Den sanna Kyrkan som tidningarna inte talar om

(05.01.10) Under år 2009 dödades 37 pastorala arbetare i världen, vilket är dubbelt så många som året innan och det högsta antalet vad gäller de sista tio åren. Trettio präster, två ordenssystrar, två seminarister och tre lekmän dödades på grund av sin pastorala verksamhet. Den förste var en italiensk missionär som dödades den 16 januari i Nairobi, i Kenya, och den siste en colombiansk präst som mördades den 20 december 10 mil från Medellin.

Detta framgår av en rapport från missionsnyhetsbyrån Fides och Vatikanens dagstidning ”Osservatore Romano” har efter denna publicerat en artikel med titeln ”Den sanna Kyrkan som tidningarna inte talar om” och som observerar att det inte har lagts någon vikt vid nyheten, för den motsäger bilden av Kyrkan. "Vanligtvis framställs Kyrkan nämligen", säger artikeln, "såsom en rik och mäktig struktur, som vill påtvinga sina regler även för den som inte känner sig tillhörande den katolska världen. Och man framhäver bristerna och brotten för en del av dess otrogna representanter, såsom pedofilprästerna i Irland".

"Kyrkan är en institution, som man föredrar att låta representeras endast av kardinaler, beskrivna såsom stereotyp för män med makt, eller av präster som väcker anstöt på grund av sitt uppträdande eller sin kritik mot Kyrkan - snarare än av kvinnor och män som är allvarligt engagerade i en svår och ofta farlig mission och t.o.m. förlorar livet på grund av sitt modiga val att ägna sitt liv åt nästan. Dessa Kristi vittnen är spridda på alla kontinenterna.

I Europa, i Frankrike, dödades förra året en präst. Men ytterligare åtta europeiska pastorala arbetare, alla missionärer, finns bland offren i andra länder. Nitton sociala arbetare från Amerika förlorade livet och sju från Afrika och två från Asien. Men det är ingen skillnad på döden mellan missionärer och katoliker som tillhör de lokala Kyrkorna - alla har dödats till följd av sitt beslut att leva och verka i världens farliga områden för att med sin verksamhet och sitt exempel ge ett hopp åt människorna som lever där.

Endast det faktum att leva detta så annorlunda liv och att föra hopp och hjälp, där det bara råder rädsla och våld, gör dem farliga i vissa människors ögon. Men just deras heroiska vittnesbörd visar av vilken betydelse deras närvaro är. Utan vapen - och ofta med mycket få medel - visar dessa katoliker med sitt exempel att en annan värld är möjlig, en värld av solidaritet och sanning. Och bara detta är tillräckligt för att sätta dem i fara.

Artikeln avslutas med att erinra om två av de 37 pastorala arbetarna som dödades förra året. ”Varför har ingen berättat historien om William Quijano, en pojke från Sant´Egidio-kommuniteten? I Salvador arbetade han i ett centrum för kulturen och freden, som där inte så mycket är fråga om ideologisk utopi, utan en konkret kamp mot våldet som dagligen härjar. Och därför dödades han av ett av de där våldsgängen som finns på dessa platser.

Fader Révocat dödades i ett bakhåll i Burundi. Han hade hört rykten om ett angrepp mot ett nunnekloster och var på väg till nunnorna för att hjälpa dem.

Många pastorala arbetare har dödats i samband med rån, eftersom de levde och verkade på platser med stor brottslighet och utan beskydd. Platser, dit nästan aldrig någon annan beger sig och som man skulle kunna kalla övergivna av Gud, men som missionärerna når för att bevisa att Gud inte överger någon. Detta är den sanna Kyrkan, den som tidningarna inte talar om, inte ens när det handlar om brottsnyheter".