrese” och är känt såsom gästhem för resenärer, förstördes
delvis vid jordbävningen den 12 januari. Tre anställda och en fransk lekmannasyster
förlorade livet.
”Vi har alla slagit läger ute, vi knyter kontakter, men
det är ont om vatten och livsmedel”, skriver en av missionärerna i denna kongregation
till missionärsnyhetsbyrån Misna. Liksom ”Villa Manrese” är det också andra
missionsstrukturer, de mindre drabbade, som tar emot hemlösa och ger hjälp.
Misna har informerats om att två medlemmar av kongregationen för den Kristna
undervisningen är döda. De Kristna skolbröderna har klarat sig, men man vet
inget om karmelitsystrarna. En medlem av Heliga Teresas små bröder har förlorat
livet och likaså en nunna av en annan orden. Och när katedralen rasade lär
även medlemmarna i kören som höll på att öva ha dödats.
Och bland dem
som dött i jordbävningen, medan de befann sig i Port-au-Prince i humanitärt
syfte, är den 75-åriga läkaren Zilda Arns som i Brasilien hade grundat
”pastoralen för barn” och var syster till ärkebiskopen emeritus i Sao Paulo,
kardinalen Evaristo Arns. När jordbävningen inträffade gick hon på stadens gator
med två soldater intill sig. Hon var barnläkare, moder till fem barn och hade
ägnat hela sitt liv åt välgörenhet och solidaritet.
År 1983 grundade hon
”pastoralen för barn”, ett organ som är bundet till den brasilianska biskopskonferensen,
och vars syfte är att verka för de fattiga barnens utveckling och även främja
deras familjer och samhällen.
”Pastoralen för barn” verkar i Brasilien
med hjälpen av över 260.000 volontärer, som följer drygt 1,8 miljoner barn
och 95.000 gravida kvinnor på drygt 46.000 platser i Brasilien.
År
2001 hade Zilda Arns varit kandidat till Nobelpriset. I en intervju sa hon
då att de största framgångarna som hon dittills hade uppnått i Brasilien gällde
”minskningen av barndödligheten med 60% och undernäringen med 50% och minskningen
av våldet i familjerna”.
Och hon framhöll att för att uppnå goda resultat
är det viktigt med en stor uppmärksamhet för den sociala vävnaden. Syftet
är att öka självförtroendet hos de fattiga och deras mänskliga potential. Ibland
finner vi kvinnor med fyra eller fem barn, som är analfabeter och känner sig
obetydliga. När pastoralen gör att de lär sig att läsa och skriva och ger
dem ett hopp, lyckas de börja ett nytt liv för sig själva och sina barn.