(02.01.10) På årets första dag 2010 firade påven Benedictus XVI en högtidlig mässa
i Peterskyrkan i den Allraheligaste Maria, Guds Moders ära. Efter mässan bad han Angelusbönen
på balkongen ovanför ingångsporten till Peterskyrkan inför samlade troende på Petersplatsen.
I år är det den 43:dje världsdagen för Fred och påvens budskap bär titeln ”Om du
vill bygga fred – skydda skapelsen”.
Med årets tema inbjuder påven oss att
reflektera över hela mänsklighetens utmaning. Skapelsen som scen för freden, och som
väg till freden. Den viktiga aspekt som man först och främst måste klargöra vad gäller
påvens fredsbudskap i år är att det rör sig om en kosmisk syn på fred - tranquillitas
ordinis – fred i ordning som fastställts av Gud, ett tillstånd av harmoni som omfattar
Gud, mänskligheten och hela skapelsen.
I detta perspektiv uttrycker miljöförstöring
inte bara en obalans mellan mänskligheten och skapelsen, utan en mer djupgående försämring
av relationen mellan mänskligheten och Gud. Reflektion kring den ekologiska krisen,
innebär här en reflektion om en ”inre kris” i skapelsen, frågor som direkt berör människan,
som Gud har anförtrott uppdraget att" skydda och bruka "skapelsen (Gen 2:15).Vad som
framgår tydligt i budskapet är att det är brådskande att agera.
Påven ger
i sitt budskap inte tekniska lösningar på miljöskydd men skriver att eftersom ”kyrkan
är expert på mänsklighet” är den angelägen att uppmärksamma relationen som finns mellan
Skaparen, människorna och skapelsens ordning. Påven blandar sig inte i regeringars
politik utan påminner om kyrkans engagemang att försvara Skaparens gåvor till människorna,
och uppmanar till balans i relationen Skapare, människor och skapelse.
Vi
ska återge några punkter. Först och främst uppmanar den Helige Fadern till att inte
ha en nedvärderande syn på människan och skapelsen, utan i ljuset av dessa som en
Guds gåva, får vi hjälp att förstå människans värdighet och kallelse. När människan
sedan ersätter Gud istället för att samarbeta med honom leder det till att naturen
gör uppror, eftersom den snarare ”tyranniseras av människan än regleras av henne”.
Detta förklarar kyrkans oro över tendensen att centrera problemet
på ekologi och biologi, eftersom detta begrepp eliminerar den ontologiska skillnaden
mellan människor och andra skapelser, vilket leder till att människans dominerande
identitet elimineras, och en jämlik värdighet mellan alla levande varelser gynnas.
Påvens budskap manar vidare till kulturell och etisk förnyelse. Krissituationerna,
oberoende av vilken karaktär de har; ekonomisk kris, matkris, miljökris, social kris
– är alla i grunden även en moralisk kris”, skriver påven och understryker att vi
måste ändra vårt beteende, vår livsstil, vårt konsumtions och produktionsmönster –
efter det för närvarande är helt ohållbart. ”Endast så blir krisen ett tillfälle till
urskiljning och utveckling”.
Nästa punkt vi kan uppmärksamma är att
påven påminner om att vi alla har ansvar över skapelsen. Detta ansvar känner inga
gränser. ”Enligt subsidiaritetsprincipen är det viktigt att alla engagerar sig på
den nivå som de motsvarar". I detta sammanhang är ekologisk uppfostran av grundläggande
betydelse, vilket främst sker inom ramen för familjen. Den Helige Fadern betonar också
det värdefulla bidrag som icke-statliga organisationer ger, då de ägnar sig, med beslutsamhet
och generositet, för spridning av ett miljömässigt ansvar ".
Påven
manar till att nationellt och internationellt se över utvecklingsmodellen, och reflektera
över ekonomin och dess syften, och att rätta till fel och störningar”. Människan är
kallad att använda sin intelligens inom vetenskap och teknik". Vetenskap och teknik
kan inte själva lösa den ekologiska krisen, som har djupa kulturella etiska rötter.
Dessa måste också sättas i samband med uppgiften att "bruka och bevara jorden" som
Gud har anförtrott till människan.
Påven påminner även om att skapelsen
har hela mänskligheten fått i arv av Gud, och fördömer därför det överdrivna utnyttjandet
av naturresurser, som äventyrar tillgängligheten inte bara för dagens generation utan
även för framtida generationer ".
Påven uppmanar till solidaritet
och att det är viktigt att erkänna att bland orsakerna till den ekologiska krisen
idag, finner vi de industrialiserade ländernas historiska ansvar. De mindre utvecklade
länderna är dock inte undantagna från ansvar i förhållande till skapelsen, och är
därför skyldiga att vidta de åtgärder och den effektiva miljöpolitik som väntas av
alla ".
Kort sagt erbjuder Benedictus XVI oss en realistisk och problematisk
beskrivning, dock aldrig katastrofal av den ekologiska krisens verklighet. Samtidigt
som den Helige Fadern betonar de negativa effekterna av människans beteende, förlorar
han aldrig hoppet på människans intelligens och värdighet, som den Helige Tomas av
Aquio säger ”är den ädlaste i universum".
Den ekologiska krisen bör
därför inte bemötas endast pga de hemska utsikterna som skymtar i horisonten, utan
först och främst är motiveringen en strävan efter global solidaritet, som inspireras
av värden som kärlek, rättvisa och det gemensamma bästa ".
Den Helige
Fadern avvisar alltså de två ytterligheterna ego-centrism vilket gör det möjligt för
människan att tyrannisera över skapelsen, och eko-centrism, vilket beröva människan
sin transcendenta och högre värdighet. Den Helige Faderns väg är en djup inre och
yttre balans mellan Skaparen, mänskligheten och hela skapelsen.
Det
är inte en slump att påven i år har valt att tillägna fredsbudskapets tema åt ekologi.
I år är det 30 sedan den Helige Franciskus av Assisi, utnämndes till beskyddare av
ekologins odlare. I San Franciskus ”Cantico delle creature” – ger han oss en vittnesbörd
även i dagens komplexa situation. Om vi lär oss att älska skapelsen med andlighet,
kan det leda människan till gemenskap med sin nästa och förening med Gud.
Om
man vill läsa hela påven Benedictus XVI:s fredsbudskap i år hittar man det på den
katolska kyrkan i Sveriges hemsida: