Vill du bygga fred - skydda skapelsen!

(02.01.10) På årets första dag 2010 firade påven Benedictus XVI en högtidlig mässa i Peterskyrkan i den Allraheligaste Maria, Guds Moders ära. Efter mässan bad han Angelusbönen på balkongen ovanför ingångsporten till Peterskyrkan inför samlade troende på Petersplatsen. I år är det den 43:dje världsdagen för Fred och påvens budskap bär titeln ”Om du vill bygga fred – skydda skapelsen”.

Med årets tema inbjuder påven oss att reflektera över hela mänsklighetens utmaning. Skapelsen som scen för freden, och som väg till freden. Den viktiga aspekt som man först och främst måste klargöra vad gäller påvens fredsbudskap i år är att det rör sig om en kosmisk syn på fred - tranquillitas ordinis – fred i ordning som fastställts av Gud, ett tillstånd av harmoni som omfattar Gud, mänskligheten och hela skapelsen.

I detta perspektiv uttrycker miljöförstöring inte bara en obalans mellan mänskligheten och skapelsen, utan en mer djupgående försämring av relationen mellan mänskligheten och Gud. Reflektion kring den ekologiska krisen, innebär här en reflektion om en ”inre kris” i skapelsen, frågor som direkt berör människan, som Gud har anförtrott uppdraget att" skydda och bruka "skapelsen (Gen 2:15).Vad som framgår tydligt i budskapet är att det är brådskande att agera.

Påven ger i sitt budskap inte tekniska lösningar på miljöskydd men skriver att eftersom ”kyrkan är expert på mänsklighet” är den angelägen att uppmärksamma relationen som finns mellan Skaparen, människorna och skapelsens ordning. Påven blandar sig inte i regeringars politik utan påminner om kyrkans engagemang att försvara Skaparens gåvor till människorna, och uppmanar till balans i relationen Skapare, människor och skapelse.



Vi ska återge några punkter. Först och främst uppmanar den Helige Fadern till att inte ha en nedvärderande syn på människan och skapelsen, utan i ljuset av dessa som en Guds gåva, får vi hjälp att förstå människans värdighet och kallelse. När människan sedan ersätter Gud istället för att samarbeta med honom leder det till att naturen gör uppror, eftersom den snarare ”tyranniseras av människan än regleras av henne”.



Detta förklarar kyrkans oro över tendensen att centrera problemet på ekologi och biologi, eftersom detta begrepp eliminerar den ontologiska skillnaden mellan människor och andra skapelser, vilket leder till att människans dominerande identitet elimineras, och en jämlik värdighet mellan alla levande varelser gynnas.



Påvens budskap manar vidare till kulturell och etisk förnyelse. Krissituationerna, oberoende av vilken karaktär de har; ekonomisk kris, matkris, miljökris, social kris – är alla i grunden även en moralisk kris”, skriver påven och understryker att vi måste ändra vårt beteende, vår livsstil, vårt konsumtions och produktionsmönster – efter det för närvarande är helt ohållbart. ”Endast så blir krisen ett tillfälle till urskiljning och utveckling”.



Nästa punkt vi kan uppmärksamma är att påven påminner om att vi alla har ansvar över skapelsen. Detta ansvar känner inga gränser. ”Enligt subsidiaritetsprincipen är det viktigt att alla engagerar sig på den nivå som de motsvarar". I detta sammanhang är ekologisk uppfostran av grundläggande betydelse, vilket främst sker inom ramen för familjen. Den Helige Fadern betonar också det värdefulla bidrag som icke-statliga organisationer ger, då de ägnar sig, med beslutsamhet och generositet, för spridning av ett miljömässigt ansvar ".



Påven manar till att nationellt och internationellt se över utvecklingsmodellen, och reflektera över ekonomin och dess syften, och att rätta till fel och störningar”. Människan är kallad att använda sin intelligens inom vetenskap och teknik". Vetenskap och teknik kan inte själva lösa den ekologiska krisen, som har djupa kulturella etiska rötter. Dessa måste också sättas i samband med uppgiften att "bruka och bevara jorden" som Gud har anförtrott till människan.



Påven påminner även om att skapelsen har hela mänskligheten fått i arv av Gud, och fördömer därför det överdrivna utnyttjandet av naturresurser, som äventyrar tillgängligheten inte bara för dagens generation utan även för framtida generationer ".



Påven uppmanar till solidaritet och att det är viktigt att erkänna att bland orsakerna till den ekologiska krisen idag, finner vi de industrialiserade ländernas historiska ansvar. De mindre utvecklade länderna är dock inte undantagna från ansvar i förhållande till skapelsen, och är därför skyldiga att vidta de åtgärder och den effektiva miljöpolitik som väntas av alla ".

Kort sagt erbjuder Benedictus XVI oss en realistisk och problematisk beskrivning, dock aldrig katastrofal av den ekologiska krisens verklighet. Samtidigt som den Helige Fadern betonar de negativa effekterna av människans beteende, förlorar han aldrig hoppet på människans intelligens och värdighet, som den Helige Tomas av Aquio säger ”är den ädlaste i universum".



Den ekologiska krisen bör därför inte bemötas endast pga de hemska utsikterna som skymtar i horisonten, utan först och främst är motiveringen en strävan efter global solidaritet, som inspireras av värden som kärlek, rättvisa och det gemensamma bästa ".



Den Helige Fadern avvisar alltså de två ytterligheterna ego-centrism vilket gör det möjligt för människan att tyrannisera över skapelsen, och eko-centrism, vilket beröva människan sin transcendenta och högre värdighet. Den Helige Faderns väg är en djup inre och yttre balans mellan Skaparen, mänskligheten och hela skapelsen.



Det är inte en slump att påven i år har valt att tillägna fredsbudskapets tema åt ekologi. I år är det 30 sedan den Helige Franciskus av Assisi, utnämndes till beskyddare av ekologins odlare. I San Franciskus ”Cantico delle creature” – ger han oss en vittnesbörd även i dagens komplexa situation. Om vi lär oss att älska skapelsen med andlighet, kan det leda människan till gemenskap med sin nästa och förening med Gud.

Om man vill läsa hela påven Benedictus XVI:s fredsbudskap i år hittar man det på den katolska kyrkan i Sveriges hemsida:

http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/2/Påven_Benedikt%20XVIs_Världsböndagen%20_för_fred.pdf