Egypten - inte endast en koptisk-muslimsk tvist

(15.01.10) ”Det saknas en mångsidig social politik hos regeringen och detta har under årens lopp förorsakat en situation av permanent spänning i Övre Egypten, med andra ord landets fattigaste, mindre bildade och mest överbefolkade del, den som sträcker sig från Kairo i omkring 70 mil till Assuan”. För missionärsnyhetsbyrån Misna berättar fader Rafic Greiche, chef för det katolska informationskontoret i Egypten, om sina synpunkter angående våldshändelserna i Nagaa Hamadi nyligen och betonar att vad som skedde endast är det mest uppenbara fallet av ett trettiotal incidenter, som inträffat under de senaste tolv månaderna.

”Allt som händer i denna region slutar ofta med en tvist mellan kopter och muslimer, även om problemet kanske var ett annat, som inte hade något med religionen att göra”, säger fader Rafic. ”För regeringen handlar det alltid om frågor som gäller allmän kriminalitet och som anförtros åt ordningsstyrkorna, men dessa är inte nödvändigtvis rustade för att ta itu med frågor som går utöver det kriminella och som har djupa sociala orsaker”.

Enligt fader Rafic var Egypten tills 70-talet ett tolerant land, där sedan sekler tillbaka kristna och muslimer levde tillsammans utan problem. ”Under de sista 30 åren har dock mycket förändrats”, säger han. ”Regeringen intresserar sig för börsen, utrikespolitiken, men har gradvis avlägsnat sig från ledningen av det sociala livet, från undervisningen och alla de sociala komponenter, där istället extremismens gynnare har funnit ökad plats. Om det tidigare var omöjligt att skilja på en kristen och en muslim är det nu allt lättare att göra det, t.ex. genom klädseln eller sättet att hälsa.

Extremism som alstrar extremism: ”Händelserna i Nagaa Hamadi”, säger fader Rafic, ”får oss också att förstå hur stor spänningen är i Övre Egypten. På våldet reagerade kopterna i detta fall med våld och attackerade regeringsbyggnader och drabbade samman med ordningsstyrkorna. Allt detta sker långt från Kairo, där livet fortfarande löper lugnt, men det orsakar stark oro för framtiden - vilket är ytterligare en anledning till att man på både sidor ger större plats åt de som talar för tolerans för att återföra landet till den anda av samlevnad, som tills för få år sedan rådde där och tar röst och plats från den som istället i detta ögonblick predikar fanatism och våld”.